Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

IF Metall reagerar


Buller är alltjämt ett problem på många arbetsplatser. FOTO: TT

 

På ledarplats i NSD 23 oktober skrev jag om två unga arbetare som förlorat sina liv på jobbet i Svappavaara respektive Kurravaara. Hittills i år har sammanlagt 39 människor dött på sina arbetsplatser, enligt Arbetsmiljöverket.

Dödsolyckorna är dramatiska händelser som skapar rubriker och berättigade reaktioner. Men det finns även andra allvarliga arbetsmiljöproblem som förtjänar att uppmärksammas. 

Till exempel är buller, trots alla arbetsmiljöföreskrifter, fortfarande ett stort problem på många arbetsplatser.

Hela 80 procent av IF Metalls medlemmar i Norrbotten besväras av buller varje dag eller ett par dagar i veckan, enligt en stor arbetsmiljöenkät som Novus utfört på uppdrag av fackförbundet. Det är över riksgenomsnittet på 71 procent.

Vidare visar undersökningen att många av fackförbundets medlemmar får otillräcklig introduktion om riskerna på sina jobb, att de upplever stress samt känner oro för att drabbas av ohälsa eller olycksfall på jobbet.

”Det är tyvärr nedslående resultat. Arbetsgivarna är ytterst ansvariga för arbetsmiljön, men den här undersökningen bekräftar att allt för många inte tar arbetsmiljöarbetet på tillräckligt stort allvar. Vi i facket vill samarbete med arbetsgivarna för att få en så bra arbetsmiljö som möjligt", säger Rickard Engström, ordförande för IF Metall Norrbotten.

Det är ett samarbete som borde välkomnas av både enskilda företag och branschorganisationer. Moderna och framtidsinriktade företag bör alltid se god arbetsmiljö, säkerhet och omsorg om sina anställda som konkurrensfördelar – inte som potentiella besparingsobjekt.

Idéernas vapensmedja

 
Olof Palme var SSU:s studieledare 1955-1961. Hans föreläsningar på Bommersvik om "Plomgrens mekaniska verkstad" är legendariska.

 

Under fredagen har jag besökt Bommersvik, som ligger vackert beläget vid sjön Yngern i Södermanland. Kurs- och konferensanläggningen har varit i SSU:s ägo sedan 1937 och fortsätter att spela en central roll för utbildningsverksamheten inom arbetarrörelsen även 2019. 

Själv har jag en speciell relation till kursgården. Under mina folkhögskolestudier gjorde jag en praktikperiod på Bommersvik våren 1986. Jag plockade fram underlag och gjorde intervjuer till Bommersviks mäktiga 50-årshistorik som kom ut 1987. Tidigare Europaparlamentarikern Göran Färm, Norrköping, var huvudförfattare.

Färms mastodontverk säger en hel del om Bommersviks betydelse för svensk arbetarrörelse och socialdemokrati. Bland annat rymmer boken berättelsen om Olof Palmes föreläsningar om Plomgrens mekaniska verkstad som var en höjdpunkt på Bommersvikskurserna i slutet av 1950-talet och början på 1960-talet.

I boken berättade Palme själv (i en intervju som gjordes en kort tid för hans bortgång 1986) om föreläsningen: 

”Det var unga klubbister som kom hit och då ritade jag upp den här verkstan. Plomgren var ägaren, sedan ritade jag ett antal personer på tavlan, vad de hade i lön, pension och arbetstid. Det var helt fascinerande på 1950-talet. Ni kan tänka er den tid då man hade liten pension, kort semester och stora löneskillnader. Det illustrerade klassamhället. Sedan kom en föreläsning om makten över verkstaden. Det var gamla fröken Krikonkvist som ägde en massa aktier och hade makten över företaget. Det var innan MBL och allt det där. Det fanns ingen styrelserepresentation, ingen makt alls för de anställda.”

När SSU gjorde en studiecirkel 1963 tog författaren Leif Andersson även med ett kapitel om verkstaden. Palmes föreläsningsanteckningar utgjorde förlaga. 

En hel generation av SSU:are inspirerades av Palme och hans ideologiska föreläsning.

Säkert hade det betydelse för den arbetslivspolitiska offensiv som socialdemokratin inledde på 1970-talet.  De unga SSU:are som lyssnade på Palmes föreläsning om rättvisorna i arbetslivet blev så småningom tongivande S-politiker som tog initiativ till MBL, LAS, lagen om styrelserepresentation och andra reformer för att stärka löntagarnas rättigheter.

Det är även ett av skälen till att Bommersvik brukar kallas idéernas vapensmedja. Bommersvik har varit och är viktigt för arbetarrörelsens idé- och politikutveckling.

Det som diskuteras på Bommersviksakademien, Aftonbladets och Bommersviks utbildning för unga opinionsbildare eller andra kurser under den här helgen kan mycket väl bli morgondagens politik.

Ensam är inte stark


LO-TCO Rättsskydd stöttar enskilda fackföreningsmedlemmar som fått problem av olika slag. Det kan handla om arbetsskador, sänkt sjukpenning, indragna förmåner, felaktiga uppsägningar eller lön som inte betalats ut.
  

 

På NSD:s ledarsida 12 februari skriver jag om farorna med att den fackliga organisationsgraden sjunker.

tidningen Kommunalarbetaren läser jag samma dag ett reportage om en kvinna som fick fackets hjälp efter att Försäkringskassan nekat henne hel sjukersättning (som motsvarar den gamla sjukpensionen).

”Det här var en kvinna som verkligen var sjuk. Hon klarade inte av att arbeta”, säger Aryanne Bezitcheva, som är försäkringsansvarig på Kommunals sektion i Kristianstad.

Med hjälp av Kommunal och juristerna hos LO-TCO Rättsskydd överklagades Försäkringskassans beslut och i januari kom domen. Förvaltningsrätten ger kvinnan rätt. Hon beviljas 940 000 kr, som portioneras ut varje månad fram till pensionsdagen.

Det säger en del om vikten och värdet av det fackliga medlemskapet. Det är en fördel för enskilda löntagare att ha uppbackning från en stark facklig organisation som kan ge hjälp när det behövs.

Ensam är sannerligen inte alltid stark. Vi kan alla hamna i olyckliga lägen i livet där vi behöver både fackets och samhällets stöd.

Från ord till handling


Den polisiära närvaron behöver stärkas i hela landet. FOTO: TT

 

Regeringen har utsett S-riksdagsledamoten Fredrik Lundh Sammeli, Luleå, till ledamot i polisens nationella insynsråd. Dessutom har tidigare riksdagsledamoten Leif Pettersson, Boden, och f d kommunalrådet Lotta Åman, Arvidsjaur, utsetts till ledamöter i Regionpolisråd Nord.

Förordnandena gäller till och med sista december 2022.

Det finns att göra för dem och övriga ledamöter i råden. I början av 2017 hade tidningen Land en tankeväckande artikel om den statliga närvaron runtom i Sverige.

Enligt en undersökning så finns det systembolag i samtliga kommuner i landet. Men i 72 kommuner saknas polisstationer – och i ytterligare 55 kommuner är personalstyrkan mindre hos Polisen än på Systembolaget!

Utredningen säger en del men inte allt. Till exempel är det ju naturligt att det finns fler poliser där det bor många människor och där kriminaliteten är större. Men det känns en smula bakvänt att det satsas mer på statlig spritförsäljning än polisiär närvaro i lands- och glesbygdskommunerna.

Tveklöst är det även källa till osäkerhet och otrygghet för människor på landsbygden när närmaste polispatrull kan befinna sig flera timmar bort.

27 september 2018 skrev till exempel NSD om en dramatisk natt i lilla Orrbyn i Norrbotten. Under kvällen huserade biltjuvar i trakten. Byborna larmade polis vid flera tillfällen men det dröjde ända till kl 03.00 på natten innan polis prioriterades till byn. Då hade byborna själva redan brottat ned en av tjuvarna …

Så kan det inte fungera. Människor i glesbygden betalar skatt precis som alla andra. De förväntar sig att det ska finnas polis när de behöver det.  Det är en självklar del av det så kallade samhällskontraktet. 

30 november 2017 skrev jag om landsbygdskommittén som föreslår ”maximal insatstid för polisärenden där ingripanden måste ske omedelbart” – en modell som redan finns i Norge och kan vara värd att pröva även i Sverige.

Den senaste socialdemokratiska partikongressen var dessutom tydlig om att den polisiära närvaron behöver stärkas i hela landet.

Nu gäller det för Lundh Sammeli, Pettersson, Åman och andra S-politiker att gå från ord till handling och se till att den goda ambitionen också blir verklighet.

Debatten inom L har börjat


Under Almedalsveckan 2018 morsade Jan Björklund på sin företrädare Bengt Westerberg (partiledare 1983-1995). Under 2019 avgörs vem som ska bära den liberala stafettpinnen in i framtiden. FOTO: TT

Diskussionen om vem som ska efterträda Jan Björklund är nu i full gång på de liberala ledarsidorna.

”Riksdagsplatsen och att hon var på den vinnande sidan i partistriden i regeringsfrågan är två tunga argument för Maria Arnholm som nästa partiledare”, tycker Alex Voronovliberala Eskilstuna-Kuriren som hör till dem som backat upp Januariavtalet.

En helt annan linje förfäktar Carolin Dahlmanliberala tidningskollegan Kristianstadsbladet.

”Med en ny partiledare kan L åter vända tillbaka högerut”, hoppas Dahlman.

Någon given favorit finns inte hos spelbolagen. Unibet ger följande odds på några av de namn som förekommer i spekulationerna:

Nyamko Sabuni 4.50
Cecilia Malmström 4.75
Mats Persson 4.75
Birgitta Ohlsson 5.00
Johan Pehrson 5.00
Gulan Avci 5.50
Maria Arnholm 10.00
Erik Ullenhag 15.00

Själv föredrar jag så klart en anständig socialliberal på partiledarposten – en person som står upp för Januariavtalet, samarbetet med regeringen och en mittenorienterad politik. Som jag påpekat tidigare på NSD:s ledarsida så är det blocköverskridande lösningar – inte  högjudd retorik och ytterkantspolitik – som burit Sverige framåt.

Inte sällan har det skett i samverkan mellan socialdemokrater och liberaler.

Glöm aldrig Nils Edéns och Hjalmar Brantings insatser för demokratin i Sverige. Minns Gunnar Heléns och Olof Palmes uppgörelser på Haga slott 1973-1974. Kom ihåg Bengt Westerbergs och Ingvar Carlssons stora skattereform.

Samarbete mellan socialdemokrater och liberaler har medverkat till att göra Sverige till ett bättre samhälle. Det borde vara en lärdom även för dagens partiaktivister.

 

 

Exit Björklund


Jan Björklund (L) har bestämt sig för att lämna posten som partiledare. FOTO: TT

 

”Januariavtalet (JA) ligger fast och jag känner partiet tillräckligt väl för att veta att det har ett starkt stöd.”

Det sa Jan Björklund (L) när han under onsdagseftermiddagen meddelade att han inte ställer upp för omval som partiledare vid landsmötet i höst.

Röstsiffrorna var också klara och tydliga när Liberalernas partiråd röstade om JA 13 januari. 62 ombud röstade för, 30 nej. Två tredjedelar gav klartecken till den blocköverskridande uppgörelsen mellan S, MP, C och L.

Därför förefaller det som att JA, trots allt, har ett starkt stöd bland en ganska bred majoritet hos Liberalerna. Men det går inte att komma ifrån att det finns tunga kritiker som kommer att göra allt vad de kan för att underminera avtalet. 

Både Mats Persson, ekonomisk-politisk talesperson, och riksdagsledamoten Gulan Avci, som bägge nämnts som tänkbara tronpretendenter, har varit öppet kritiska mot JA.

”Jag tror inte på det projektet”, sa Persson när partirådet tog ställning till frågan.

”Vi lovade dem att Stefan Löfven inte skulle få fyra år till vid makten”, framhöll Avci.

Av röstsiffrorna i partirådet att döma representerar Persson och Avci en minoritet. Men denna röststarka minoritet kommer knappast att sitta tyst under den partiledardiskussion som nu väntar hos Liberalerna.

De kommer göra allt vad de kan för att ta ledningen och makten i partiet - och det kan få konsekvenser för Januariavtalet.

Noterbart är att Jan Björklund knappt han meddela sin avgång innan opinionsbildare på högerkanten började hoppas på att det ska leda till att partiet nu släpper socialliberalismen och går åt höger.

Sannolikt blir det en stentuff strid om ledarskapet hos L.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Fick utmärkelsen "Stor grabb" i Munksund/Skuthamn SK 2006.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar