I en ledare 9 november 2018 gav jag exempel på hur Kina aktivt försöker straffa journalister som granskar landets kommunistregim och hur kinesiska ambassaden i Stockholm skickar kritiska skrivelser med "anmärkningar" till redaktioner runtom i Sverige
”Kinesiska ambassadens agerande mot svenska medier, som sammanfaller med att Kina fått en ny ambassadör, är anmärkningsvärt och allvarligt. Det finns uppenbarligen ingen som helst respekt för den svenska press- och yttrandefriheten. Ingen annan ambassad agerar på det sätt Kina gör nu”, konstaterade i samma veva Svenska Dagbladets publisher Fredric Karén i en intervju i tidningen Medievärlden.
Det har inte blivit bättre sedan dess. Tvärtom. I en rykande färsk rapport från tankesmedjan Frivärld, skriven av journalisten och säkerhetspolitiska debattören Patrik Oksanen, finns en sammanställning av hur ambassadören Gui Congyou gång på gång försöker läxa upp svenska redaktioner och påverka det journalistiska innehållet. Ett exempel: För SVT förklarade ambassadören att tidningen Expressen kunde glömma visum till Kina om man inte ändrade sin rapportering.
Oksanen konstaterar att Kinas agerande inte är isolerat till Sverige.
"Det som skulle kunna avfärdas som omdömeslöshet från en enskild ambassadör är i själva verket del av en utarbetad global strategi. Vi ser liknande maktspråkbruk på andra ställen i världen. Skådespelaren Richard Gere får inte vissa roller för att Kina, som är en viktig filmmarknad, säger nej på grund av Geres engagemang för Tibet och i vårt närområde drabbades Norge med strypt handel efter att dissidenten Liu Xiabo fick Nobels fredspris 2010, för att nämna ett par exempel", skriver han.
I somras kom även uppgifter om att artisten Zara Larssons låtar på Apple Music inte längre finns tillgängliga i Kina, detta sedan hon sagt att Kina ”är ingen snäll stat”.
Signalen är tydlig. Journalister, artister, politiker, samhällsdebattörer och alla andra ska akta sig för att uttrycka sig kritiskt om Kina. Då blir det genast besvärligt för dem.
Det är givetvis djupt oroande för press- och yttrandefriheten med tanke på vilken maktställning Kina är på väg att få i världen. Kina ekonomiska styrka – och därmed inflytande över världspolitiken – växer snabbt.
Enligt rapporten ”The Long View: How will the global economic order change by 2050?” (framtagen av PwC) kommer Kinas andel av världsekonomin att öka från 18 procent 2016 till 20 procent år 2050. Under samma period minskar USA:s andel av världsekonomin från 16 till 12 procent. EU:s medlemsländer tappar från 12 till 9 procent.
Därför går det inte att ta lätt på de kinesiska angreppen mot den fria journalistiken. Den frihetliga och demokratiska samhällsmodellen, där press- och yttrandefriheten är en av grundvalarna, utmanas av en stark och auktoritär supermakt.
Xi Jinping håller på att forma en ny världsordning.