I början av mars vände det nya coronaviruset upp och ned på hela den politiska dagordningen. Helt plötsligt handlade allt om att bekämpa smittspridningen samt om att mildra konsekvenserna för jobb och ekonomi.
I rask takt presenterade Januaripartierna det ena krispaketetet efter det andra. I en ledare 1 april konstaterade jag att insatserna saknar historiskt motstycke.
Tur, mitt i eländet, är dessutom att Sverige haft en finansminister som hållit ordning på statsfinanserna och sett till att det finns ekonomiska muskler för att möta krisen.
Sverige hör till de EU-länder som har bäst offentliga finanser, vilket gjort att det funnits ett helt annat utrymme än i andra länder att satsa på korttidspermitteringar, A-kassa, omställningsstöd och liknande insatser för att hantera den ekonomiska nedgången.
Utan dessa insatser hade krisen slagit betydligt hårdare mot både folk och företag. Många har idag skäl att rikta en tacksamhetens tanke till Magdalena Anderssons för hennes sätt att sköta den ekonomiska politiken i Sverige.