Sedan 1 januari är det Sverige som håller i ordförandeklubban i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Det är första gången sedan 1993 som Sverige leder OSSE, som är ett säkerhetspolitiskt samarbetsorgan med 57 deltagande stater. I arbetet deltar alla Europas stater, USA, Kanada och länderna i Centralasien.
Det är inget enkelt uppdrag Sverige har tagit på sig. Det finns komplicerade konflikter och kriser kopplade till Nagorno-Karabach, Ukraina, Moldavien, Georgien och Belarus.
15-16 mars åker till exempel utrikesminister Ann Linde (S) till Azerbajdzjan och Armenien. Fokus ska ligga på den senaste tidens utveckling i Nagorno-Karabach-konflikten.
"De intensifierade striderna runt Nagorno-Karabach under hösten visar hur dessa utdragna konflikter lätt kan förvandlas till fullskaliga krig", säger Ann Linde till TT.
Sedan november är det eld upphör i striderna och nu gäller det för OSSE och andra delar av världssamfundet att trycka på för att få till stånd en varaktig fred och stabilitet i regionen.
Uppgiften är monumental.
"Tanken på försoning, att man skulle kunna leva sida vid sida, är för de flesta helt främmande. Och många motsätter sig att överhuvudtaget ge någonting åt den andra sidan, vilket en kompromiss måste innebära", säger Svante Lundgren, religionshistoriker vid Lunds universitet, som följt utvecklingen under många år.
Det beskriver svårigheterna för Ann Linde och OSSE. Men det gör inte insatserna mindre betydelsefulla.
De diplomatiska verktygen måste användas för att stoppa dödandet och det mänskliga lidandet. Civilbefolkningen har farit mycket illa under konflikten.