Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Släppa tillbaka fisk

Råneå Catch & Release.

Tillbakasläpp av fisk har livligt diskuterats under många år. Vi som för det mesta gör det blir kallade djurplågare och de som inte gör det kallas för mördare och marodörer. Debatterna har oftast kantrat. Kontentan blir något av ”hur vi än vrider och vänder på oss har vi äschlet bak”. Riktigt rätt blir det aldrig.

Det finns en hel del uttryck för fenomenet att släppa tillbaka fisk. Catch and release är en del av helheten, där andra uttryck kan vara No Kill och Wise Use. Alla dessa tre fenomen ligger under begreppet ”den som spar han har”. Det mesta av ovan nämnda kommer ursprungligen från USA, som naturligtvis så mycket annat.

CATCH AND RELEASE betyder alltså fånga och släppa tillbaka. Det betyder inte att all fisk alltid skall släppas tillbaka, men de flesta. Många kvoterade fiskevatten i Norrbotten har idag strikta och helt korrekta regler. Kanske står det i statuterna att catch and release är att föredra, men att en fiskare kan äta en fisk inom viss längd per dag. Ingen fisk skall tas hem.

NO KILL kom en gång i tiden från USA. Det betyder enkelt att all fisk, oavsett art och storlek skall släppas tillbaka. Ett annat uttryck som kom till i samma veva var ”en öring är för värdefull och dyr för att endast fångas en gång”. I början på 2000-talet fiskade jag i floden Selenge i Mongoliet, och det var den märkvärdiga fisken taimen som stod för fiolerna. Eftersom fisken har blivit allt mer sällsynt krävdes att alla fiskar skulle släppas tillbaka. No Kill alltså. Men min idé om detta är att om en art av fisk är så sparsamt förekommen skall man heller inte bedriva någon form av fiske. Då skall vattnet absolut trädaläggas, det vill stängas under en längre tid. Då har människan ingenting där att göra!

WISE US känns för mig vara det närmaste jag kan komma min idé om ett spännande men sparsamt fiske. Wise use betyder att man skall fiska med förstånd, inga roffarfasoner, där en del av trevnaden hur som helst blir tillbakasläpp av fisk, men under förnuftsmässig hantering. Eftersom jag sällan fiskar på kvoterade vatten måste wise use verkligen fungera, framför allt på vatten som kanske inte har någon fångstbegränsning. Det är också sällan jag tar hem fisk för att läggas i frysboxen, den tiden känns vara förbi för mig. FISKEN SMAKAR ALLTID BÄST VID STRANDEN.

Fjällens Biggles

Råneå. Fjällflygare jag minns från Kirunafjällen.

Jag har genom åren lärt känna de flesta fjällflygarpiloterna, framför allt i Kiruna och Gällivare kommuner. Det har varit trevliga bekantskaper, allt från legenderna Olle Ek till Göran Tammert. Minns det första mötet med Olle, på stationen utanför Kiruna vid sjön Rakkurijärvi. Jag hade packat allt noga och lagt ner vadarstövlarna i ryggsäcken. Då kom Olle fram och presenterade sig, kikade på mig och sa;

-Har du inte glömt något? undrade han och kikade storögt på mina barfota fötter. Man kan väl inte åka barfota till fjälls? menade han. Sedan dess kallade han mig alltid för ”barfotapojken”.

Första gången Gällivareflygs grundare Knut ”Knutte” Hedström såg mig i slutet på sjuttiotalet, på plattan i Stora Sjöfallet, vevade han ner helikopterrutan och hojtade;

-Vad är du för en jäkla pajas? undrade han glatt. Det berodde förmodligen på att jag var iklädd all utrustning för snart fiskestart, det vill säga, vadarstövlar, fiskeväst med attiraljer och flugspöet i högsta hugg. Sedermera bytte företaget namn till Norrlandsflyg.   

Lasse Levin var den fantastiska gamängen bland flygarna, som alla andra en glad snubbe som alltid hade en och annan dråplig historia att berätta. Mart Reskow var tryggheten själv och flög under många år oss passagerare till bland annat Tjuonajokk. Han hade verkligen glimten i ögat. En gång när familjen och jag skulle flyga från Tjuonajokk till Kiruna hände det sig att avskedskommittén på campen, förutom att de vinkade, fick för sig att de skulle dra av sig brallorna och ”moona”. Då vände Mart resolut helikoptern, flög åter in över gräsmattan, stannade i luften och lyfte på stjärtpartiet.  

En gång i mitten på nittiotalet landade Micke Juhlin på ett spegelblankt Rostujávri för att hämta mig och tre kompisar. Han kom med mitt favoritplan De Havilland Beaver, en riktig flygmaskin med oanad kapacitet. Bara motoljudet fick mig att frysa om ryggen. Vi hade en del packning, sen skulle han ta med mer attiraljer från campen. Det var mer än fullsmockat när vi skulle starta, spegelblankt. En Cessna ute på sjön kunde inte lyfta på grund av bleken. Vi undrade om inte planet var överlastat? Micke svarade direkt att det inte fanns någon gräns för den här maskinens kapacitet. Det blev som vanligt full gas. Vilken härlig flygning Micke bjöd på den gången. Vilka historier vi fick höra.         

Göran Tammert är son till den legendariske flygaren Hans Tammert i Kiruna. Hans bildade Kirunaflyg i slutet på femtiotalet och hade för det mesta sin station i Jukkasjärvi intill Torneälven. Numera heter företaget Kallaxflyg och är stationerad i Kurravaara. Göran flög fjällfolket på sin tid, sadlade om och jobbade i många år som pilot på de större passagerarplanen, kom hem igen och gjorde de sista åren på anrika Kallaxflyg. Förutom att Göran var tryggheten själv med en härlig personlighet, gillade han att fiska. Under vår sista resa tillsammans över de nordliga fjälltrakterna visade han mig några smultronställen för grov harr, hemligheter av stor sekretess.                                                                    gunnar@westrin.se

 

Bilden; Flygaresset Göran Tammert in action.

Pimpelkronan

Råneå Pimpelspö De Luxe.

Det låg ett konstigt paket under granen. Det var sportfiskaren Lasse Bröms från Åkersberga som hade gjort några dagar i snickarverkstaden. Ett pimpelspö av horn, förmodligen renhorn. Redskapet är så vackert att det kan man ju ens ta med sig ut på isarna. Tänkte att jag sätter ut en bild på tjusigheten om någon annan kanske får en idé om att embarkera snickeriet.  God fortsättning på det nya året.  gunnar@westrin.se  

Äventyr 1969

Råneå 1969, händelser för 50 år sedan.

Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg så tänkte jag vika året 1969 till årets händelser här på bloggen, dvs läsa igenom dagboken från 1969 och se hur bland annat fisket hade varit och för att hedra NSD som fyller 100 år i år. 50 år kan jag bidra med men naturligtvis inte 100 år. Jag återkommer med 1969;års äventyr mm den första i varje månad det här året.

 

Däremot föddes pappa 1919. I den här min första blogg om 1969 tänker jag ta upp några händelser från året, som en del av oss minns, andra inte. Kontentan var hur som helst att jag muckade från Jägarskolan i Kiruna den 25 april och började på lärarhögskolan i Luleå den 18 augusti. Där emellan tillbringade jag den mesta tiden i Jämtland, mitt hemlän. Fisket var högintressant och mer om detta i min blogg i början på varje månad under 2019. Det politiska livet var högintressant. Noteras kan att Rickard Nixon installerades som USA;s nye president den 20 januari och att den franske presidenten Charles De Gaulle avsattes som president den 27 april och att den legendariske ledaren för Nord Vietnam och krigshjälten Ho Chi Minh avled den tredje september. I Sverige hände det sig att statsminister Tage Erlander avgick den sista september och att Olof Palme tillträdde den första oktober. Taget Erlander satt på tronen i 23 år. I underhållningsbranschen avled bland andra några av det svenska folkets favoriter, som Åke Grönberg och Lars Ekborg och min musikidol Josh White ”The King och Blues”.

Rymdäventyren avlöste varandra det här året med Apollo-serien. Den 20 juli klockan 21;18 svensk tid landade astronauterna Armstrong, Aldrin och Collins på Månen. Dagen efter klockan 03;55 klev Armstrong ut på Månens yta. En hel värld höll andan. Du som är intresserad av sport minns säkert att diskusfenomenet Ricky Bruch satte nytt fenomenalt svenskt och europeiskt rekord då diskusen landade på fenomenala 68,06 m, endast 34 cm från världsrekordet.

Jag började skriva dagbok den 1 januari 1963 och fortsätter än idag. Idag den 1/1 2019 sparkar jag igång min 57;e bok i följd. På fredag fyller NSD 100 år. Öppet hus!            gunnar@westrin.se

 

Bilden; Westrin i Lumpartagen 1968-69;

Foto; Claes Grundsten.

Uffe Utter.

Råneå Uffe utter med kompis.
På julaftonen filmade Andreas Berg från Råneå två lekande uttrar i älven (Råneälven) mitt i byn (Råneå). Fantastiskt trevligt. Älven är legendarisk gällande just uttrar och när Naturvårdsverket räknade arten (1985) efter Råneälven hittade man minst 15 olika individer, på den tiden som landets uttertätaste älv, 23 mil lång. Idag tror jag bestämt att populationerna har ökat, vilket känns hedersamt. I samma veva har minken dragit sig tillbaka som tur är, naturligt eftersom just uttrar inte direkt älskar minkar. Jag har följt utterstammen under många år och just den här perioden, då strömkanterna är frusna, men att huvudströmmarna är öppna, brukar vara idealiska för uttern. Han behöver ngn form av öppet vatten någon stans för att kunna fiska ordentligt. Huvudfödan i byn har alltid varit lake. Idag känns det vara lite svårt med laken, eftersom den har dragit sig tillbaka å det mest förskräckliga i Råneälven. Nåja, det finns ju flodkräftor också, en annan delikatess som det däremot tycks finns i ett överflöd.                 gunnar@westrin.se      

 

BILD/ Utter i Norrforsen/Råneälven 2015. GW

NSD 100 år.

Råneå Juldagsmorgonen glimmade som aldrig förr.

Hej folkens. Såg just att NSD fyller 100 år nästa år, dvs 2019. Det är häftigt och måste naturligtvis firas på något sätt. Jag känner stolthet att få jobba med och i en sådan anrik och fin tidning, ett absolut livselixir för mig. Som krönikör kommer även jag att fira under det kommande året, eftersom jag på hösten kommer att skriva min 500;ade krönika i NSD. Då tänkte jag så här; Den 1/1 2019 kommer jag att påbörja min 57 årsdagbok i följd, ”ett måstejobb” som jag startade upp 1/1 1963 i Strömsund i norra Jämtland.  Om jag backar åtminstone 50 år i tiden hamnar jag på 1969, ett omdanande år för mig. Nu har jag under många år på min blogg på NSD haft olika månadsteman, som ”Månadens fiskeprofil”, vilket jag hade i fem år och ”Månadens fluga” i två år. Har en idé om att köra ”Månadens fiskeäventyr” under 2019, från just året 1969. Det blir mitt sätt att fira NSD 100 år med att själv bidra med åtminstone 50 år. Härmed också en önskan om en fortsatt fin jul med vänner, god mat och motion. gunnar@westrin.se 

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar