Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Fritt fall

Råneå FRITT FALL…

Högt i det blå. Mars 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan. I början på varje månad under året kommer notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen. 

I början på mars för femtio år sedan hade jag legat i lumpen i nio månader i Kiruna och var skitless. Avslutningskriget föregicks i skogarna kring Hennan i Hälsingland. Där gjorde vi allt utom det vi egentligen skulle göra, minns jag. Resan i en godsfinka från Kiruna till Hälsingland var absolut det bestående minnet.

Innan de avslutande storövningarna hade jag tillbringat en vecka hemma i gamla Jämtland. Polaren hade vunnit över 300000 kronor på tipset, enormt med pengar den tiden. På stört for han till Östersund och köpte en ny bil (Opel) och dyraste snöskotern. Två dagar senare var vi på väg ut på fjället.

   Det stod inte på förrän han erbjöd mig att följa med på en pimpelfisketripp till fjälls. Med en skinande ny bil och en ny skoter på släpvagnen, kände vi att vi ägde hela världen. Ingen kunde stoppa oss. Här kom framtiden dundrandes efter fjällvägarna.

Ännu så länge var det många år tills hjälmtvånget hade tagits, varför toppluva fick duga. Själv satte jag mig i kälken tillsammans med den ringa packningen. En plastpåse med pimpelspön och maggots fick räcka. Senare om aftonen tänkte vi oss att ta oss tillbaka till byn. Matsäck var därför inte att tänka på.

   Vi drog oss över fjället i god fart. Snön yrde kring luvan och ögonen tårades. Solen förmörkades och plötsligt blev allt väldigt vitt. Vi såg ingenting, men eftersom vi visste riktningen kändes resan trygg. Fjället som vi just då befann oss på var känd sedan flera års sommarfiske. Men nu var det faktiskt vinter. Precis i den tanken kände jag att magen höll på att krypa upp i halsen. Vi susade inte fram i terrängen, vi svävade?

Dunsen var våldsam och plötsligt blev allt väldigt tyst. Plastpåsen med pimpelspöna for all världens väg och skotern hamnade i en stridare bäck.

När jag hade kravlat mig ur snömassorna såg jag kompisen stå bredvid den nya skotern, som till hälften låg i vattnet.

   I samma veva tittade solen fram bakom molnen och det var då vi verkligen såg eländet. Vi hade kommit ut för en slänt, vars överhäng av snö bar oss en bit, men inte längre. Sen brast allt och vi for som vantar ner efter slänten, med ett snyggt stopp i jokken. Vi räknade ut att vi hade svävat i ett fritt fall ett tjugotal meter.

Vi kom inte hem den kvällen. Isen frös under skotermattan, vi var hungriga som vargar och det var en bra kilometer kvar till rödingsjön. Tur i oturen den gången var att kompisen hade verktyg med sig, varför vi, efter en kolsvart natt, till slut fick igång maskinen. Jag tror vi var mer döda än levande när vi åter igen körde in i byn.                gunnar@westrin.se

 

Något om mars 1969;

Ishockey-VM gick i Stockholm.

Eldstrider Ryssland-Kina vid gränsfloden Ussuri.

USA skickade upp en månlandare med tre astronauter.

Filmen Rosemary´s Baby gick för fulla hus. 

 

Bild; Vi längtade efter röding men hamnade i en bäck.    

Sommaren-19

Råneå Hej där. Nu är Westrin tillbaka ttill verkligheten (nästan i alla fall) igen efter en hel del äventyr och ståhej uti vildmarkerna. Kom just hem från en rysarresa till Ryssland, med ett öringfiske i världsklass i älven Varzina på Kolahalvän. Mer om detta koimmer i ngn av krönikorna undfer hösten. Därtill fick jag uppleva hur överflödig naturen kan vara under ett harrfiske i Kaitumälven, det också i världsklass. Polarn glömde spöet???men byggde ett på fjället??? Mycket ska man vara med om. Hann också ett gästspel hemöveråt Jämtland. Men än är tydligen inte sommaren över, Hoppas ni har det bra därute. Återkommer så småningom med mer rapporter. Hej/Gunnar. 

Myggparadiset

Råneå Myggen är Guds gåva till mänskligheten.

 

Även den här försommaren kuggande ekologin inte riktigt igenom. Ett sådant ”maskingfel” var att exempelvis den svartvita flugsnapparen kom något tidigare än, ngn tid innan de första myggorna hade kläckt. I min trädgård har jag ett tiotal holkar, som genast embarkerades av ett gäng stridbara flugsnapparhannar. Några dagar senare kom honorna. Fågelsångerna började rulla runt träden, allt var frid och fröjd, men var var maten, dvs myggen? Om jag inte missminner mig den förra sommaren så blev det inte en enda unge i holkarna. Tragiskt var det hur som helst. När jag rensade holkarna fanns det okläckta och naturligtvis kalla ägg i fyra av holkarna. I en annan holk låg två döda ungar.

Till slut kom maten till trägården i alla fall och en morgon fullkomligt kryllade det av nykläckta mygg, värmen kom och med de också en drös med intressanta fjärilar, som den vita rapsfjärilen och nässelfjärilen. Nu blev det plötsligt fart på snapparna, som flög kors och tvärs genom trädgården, oftast med näbben full med insekter. Någon tid senare tystnade fågelsången, ungarna var på väg. Ibland känns ekologin vara särdeles underbar.

Det ska bli intressant att utforska hur fiskarna har det i våra vatten. I Tornedalen var min favoritharrjokk förra året den här tiden totalt tom på vatten, vilket naturligtvis har skadat reproduktionen av, i det här fallet, harrbestånden. Det ska bli verkligt spännande att se hur fisklivetv ter sig det här året. Mer om detta senare. gunnar@westrin.se

 

Bilden///Holken. Bästa sättet att komma undan en viss myggklåda är att sätta upp många fågelholkar, resten sköter naturen.  

Råne Älvdal bjuder in

Råneå Råne Älvdal blommar.

Bussresan som arrangerades av bl a Sportfiskarna och Degerselsbygden, söndagen den 9 juni kändes helt rätt och gav både nyttig kunskap och mersmak. Vi fick se både smolt- och fiskräknaren (två separata arrangemang). Inte nog med det, dagen var vacker, älvdalen prunkande och scenariorna underskönt vackra. Vid Brändbergsfallet intill Klingersel såg vi några laxar som både hoppade och plaskade. Vi gjorde också ett snabbstopp vid Korpforsen, där vi en gång i tiden gjorde en del rutor till TV-filmen ”Råneälven- ström eller fria strömmar”, som visades första gången i TV2 den 15 mars 1986.

Efter det att älven räddades i riksdagen i november 1986 har en hel del hänt, bland annat har laxen kommit tillbaka, efter bra laxförvaltning bl i Östersjökomplexet. Tilltron till dalgången tippade så småningom över till en positiv sida. Företag bildades inom olika genrer, bland annat några framgångsrika turismföretag. Sörbyn har expanderat med hotell, restaurang och fler stugor för boendet. Vitträsket har blivit en sportfiskepärla. Mkt intressant är boendefrågan efter älvdalen. Numera ringer folk till mig och undrar om jag känner till ngt hus i älvdalen som är till salu. Det är framför allt unga människor som vill bygga framtid och familj. Gunnarsbyn är en annan expansiv trakt i Råne Älvdal. Det är med andra ord fullt ös. Jag är helt övertygad om att dagens scenario inte hade varit tänkbart om älven hade byggts ut. Vem vill bo och bygga sin framtid vid en kraftverksdamm eller torrsträcka?    

 

RÅNEÄLVEN-STRÖM ELLER FRIA STRÖMMAR. 1986. https://www.youtube.com/watch?v=nM5EHnZDR3o

RÅNEÄLVEN 2018

https://www.fiskejournalen.se/film-om-ranealvens-lax-och-forvaltning/       

Bussresan

Råneå Vi åker buss upp efter Råneälven.

Känns som att jag är lite sent ute, men hur som helst. Nu på söndag den 9 juni klockan 10.00. tar vi bussen upp efter Råneälven, en mysig resa förbi byar som Prästholm, Niemisel, Sörbyn, Gunnarsbyn och Klingersel i undersköna Råne Älvdal. Detta är ett samarrangemang mellan Sportfiskarna, Sörby Turism och Degerselsbygden. Jag kommer att vara Er ciceron under resan, som avslutas vi Brändbergsfallet utanför Klingersel. Där kommer vi förhoppningsvis att få se hoppande laxar. Har vi riktigt tur blir det kaffe och korvgrillning. Vi kommer också att kika på laxräknaren utanför Gunnarsbyn, bara det en spännande tilldragelse. Om allt går som planerat är vi hemma på torget i Råneå senast 16.00.

För kontakt; Glenn Douglas; 070-570 22 89                 gunnar@westrin.se

Sommaren 69

Råneå LULEÅ.  Sommaren (juni-juli-augusti) 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan. I början på varje månad under året kommer notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen. 

I början på juni månad 1969, dryga månaden efter muck i Kiruna, började jag så sakta att acklimatisera mig som kommande Lulebo. Jobbade på Sparköp och körde en gammal folkvagnsbuss dagligen mellan Luleå-Älvsbyn och Boden. Ett intermezzo var när bussen tappade bromsarna på krokvägarna mellan Älvsbyn och Boden. Det fiske som skedde under min sista arbetsmånad (juni) var att jag och en gammal polare fiskade en hel del i Lulsundskanalen med mask och fick jättefina abborrar upp mot halvkilot. Förutom detta hittade vi trevliga flugfiskesträckor ute i Gäddviksströmmen. I slutet på månaden lyckades vi också få några skapliga harrar på torrfluga. Intressant kunskap kan vara att Luleå kommuns absolut största fisk är tagen i just Gäddviksströmmen, en stör på cirka 90 kilo, detta i början på 1900-talet. Detta i sin tur berodde på att ryssarna en gång i tiden gjorde försöksutsättningar i Östersjökomplexet, framför allt i Finska viken. I mitten på månaden avslutades jobbet och jag for hem till Jämtland.

Sommaren 1969 var en lycklig tid i mitt liv, fiske var och varannan dag, en sommar som slutligen stämplade in mig som fjällfiskare. För er som känner till Jämtland handlade det mest om fjällen på Hotagen, oftast från Valsjöbyn, upp mot Gäddede och fram mot Strömsund, ett område som fullkomligt kryllar av bra öring- och rödingtjärnar. Minnesvärt är hur som helst det egenartade torrflugefisket på röding i Rengströmmen utanför Valsjöbyn i västra Jämtland. När det gällde gårdagens musik så var det-åtminstone för mig och mina gelikar-The Rolling Stones som gällde. Djupt tragiskt var därför den 3 juli när nyheterna gick ut att stones-medlemmen Brians Jones hade hittats död. Inte fullt tre veckor senare satte astronauten Neil Armstrong ner fötterna på månen. En ny tid hade randats.

I början på augusti mognade hjortronen som aldrig förr. Flera dagar i rad plockade vi i familjen mellan 20-40 liter per dag.?! ”Lagen” var den att inget bär fick plockas som var det minsta omoget. Riktigt mogna hjortron kallades i Jämtland för mylta och den sylt man gjorde på dessa läckerheter kallades oftast myltgröt. Den blev så pass finfördelad att vi för det mesta hade sylten i glasflaskor och inte på burkar. Fredagen den 25 juli var det baluns i byn (Valsjöbyn). Pajala-Hasses stod för trevnaden.

Den 18 augusti började jag på lärarhögskolan i Luleå, sommaren tog slut och allvaret tog vid. För att slå av mig en viss dumpenhet såg jag filmen ”Ådalen-31”.  Inte blev man gladare av den.                                                                                                  gunnar@westrin.se

Något om sommaren 1969;

23/6               Albert Viksten död.

  3/7               Brian Jones i Stones död.

20/7               USA till Månen.

21/7               Neil Armstrong först på Månen.

17/8               Filip Bleiberg, världens längst levande hjärtbytespatient avled.

18/8               Började på lärarhögskolan i Luleå.

Bild;              Fjällfiskeäventyrens år.

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar