Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Fritt fall

Råneå FRITT FALL…

Högt i det blå. Mars 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan. I början på varje månad under året kommer notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen. 

I början på mars för femtio år sedan hade jag legat i lumpen i nio månader i Kiruna och var skitless. Avslutningskriget föregicks i skogarna kring Hennan i Hälsingland. Där gjorde vi allt utom det vi egentligen skulle göra, minns jag. Resan i en godsfinka från Kiruna till Hälsingland var absolut det bestående minnet.

Innan de avslutande storövningarna hade jag tillbringat en vecka hemma i gamla Jämtland. Polaren hade vunnit över 300000 kronor på tipset, enormt med pengar den tiden. På stört for han till Östersund och köpte en ny bil (Opel) och dyraste snöskotern. Två dagar senare var vi på väg ut på fjället.

   Det stod inte på förrän han erbjöd mig att följa med på en pimpelfisketripp till fjälls. Med en skinande ny bil och en ny skoter på släpvagnen, kände vi att vi ägde hela världen. Ingen kunde stoppa oss. Här kom framtiden dundrandes efter fjällvägarna.

Ännu så länge var det många år tills hjälmtvånget hade tagits, varför toppluva fick duga. Själv satte jag mig i kälken tillsammans med den ringa packningen. En plastpåse med pimpelspön och maggots fick räcka. Senare om aftonen tänkte vi oss att ta oss tillbaka till byn. Matsäck var därför inte att tänka på.

   Vi drog oss över fjället i god fart. Snön yrde kring luvan och ögonen tårades. Solen förmörkades och plötsligt blev allt väldigt vitt. Vi såg ingenting, men eftersom vi visste riktningen kändes resan trygg. Fjället som vi just då befann oss på var känd sedan flera års sommarfiske. Men nu var det faktiskt vinter. Precis i den tanken kände jag att magen höll på att krypa upp i halsen. Vi susade inte fram i terrängen, vi svävade?

Dunsen var våldsam och plötsligt blev allt väldigt tyst. Plastpåsen med pimpelspöna for all världens väg och skotern hamnade i en stridare bäck.

När jag hade kravlat mig ur snömassorna såg jag kompisen stå bredvid den nya skotern, som till hälften låg i vattnet.

   I samma veva tittade solen fram bakom molnen och det var då vi verkligen såg eländet. Vi hade kommit ut för en slänt, vars överhäng av snö bar oss en bit, men inte längre. Sen brast allt och vi for som vantar ner efter slänten, med ett snyggt stopp i jokken. Vi räknade ut att vi hade svävat i ett fritt fall ett tjugotal meter.

Vi kom inte hem den kvällen. Isen frös under skotermattan, vi var hungriga som vargar och det var en bra kilometer kvar till rödingsjön. Tur i oturen den gången var att kompisen hade verktyg med sig, varför vi, efter en kolsvart natt, till slut fick igång maskinen. Jag tror vi var mer döda än levande när vi åter igen körde in i byn.                gunnar@westrin.se

 

Något om mars 1969;

Ishockey-VM gick i Stockholm.

Eldstrider Ryssland-Kina vid gränsfloden Ussuri.

USA skickade upp en månlandare med tre astronauter.

Filmen Rosemary´s Baby gick för fulla hus. 

 

Bild; Vi längtade efter röding men hamnade i en bäck.    

Succén Pimpel-SM

Råneå Succén Pimpel-SM i Luleå 2019

Helgen 16-17 mars avhölls Pimpel-SM i Luleå, arrangerad av Sportfiskeklubben i Luleå och Råneå Sportfiskeklubb. 461 deltagare och 130 lag/3 pers är inte dåligt. Mest iögonfallande var den storbildsskärm som hade etablerats för tävlingen, ett succéartat arrangemang. När jag läste prislistorna blev jag extra stolt över att vara rånebo. Över huvud taget visade norrbottningarna framfötterna. Pimpelfisket har varit stort i Råneå under många år och när det gäller medaljer så har det formligen regnat ädla metaller över samhället de senaste åren. Intressant är att flera av de som började tävla redan på sjuttiotalet fortfarande finns med. Det har liksom smittat av sig, kan man säga. Pimpelfisket har också funnits med på skolan i byn som en av flera viktiga fritidsaktiviteter.  Eldsjälarna har verkligen dragit sitt strå till stacken, ingen nämnd och ingen glömd. Tävlingsfisket har för några kommit som en del av där allt började, med vanligt pimpelfiske på skolschemat utan resultatinriktning. Roligt var att media hade hakat på och att bland andra Luleå kommun så välvilligt bidragit med ekonomisk hjälp.

En liten minnesvärd händelse var utan tvekan den där dagen i mitten på sjuttiotalet då en viss Stig Granström kom ut till oss pimpelfiskare, där vi satt på Råneträsket en vacker vårvinterdag. Han var intresserad av vad vi gjorde och ville följa med på nästa pimpeltävling. Sagt och gjort. Jag hade hållit på i några år och kände mig ganska rutinerad. När tävlingen var klar och prisfördelningen hade iordningställts, visade det sig att Stig hade kommit 2;a i sin första tävling och jag 8;a?!! Idag är Stig en av flera SM-mästare från Råneå, en kille som idag är ett begrepp i gebitet. gunnar@westrin.se    

Resultaten hittar du på Sportfiskeklubben i Luleå. http://nya.sportfiskeklubben.nu/

 

Bilden/  Jonny Storelv från Jämtön är trots sin ungdom en rutinerad och synnerligen medaljtyngd tävlingsfiskare. Här tillsammans med fiskepolare en flugbindarafton på Fritids i Råneå.

Binda en fluga

Råneå Flugbindartider.

Tiden går fort och trots snö i massor är det hög tid att kika igenom flugaskarna. För min egen del brukar jag gå igenom askarna och plocka ut de som ser luddiga ut eller om de är trasiga. I möjligaste mån brukar jag faktiskt reparera de flesta, även om en hel del redan har gått hädanfärden.

När jag var yngre band jag massor av olika mönster och kunde ha med mig minst tusen flugor i tio askar ut på fjället. När fiskarna bakade hade jag liksom ingen aning om vad jag skulle binda. Men något har skett med mina entomologiska konster och kunskaper. Entomologi är läran om insekterna, en inte helt fel kunskap om man säger så. Den forskningen har visat att vi i norr inte har så väldigt många olika arter av insekter, däremot kan vi ha en myriad av samma art mellan varven, som mygg, knott, bromsar eller varför inte den läckra fjällåsländan.

Idag har jag nog knappast med mig mer än ett tiotal olika arter och former som imitationer. Det jag däremot har gjort till en bra vana är att binda upp dessa mönster i olika storlekar, ibland också med färgvarianter. Dessa arter är bäcksländor, dagsländor, nattsländor, harkrankar, flugor, knott, mygg, fiskimitationer (streamers och våtflugor), därtill undervattensstadier av nymfer (dagsländor), puppor (nattsländor) och imitationer av myror. Med dessa i askarna gå vi absolut inte bet på fiske efter öring, röding och harr.

Några udda plagiat kan vara geting eller broms, insekter som knappast står överst på fiskars menyer, men som funkar ibland. Vissa varma och torra somrar som i fjol var det förskräckligt gott om bromsar och getingar på fjället. När en sådan ramlar ner på vattenytan kan det hända kul saker. Flugbindarböcker finns idag till ett överflöd; Kolla på www.settern.se

                                                                 Gunnar Westrin gunnar@westrin.se

 

Bilden; Asken full

Hullingen

Råneå Hullingen.

Det här med den lilla hullingen som oftast sitter på en krok har en alldeles egen historia att berätta.

Långt tillbaka i tiden gjorde folket egna krokar av ben. Antingen berodde det på att man inte hade tillgång till malm, oftast myrmalm, eller så fiskade man, får man hoppas, även före järnåldern. Jag har läst en intressant beskrivning hur de första krokarna av järn konstruerades. De var säkert bättre än benkrokarna och förmodligen vassare. Men det kom ett men…folket hade problem med att få upp många av de fiskar som krokats, framför allt laxar i strömmande älvvatten. Det är nu det kommer…historiens flykt genom seklerna. Enligt gängse uppfattning om hur man skulle få fast fisken lite bättre konstruerades till slut den första hullingen, säkerligen av ett snille under järnåldern. Men det tog mänskligheten ca 250 år från det att järnkroken konstruerades till hullingen äntligen kom dit.

Man delar in järnåldern i den äldre och den yngre och tidsperspektivet ligger någonstans mellan 500 f.Kr – 1050 e.Kr.

 

Bilden; En hisklig krok som fortfarande används av en del länder runt Östersjön gällande långrevsfiske efter lax…borde ha förbjudits för länge sedan. Sverige har långrevsförbud gällande laxfiske, men vad hjälper det när en del andra länder tillåter eländet i samma havskomplex. Kroken på bilden fick jag av en kompis som fick på en fin lax i Torneälven med en tre meter lång lina eftersläpandes. Kroken satt i matstrupen?! Efter hängde en långrevslina på ca 3 meter?! Förmodligen hade laxen gått på dansk långrev. Tragiskt!!! gunnar@westrin.se 

Vad kostar en öring?

Råneå Kan man värdera fisket i pengar?

När jag var grabb var i stort sett allt sportfiske fritt och gratis. Vi fiskade i stort sett överallt, även på fjället. Naturligtvis höll vi oss för det mesta från samevattnen, även om samerna själva sa att det inte gjorde något om vi kastade lite i deras sjöar. Vi var helt enkelt ofarliga för fiskbestånden.

Från den tiden, 50-60 talet och fram till idag har det hänt otroligt mycket. Fiskekort fanns även när jag var grabb, men oftast bara på de rena fjällmarkerna. Det organiserade fjällfiskeflyget fanns inte, än mindre pengar till detta. Apostlahästarna var vårt enda och förmodligen det säkraste kommunikationsmedlet. Minimimått, catch and release (tillbakasläpp) fanns som beteende men inte som företeelse.

En helt ny värld har formats, beroende på förändrat läge, på miljöförändringar och etisk efterlevnad. Fiskecamper har etablerats och fiskeguider är idag ett yrke. Naturen har krympt betänkligt, försurningar och övergödningar har blivit ett akut problem.

Utlandsresor med destination bra fiske har blivit en världsomspännande företeelse. För min egen del har jag gästat länder som Island, Ryssland, Mongoliet, Australien med Tasmanien, Nya Zeeland, Argentina och USA (Alaska).  Därtill naturligtvis Norge och Finland. Jag har med andra ord varit med om att föra ut mer än lovligt mycket CO2 i atmosfären.

När jag gjorde min andra resa till Nya Zeeland 1997 tillsammans med en kompis, gick notan på ca 40000:- för en månad på två man. Fisket var bra, storleken imponerande. Varje fisk över tre kilo hade kostat oss ca 2000:-/styck…och det var det värt.  På den tiden kostade en fiskeguide 2500:-/dagen per man. Idag ligger de på det dubbla. Sen är det ju inte enbart fisket man får lägga in på notan vid långflygningar till främmande trakters attraktiva fisken. Den allmänna turismen är viktig, träffa nya bekantskaper, njuta av exotiska vyer, dricka en öl på de lokala pubarna mm.

Idag är fiskevården så pass framgångsrik i vårt land att vi kanske inte behöver åka jorden runt för att få en fyrakilosöring på fluga?      gunnar@westrin.se

 

BILDEN; Glädjen över att släppa tillbaka en fyrakilosöring i Nya Zeeland.

                      Foto; Leif Milling.

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar