Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Februari 1969

Råneå. Året 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan. Notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen. 

1969 blev verkligen uppbrottets tid för oss som föddes på fyrtiotalet. Realexamen, studentexamen, lumpen och studier. Jag muckade från Kiruna i april och började på lärarhögskolan i Luleå i augusti samma år. Eftersom jag fortfarande var skriven i Jämtland företogs de flesta resorna dit, framför allt när det gällde ledighet från lumpen, fisket, vildmarkslivet och vännerna. För femtio år sedan alternerade jag en del mellan byar i Jämtland som Äspnäs (hembyn tre mil väster om Strömsund efter Ströms Vattudal), Strömsund och gränsnära Valsjöbyn.  Generellt fiskade vi mest efter rödingen (röra) under pimpelfiskeperioden, där framför allt gränsbyn Valsjöbyn låg bra till. Generellt sett en sportfiskares paradis, sommar som vinter. Under och efter jul var oftast strålande tider för pimpelfisket efter rödingen, framför allt i den gränsdelade sjön Rengen utanför Valsjöbyn. Fiskeperioden per dag var inte särdeles lång den tiden på året. Enligt dagboken fanns vi oftast på isen mellan 10.00 -13.00. Fördelen med ett årstidigt pimpelfiske var att isarna var relativt tunna och därför lättborrade. På den tiden var det skedborr som gällde. Däremot var vi redan tidigare på 60-talet införstådda med maggot på kroken, en krumelur som i Jämtland kallades och kallas fortfarande för åm. Fisken skulle alltid tas till vara om storleken var middagsvänlig. Jag minns hur vi tyckte att färsk röding verkligen var efterlängtad efter julens fetmat. Enklast möjliga som vanligt, kokt röding (rör), kokt potatis (peran), en smörklick och tunnbröd (pickebrö), mjölk från ladugården (fjöse). Mumma!!!

Det finns två perioder av rödingpimpling som kan diskuteras, lite beroende på var i landet vi bor. I Jämtland absolut jul- och januaripimplingen, efter leken på tunnare isar. Senare på året kommer ”folkpimplingen”, det vill säga när solen värmer igen, då man kan ligga på isarna och sola, gotta sig och idka familjeliv, skala apelsiner och drick termoschoklad. Mysigt så det förslår, bruna i ansiktet, men fisket oftast sämre än i exempelvis januari. Nackdelen då det kortare ljuset. Pimplade på Rostujávri (Råstojaure) i 19 vårar på raken, mellan 1975-1993. Januarifisket absolut inte att tänka på. Maj var bästa tiden på den trakten.                                                              gunnar@westrin.se  

 

Något om januari-februari 1969;

Rickard Nixon ny president i USA efter Lyndon B Johnson.

”Hulån” vann tremilen på SM skidor.

Sovjetunionen skickade upp två skepp med folk, lyckad dockning.

 

Bilden; En klassisk pimpelbild från takterna av Tärnaby. 60-tal. Minns själv hur jag lade renskinnet på ryggen när vinden var väl så ihållande. Foto; Ove Andersson.

Inte bara fiske

Råneå Fiske är inte bara att fiska.

En mycket god vän till mig, före detta rektor och politiker, sade en gång att ”allt är politik”. Förvisso är det så, håller med till fullo. Men för mig finns även en annan sanning och det är att allt är fiske. Det kanske inte låter så där relevant, men det finns en del sanning i påståendet. Det finns en infallsvinkel i mitt menande som jag tror att håller med mig om.

   Under min tid som lärare i Råneå på mellanstadiet lyckades jag få till ett skapligt fiskeintresse. Det gick till och med så långt att jag införskaffade ett flugbindarbord med några städ och annat material, som jag hade i klassrummet. Dit fick eleverna gå när de var klara med jobben. Jag minns särskilt en episod som har etsat sig fast i minnet.

   Det kändes alltid lite tråkigt när en klass sex skulle ta examen. Det betydde att de till hösten skulle börja på högstadiet och att jag skulle få en ny fyra. En av killarna i sexan berättade att han hade fått en flugfiskeutrustning av sin pappa och att de till sommaren skulle åka till Kaitumälven och fiska.

   Sommaren gick och så småningom mötte jag min nya klass på skolgården inför höstterminen. Då såg jag killen som hade fått åka med pappa och fiska till fjälls. Jag sprang ikapp honom och han berättade följande;

   -Vi hade en fantastisk resa och vi fick så stora harrar, många över kilot, på flugor du hade lärt mig binda, sa han exalterat.

   -Var det allt? undrade jag nyfiket. Tre sekunders betänketid, sen kom svaret.

   -Den bästa fiskeupplevelsen var när pappa och jag såg sju bländvita sångsvanar som sakta flög ut över Kaitumsjön. Det är sådana svar som gör att man ser ljust på morgondagen.

Bilden; Nu väntas snart de återkommande svanarna.  gunnar@westrin.se 

Föredrag i Skaulo

Råneå Föredrag i Skaulo.

Lördagen den 25 mars klockan 18.00 kommer jag att hålla ett föredrag i Folkets Hus i Skaulo (mellan Skaulo och Puoltikasvaara). Arrangör är Sautujärvi FVOF. Ungdom under 18 år gratis. Naturligtvis finns det fika…

Föredraget heter ”Mitt liv som flugfiskare” och handlar om en personlig tidsresa, om mitt fiske- och vildmarksliv liv i valda delar av Lappland och på andra platser jorden runt. Jag har haft över 600 föreläsningar i Sverige och Norge, men det är första gången jag gästar Skaulo som föredragshållare.           gunnar@westrin.se 

En präst med sting.

Råneå Priest – en präst med sting.

Månadens fluga för mars 2017, exklusivt för NSD.

 

I min förra krönika om superflugan Peter Ross, en av våra mest populära våtflugor, kan även antecknas ner den oförliknelige våtflugan Priest. Det var ju så på femtio- och sextiotalet att i det vanligaste ”flugfisket” brukades ett spinnspö och en plastkula. Riktigt varifrån Priest en gång i tiden kreerades, vet nog ingen. Däremot kan sägas att den rent stilistiskt påminner om dagens Silver Zulu, en annan våtfluga som oftast var bunden med kroppshackel. I det entomologiska historieskrivandet kan vi utan alltför stora felaktigheter säga att Priest var en föregångare till Zuluflugorna och framför allt till exemplet Silver Zulu.

Jag har skrivit om det förr, men påstår fortfarande att under mina spinnflugfiskeår i början på sextiotalet utkristalliserades ett knippe särskilt bra/populära våtflugor för framför allt öringfiske i mindre fjällsjöar och tjärnar. Det min polare och jag så småningom upptäckte var att öringarna föredrog färgkombinationerna rött, silver och svart, som i flugor som Peter Ross (februari månads fluga), Butcher, Bloody Butcher och Priest.

Priest är en alldeles utomordentligt lätt fluga att binda, där en anledning är att den saknar vingar. Därvid lag kan också sägas att flugan inte bara kan imitera en del undervattensstadier till dagsländor(nymfer) eller nattsländort (puppor) utan också mindre småfiskar av olika sorter. Ett flugmönster som kan erbjuda den rikedomen av imitationer brukar kallas för geniflugor, enkel att binda men som imiterar många olika vattenorganismer.

Jag kan ibland se varianter på temat Priest, framför allt en bindning med en vit eller gråvit vinge. Det är ingen äkta klassisk Priest, eftersom oroginalet den är vinglös men utrustad med ett svart mjukare hackel.

 

Priest.

Upphovsman;  Traditionellt mönster.

Imitation;      Fiskyngel, nattsländepuppor, dagsländenymfer mm. 

Krok;            Originalet säger våtflugekrok med öglan neråt. Storlekar 12-14.

Bindtråd;      Svart bildsilke.

Stjärt;           Strålar från rött tupphackel. Ibland funkar en röd garntuss också.

Kropp;          Grunden är flat silvertinsel eller en remsa aluminiumfolie. Över detta rund eller oval silverribbing. Lindas åt motsatta hållet mot aluminiumfoliet. Den kan förtyngas med koppartråd.      

Hackel;         Svart tupp- eller hönshackel som binds in traditionellt som kragformat. 

Huvud;          Ett distinkt huvud av våtflugemodell. Lackas med klarlack.

Pippi på fåglar

Råneå Jag tänker på ordet artkunskap. När jag var grabb fick jag lära mig att mitt intresse för sportfiske skulle bli ännu trevligare om jag kunde namnet på ett antal fåglar, växter och träd. Så sant. När jag började på lärarhögskolan (1969-72) fick vi lära oss 200 växter och 50 fåglar, det var liksom en del av allmänbildningen/omvärldskunskapen. När jag började som mellanstadielärare instiftade jag begreppet "veckans fågel", där vi tillsammans gjorde en fågel i veckan under tre år (klass 4-5-6). Det blir i runda slängar 70 fåglar, en pippi på varje kort, en kortlek som jag vet många fd elever fortfarande har kvar. Då visste vi hur en domherre såg ut och vi visste också att de där bruna "gråsparvarna" var pilfinkar. Idag behöver vi inte veta hur en domherre ser ut, vi kan slå upp den på internet, trots att de finns på många julkort. Min idé om detta är att det kan vara trevligt att kunna ngt själv också, att inte alltid behöva slå upp.

Regnbågar och mörtar

Råneå Regnbågar och mörtar.

I början på sextiotalet skedde något anmärkningsvärt i landet Sverige. Vi fick för oss att regnbågen var den ultimata sportfisken, en gång i tiden tagen från USA för insättningar. Fisken blev helt enkelt ett lockbete att värva folk till olika fiskeklubbar, föreningar och likartade arrangemang. För att detta skulle vara möjligt började man rotenonbehandla tjärnar och små sjöar runt om i landet. Däri skulle pytsas ”ädelfiskar” som exempelvis regnbågar, som på den tiden kallades regnbågsforeller. På så sätt lockades folk till klubbarna och allt var frid och fröjd. Det blev med andra ord en utrotningskampanj mot ”skräpfiskar” som allehanda vitfiskar som mört och id, abborrar och gäddor.

Större föreningar och några skogbolag gick samma ärenden, där det gällde att få folk till sjöarna/tjärnarna som skulle köpa fiskekort, pengar som sedan skulle användas till bland annat nya insättningsfiskar, byggande av eldstäder och möjligtvis också en och annan koja.

Många år senare ser jag att en del av skogsbolagen och fiskeföreningar har lagt ner verksamheten, till skada för den inhemska biologiska helheten. Många tjärnar är i dag helt tomma på fisk, där inte ens ursprungsfiskarna, dvs mörtarna, abborrarna och gäddorna inte finns kvar? Borde inte de organisationer som en gång i tiden rotenonbehandlade vattnen återställa den biologiska ordningen?

Avslutningsvis; När jag växte upp hette regnbågen regnbågsforell, sedermera regnbågslax när man ansåg att det inte var en öring (forell), sedermera tyckte expertisen att det inte heller var en lax varför man plötsligt godtog namnet regnbågsöring. Nu kallas fisken enbart för regnbåge, trots att man utomlands oftast talar om rainbow trout (öring). Vilseledande är också att de flesta har fått den informationen att den är kommen från Nordamerika. Senare forskning har visat att det i grunden är en rysk fisk, som hade sin födelsevagga i just Kamchatka.

 

Rotenon är ett gift som förlamar fiskarnas syreupptagningsförmåga.

Regnbåge; (Oncorhynchus mykiss

 

Bild/ Regnbåge från Kamchatka.                Gunnar Westrin. gunnar@westrin.se

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar