Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Dags för iden

Råneå Nu är det dags för iden.

Iden är en märkvärdig fisk med ett intressant leverne som dessutom är en trevlig sportfisk. Den kan med fördel fiskas med flugspö. Trots att den i egentlig mening inte är vare sig tandförsedd eller rovfisk (predator) tar den under stundom även på stora drag och wobbler. Flugvalet bör ligga på sakta sjunkande nymfer eller mindre streamers. Min favorit är ett guldribbat haröra, bunden på krokstorlek 8, ganska stor med andra ord. Iden tycks äta även inför och under leken, vilket inte alla fiskarter gör, vilket bevisas av att agnade beten går bra, som maggots, havregryn mm.

Man bör fiska iden när de stiger upp från havet till lekplatserna, eller från en större sjö till lekområdena. Jag har en idé om idfiskets början, den att just den 10 maj och en tio dagar framåt är bästa tiden för just iden. I år var det alldeles perfekt, med ett ngt lägre vattenstånd än normalt. Den 11 maj fick jag om aftonen sju idar i Råneälven med toppvikt upp mot 1,70 kg. Nu kommer regnen men det är bara bra, både för fiskar och för grödan.

Så här års stiger iden ur norra Bottenviken för lek, gärna i en sidoå till storälvarna. Intressant är hur de ”reser” uppströms, lite lika som laxen, vilar bakom stenar, kan hoppa om så behövs. Efter leken stannar de kvar ett tag innan de återigen möter norra Bottenviken. Arten finns också som mer stationär i sjöar. Även där söker de sig till närmaste mindre strömvatten för lek.

Utveckligen av iden har varit lite som för harren, framför allt harrbestånden på fjället, dvs individerna har blivit fler med åren, men medelvikten har så till vida synbarligen sjunkit.  

Det nuvarande svenska rekordet ligger på 3,780 kg, en fisk som var 61,5 cm lång. Året var 2015 då Alexander Björk från Dalsjöfors satte rekordet. Syrran fick för några år sedan en praktfull id på dragrodd i hemmasjön Ströms Vattudal i norra Jämtland. Enligt både henne och en kusin som var med i båten, borde den ha vägt över 4 kilo. Den släpptes tillbaka. Ut och fiska! Iden hugger.     

gunnar@westrin.se

Bussresan

Råneå Vi åker buss upp efter Råneälven.

Känns som att jag är lite sent ute, men hur som helst. Nu på söndag den 9 juni klockan 10.00. tar vi bussen upp efter Råneälven, en mysig resa förbi byar som Prästholm, Niemisel, Sörbyn, Gunnarsbyn och Klingersel i undersköna Råne Älvdal. Detta är ett samarrangemang mellan Sportfiskarna, Sörby Turism och Degerselsbygden. Jag kommer att vara Er ciceron under resan, som avslutas vi Brändbergsfallet utanför Klingersel. Där kommer vi förhoppningsvis att få se hoppande laxar. Har vi riktigt tur blir det kaffe och korvgrillning. Vi kommer också att kika på laxräknaren utanför Gunnarsbyn, bara det en spännande tilldragelse. Om allt går som planerat är vi hemma på torget i Råneå senast 16.00.

För kontakt; Glenn Douglas; 070-570 22 89                 gunnar@westrin.se

Sommaren 69

Råneå LULEÅ.  Sommaren (juni-juli-augusti) 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan. I början på varje månad under året kommer notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen. 

I början på juni månad 1969, dryga månaden efter muck i Kiruna, började jag så sakta att acklimatisera mig som kommande Lulebo. Jobbade på Sparköp och körde en gammal folkvagnsbuss dagligen mellan Luleå-Älvsbyn och Boden. Ett intermezzo var när bussen tappade bromsarna på krokvägarna mellan Älvsbyn och Boden. Det fiske som skedde under min sista arbetsmånad (juni) var att jag och en gammal polare fiskade en hel del i Lulsundskanalen med mask och fick jättefina abborrar upp mot halvkilot. Förutom detta hittade vi trevliga flugfiskesträckor ute i Gäddviksströmmen. I slutet på månaden lyckades vi också få några skapliga harrar på torrfluga. Intressant kunskap kan vara att Luleå kommuns absolut största fisk är tagen i just Gäddviksströmmen, en stör på cirka 90 kilo, detta i början på 1900-talet. Detta i sin tur berodde på att ryssarna en gång i tiden gjorde försöksutsättningar i Östersjökomplexet, framför allt i Finska viken. I mitten på månaden avslutades jobbet och jag for hem till Jämtland.

Sommaren 1969 var en lycklig tid i mitt liv, fiske var och varannan dag, en sommar som slutligen stämplade in mig som fjällfiskare. För er som känner till Jämtland handlade det mest om fjällen på Hotagen, oftast från Valsjöbyn, upp mot Gäddede och fram mot Strömsund, ett område som fullkomligt kryllar av bra öring- och rödingtjärnar. Minnesvärt är hur som helst det egenartade torrflugefisket på röding i Rengströmmen utanför Valsjöbyn i västra Jämtland. När det gällde gårdagens musik så var det-åtminstone för mig och mina gelikar-The Rolling Stones som gällde. Djupt tragiskt var därför den 3 juli när nyheterna gick ut att stones-medlemmen Brians Stones hade hittats död. Inte fullt tre veckor senare satte astronauten Neil Armstrong ner fötterna på månen. En ny tid hade randats.

I början på augusti mognade hjortronen som aldrig förr. Flera dagar i rad plockade vi i familjen mellan 20-40 liter per dag.?! ”Lagen” var den att inget bär fick plockas som var det minsta omoget. Riktigt mogna hjortron kallades i Jämtland för mylta och den sylt man gjorde på dessa läckerheter kallades oftast myltgröt. Den blev så pass finfördelad att vi för det mesta hade sylten i glasflaskor och inte på burkar. Fredagen den 25 juli var det baluns i byn (Valsjöbyn). Pajala-Hasses stod för trevnaden.

Den 18 augusti började jag på lärarhögskolan i Luleå, sommaren tog slut och allvaret tog vid. För att slå av mig en viss dumpenhet såg jag filmen ”Ådalen-31”.  Inte blev man gladare av den.                                                                                                  gunnar@westrin.se

Något om sommaren 1969;

23/6               Albert Viksten död.

  3/7               Brian Jones i Stones död.

20/7               USA till Månen.

21/7               Neil Armstrong först på Månen.

17/8               Filip Bleiberg, världens längst levande hjärtbytespatient avled.

18/8               Började på lärarhögskolan i Luleå.

Bild;              Fjällfiskeäventyrens år.

Gäddtider

Råneå Snart dags för gäddan.

Åren går och gäddfiskepremiärerna tycks dugga allt tätare. Dags igen! När jag flyttade till Råneå i början på sjuttiotalet sa gubbarna som visste något att leken brukade vara klar kring den 20-25 maj. Så tycks det vara ännu idag, även om vissa varmare försomrar satte tidigare fart på leken. Några viktiga komponenter till perfekt lektid kan vara temperaturen och vattenståndet. För några år sedan upptäckte vi att gäddan hade lekt i byn (Råneå) redan den 20 maj, men att de var olekta på kustkanten vid Råneälvens mynning. Det berodde säkert på att vattnet var något kallare nedströms. I skrivande stund är det relativt kallt och regnigt, ett scenario som för mig känns normalt för årstiden.

Åren har gått på många olika sätt. Gäddan är en predator och tar för sig av allehanda småfiskar, undantagsvis åker även en och annan andunge ner i gäddkäftarna. Jag minns hur det var från början i byn, gäddorna skulle dödas och kastas in i skogen. En motivering var att gäddorna åt ”våra laxungar”. Förehavandet är något av mänsklighetens största fiaskon, den att försöka styra naturens gång utifrån den egna egoismen. Det fullkomligt ”regnar” sådana idéer nu för iden. En av de största krafterna vi lever med och i är ekologins och biologins inre styrkor, förhållanden som vi redan har rubbat för mycket på.

Om vi tittar på det här i det mer globala perspektivet, kan idag konstateras att fiskarter som abborrar och gäddor inte mår bra, framför allt inte i östersjökomplexet. Därför har framsynta organisationer som exempelvis Sportfiskarna börjat etablera ”gäddkläckningsplatser” runt om i landet, framför allt i de mellersta och södra delarna. För det mesta består en sådan av en mer uppdämd myr, gärna näraliggande kustkanten.

Det finns också en annan intressant företeelse i vår tid, den att fiskarter som gäddan och siken har börjat en större etablering av fjälltrakterna. Siken mår inte alls bra i Bottenviken, men tar för sig norrut, vilket till delar kan bero på ett varmare klimat. Idag finns gäddan exempelvis på Sandåslandet norr om Kiruna i allt större populationer.

Hur som helst, gäddfisket är på gång, detta på kanske den populäraste sportfisken i landet. Alla fiskar som inte behövs för snar spis ska och bör naturligtvis släppas tillbaka. För flugfisket gäller därför att använda sig av kraftigare spön. Nyss lekta gäddhonor orkar inte med den långa drillningen som annars krävs. Jag har hittat alltför många döda storgäddor efter kusten.  Skaffa en längre peang, det underlättar kroklossningen.  gunnar@westrin.se

 

Bilden; En fiskevårdande åtgärd är att släppa tillbaka gäddor som inte behövs på tallriken.  

Igelkottens tid

Råneå Ekologiskt tänkande ger flera igelkottar!

I början på maj tittade två igelkottar fram efter vinterdvalan. Det visade sig vara två fjolårsungar som grannen hade märkt meden droppe nagellack på ryggen. Det betyder att de två nyvakna föddes på våra gårdar förra året och har övervintrat. För nga vintrar sedan byggde vi ett ”igelkottshotell” och den första vintern övernattade ett par med sina tre ungar. Fem kom ut den gången. De brukar kika ut för första gången just den här tiden, någonstans kring den 10 maj. Synd var det verkligen för den igelkott som i år tog minste på årstiden och var ute och pulsade snö i mars, under en av de där varmdagarna. Tveksamt om den klarade sig.

Igelkottar har många fiender, som majbrasorna men också hur den nya moderna trafiken har ”byggt fast” igelkottarna. Förutan att själva bilen är en fara har man idag på många ställen byggt på trottoarerna så att de har blivit högre, så pass höga att igelkottarna inte kan komma upp om de hamnat på gatan. Bland annat i Råneå är det så på många ställen. Bara i fjol hjälpte jag upp två som inte kom upp. Därför är de högre gångbanorna idag absolut en potent livsfara för igelkottar. Känns inte alls bra. Otänkt liksom.

En annan fara för igelkottadjuren är den snart totala frånvaron av rishögar på alla villatomterna. Vi är helt enkelt för ”renliga” av oss. Jag har en bamsehög på min gård och det har också en del av grannarna. Därför har vi också igelkottar. Därtill har jag en drös med stora träd, då har jag både ekorrar och gott om fåglar. Trivsamt ska det vara, plus att jag sparar alla de brännässlor som växer i häcken, blir både nässelsoppa och käk till nässelfjärilarna. Bara så. Lite ekologiskt tänk kan aldrig skada.

Rekommenderas är därför att läsa Peter Wohllebens fascinerande bok ”Trädens hemliga liv”. Då kanske vi blir lite mer rädda om våra fina träd.                    gunnar@westrin.se  

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar