Före uppkast mot topplaget Södertälje hade Bloggen varit ganska nöjd med en niopoängsförlust (73-82) på bortaplan. Högre är inte kravbilden för årets upplaga av BC Luleå som utan att blinka är den sämsta sedan den nattsvarta säsongen 2013/2014.
Sedan kom beskedet att Södertälje saknade sin startande amerikanske point guard Trevin Parks och då ökade oddsen plötsligt.
Men när det visade sig att Luleås Steven Davis inte kunde göra sig rättvisa på grund av ryggskada jämnades förutsättningarna ut en aning. Dock inte fullt ut.
Davis är en kämpande rollspelare. Parks är motorn i Södertäljes offensiv även om han knappast är en toppimport en normal coronabefriad säsong.
Nåväl, BC Luleå hängde länge med. Försökte, kämpade, slet och när Touré Murry från ingenstans lyckades prestera en bra halvlek hade han behövt uppbackning från till exempel Adam Rönnqvist. Men han svarade inte för en av sina bästa matcher den här säsongen med några avgörande turnovers i viktiga lägen samtidigt som normalt pålitlige skytten Daniel Hanssson radade upp missade öppna treor i sekvenser där Luleå hade lite hugg i den fjärde perioden.
Då går det inte.
Sedan borde man kunna kräva att en av lagets bäst betalda spelare, A.J. Davis, hade kompetensen att göra mål när han är ensam med korgen. Men så enkelt ska det förstås inte vara.,
Amerikanen hårresande missar räntade i eländiga 2/13 i statistiken och det är faktiskt bortom uselt.
Men eftersom BC Luleå vägrar ta till sig det varenda människor kan se och göra de nödvändiga förändringar i spelartruppen som krävs är det denna nivå alla fans får stå ut med resten av säsongen. Knappa segrar mot Nässjö, Fryshuset, Köping och Umeå. Antagligen en och annan skräll lär vi få uppleva ibland och allt detta kommer landa i en tabellplacering runt femte, sjätte eller sjunde plats när grundserien ska summeras om några månader.
Mer roligt blir det inte.
Tur då att slutspel är ett annat djur.