På förhand var jag inte jätteoptimistisk inför BC Luleås bortapremiär mot Norrköping. Orsaken var först och främst en. Förberedelserna har knappast varit optimala med bara en träningsmatch under bältet och oerhört få träningar med samtliga spelare samlade.
Lägg till att diverse flygstrul som gjorde att laget bara anlände till Stadium arena en dryg timme före uppkast. Inte bra någonstans.
Men hur det än är: Med facit i hand skulle Peter Öqvists lag vunnit den matchen. Ledning med 25-9 åtta minuter in i den första perioden borde ha förvaltats en aning bättre. Det hade nämligen behövts så lite med tanke på vad den här kvartetten presterade.
Axel Nordström gjorde det Axel Nordström alltid gör.
Daniel Hansson likaså.
Adam Rönnqvist drog i skott från överallt på planen.
Jonathan Arvidsson var kort och gott sensationell.
Då kom det ned till Luleås tre USA-importer och där blev mycket fel.
Veteranen Touré Murry var vansinnigt lågprocentig och under de sista minuterna helt befriad från bra beslutfattande när allt skulle avgöras.
Steven Davis gjorde ungefär det han skulle men hade behövt tillföra en aning mer offensivt.
A.J. Davis såg vilsen och vek ut hela matchen.
Den trion hade bara behövt kliva upp några få futtiga procent. De hade inte ens behövt vara godkända för att BC Luleå kunnat resa hem till snöyran i Norrbotten med en seger. Men den här gången fanns inte kunnandet. Kanske gömmer det sig där någonstans när trion är mer trygg i det laget vill göra på planen. Det kan bara tiden utvisa. En sak är i alla fall säker. Så här kan det inte se ut i långa loppet.
Jämförelsen med Norrköpings importtrio avslöjar också mycket. Kamau Stokes, Phil Carr och Terry Larrier var kanske inte spektakulära med de gjorde i alla fall jobbet. Larrier var vassast och svarade för ett flertal stora spel när matchen skulle avgöras.
Det räckte gott.