På vårens digitala S-distriktskongess i Norrbotten fastställdes den politiska kursen inför framtiden.
113 medlemsvalda ombud beslutade om "Norrbottenslinjen" – ett program som sammanfattar S-distriktets viktigaste krav när det gäller infrastruktur, utbildning, markfrågor, bostadsbyggande m m.
Det fungerar nu som styrdokument för länets S-riksdagsledamöter. Genom riksdagsmotioner, interpellationer och uppvaktningar av statsråd kanaliseras kraven i Norrbottenslinjen in i den centrala beslutsapparaten.
I årets budgetproposition finns redan en del avtryck. Till exempel sker en utbyggnad av antalet platser vid Luleå tekniska universitet och en höjning av anslagen till bredbandsutbyggnad i glesbygden, helt i enlighet med S-distriktets önskemål.
Ledamöterna nöjer sig dock inte med det. I en särskild Norrbottensmotion pekar de bland annat på att det också behövs ytterligare insatser för att stärka besöksnäringen som drabbats hårt av coronakrisen. Vidare kräver de omlokalisering av fler statliga myndigheter. Dessutom markerar de vikten av snabbare och effektivare tillståndsprocesser.
Det sistnämnda är inte minst påkallat av den lindrigt uttryckt segdragna hanteringen av bearbetningskoncessionerna för de planerade gruvorna i Laver och Kallak.
I ett antal separata motioner lyfter ledamöterna även ytterligare krav för att stärka utvecklingen i norr.
Ida Karkiainen motionerar, som ett exempel, för ett utökat kommunalt inflytande över statens markanvändning.
"Många kommuner känner sig maktlösa och har mycket litet att säga till om vid exempelvis bildandet av naturreservat", skriver hon.
Hon exemplifierar med Jokkmokks kommun som omfattas av ett naturskydd som är lika stort som hela Skåne! Över 50 procent av kommunens yta är skyddad av olika riksintressen
Helt riktigt påpekar hon att sådana kraftiga restriktioner försvårar för nybyggnationer och nya etableringar i glesbygden.
Hur det kommer att gå med S-kraven återstår nu att se.
Hittills har regeringen Löfven dock visat stor känsla och förståelse för kraven från norr. Regeringschefen har ju själv sina rötter i Sunnersta i Ångermanland och är väl bekant med villkoren i skogslänen, vilket visas bland annat genom hans starka personliga engagemang för Norrbotniabanan och Hybrit.
Men det gäller att de norrbottniska ledamöterna fortsätter att vara flitiga som bin. Länet har bara 2,3 procent av representanterna i riksdagen.
Därför krävs hög aktivitet för att bilda allianser och få genomslag för länets idéer – i synnerhet i ett läge när det mesta av det politiska samtalet just nu kretsar kring gängkriminalitet och integrationsproblem i storstädernas förortsområden.