Det var kul att följa norrbottnisk idrott under vårvintern 2021. På arena efter arena skördade Norrbotten stora framgångar.
SM-gulden rullade in hos såväl Piteå Skidskytteklubb som Piteå Elit. LHF/MSSK försvarade sin position som Sveriges bästa ishockeylag. Luleå Basket tog sitt sjunde SM-guld efter en makalös vändning mot Alviks IK.
Under skid-VM jublade jag dessutom i högan sky när Jonna Sundling, Piteå Elit, vann guldet i sprint.
"#norrbottenvinner", skrev jag på Twitter. Det föranledde naturligtvis en del påpekanden om att Jonna Sundling faktiskt kommer från Tvärålund i Västerbotten och numera är bosatt i Östersund i Jämtland.
"Ni är som Qatar och gänget, köper in våra stjärnor", skojade och replikerade Jonas Nordling, regionchef för Företagarna i Västerbotten.
Jag uttrycker det på ett annat sätt: En norrbottning är en person som är född i Norrbotten eller någon annanstans, för att travestera Göteborgs legendariska kommunalråd Göran Johansson.
Alla som vill bli norrbottningar kan bli norrbottningar. Erik Gustafsson, med rötterna i Sundsvall, är en utmärkt lagkapten för Luleå Hockey och Jenni Hiirikoski, från Lembois i Finland, har med framgång axlat samma roll i LHF/MSSK. Födelseort spelar ingen roll.
Det synsättet – öppenhet mot omvärlden och för nya krafter – är dessutom centralt för hela Norrbotten just nu.
Inte bara basketen och ishockeyn behöver importer. Det kommer att krävas massor av folk utifrån för att klara behoven hos H2 Green Steel, Hybrit, LKAB, Kaunis Iron och annat som växer och frodas. Plus all samhällsservice.
I en NSD-intervju konstaterade Peter Larsson, regeringens samordnare för det som sker i norra Sverige, att det gäller att planera för en stor befolkningsexpansion under kommande decennium.
"Befolkningen kan växa med mellan 50 000 och 100 000 invånare i Norrbotten och Västerbotten", sa han.
Det är en dramatisk förändring jämfört med hur det såg ut i början på 1980-talet när jag själv var ung på arbetsmarknaden.
Då var Norrbotten värsta krislänet. Arbetslösheten var överlägset högst i hela Sverige och utflyttningen stor.
Nu har Norrbotten och Västerbotten näst lägst respektive lägst arbetslöshet i riket. Arbetskraftsbristen är numera det största problemet. Sverigekartan har ritats om.
Det ställer nya krav på politiken. Regeringen måste – som arbetsmarknadsminister Eva Nordmark skrev i NSD 12 april – börja tänka utanför boxen för att förmå fler att flytta norrut där jobben finns.
"Satsningar på bostäder, kommunikationer och livslångt lärande är avgörande. Men är det även dags att införa ett flyttbidrag? Behöver vi införa skarpare krav på arbetssökande i södra Sverige att vara beredda att flytta?", funderar hon.
Även på det lokala och regionala planet krävs en del omtänkande. Hur klokt är det till exempel att Region Norrbotten hårdbantar kulturanslagen i det här läget?
Om Norrbotten ska vara ett attraktivt län så räcker det inte med jobb och skoterleder. Regionen behöver också teatern, musiken, dansen, konsten och annat som ryms i ett rikt fritids- och kulturliv.
"Tiden är förbi när jobb och mat på bordet räcker som lockbete", påpekar helt riktigt NSD-krönikören Susann Jonsson.
Det är ord som inte bör klinga ohörda i kommun- och regionhusen.
Peter Larsson, Eva Nordmark, landshövdingen Lotta Finstorp och andra nationella företrädare har sina roller i pjäsen. Men det gäller även att kommun- och regionpolitiker är på tå och drar sina strån till stacken för att underlätta den gröna omställningen och nyindustrialiseringen i norr.