På 1980-talet drog Michail Gorbatjov igång sin ”perestrojka” och ”glasnost” – reformeringen av Sovjetunionen.
Han beskrev den omfattande statliga byråkratin som det största hindret mot förändring och utveckling.
Sådana problem finns även i ett demokratiskt land som Sverige.
Strax före jul fick kommunalrådet Claes Nordmark (S) besked om att företaget Critical Metall väljer att investera i finska Björneborg istället för Boden. Som ett skäl anger företaget den sega handläggningen hos länsstyrelsen i Norrbotten.
Claes Nordmark är följaktligen starkt kritisk och talar om att det verkar finnas en kultur på länsstyrelsen, att det inte spelar någon roll hur länge en miljöprövning får ta.
Nordmark är inte den förste som påtalar brister hos den statliga länsbyråkratin i norr.
I en debattartikel i NSD 23 november 2019 kritiserade även riksdagsledamoten Linda Modig (C) de långsamma och invecklade tillståndsprocesserna, som lägger en hämsko på investeringar i jobb och företagande i regionen.
"Koncentrera prövningen enligt miljöbalken om de svåra avvägningarna mellan motstående markanvändningsanspråk till en länsstyrelse istället för dagens 21. Förslagsvis till en av de länsstyrelser som klarar av prövningen, nämligen den i Västerbotten. Länsstyrelsen i mitt hemlän i Norrbotten har diskvalificerat sig", löd ett av hennes skarpa förslag.
Det var en idé som inte var populär hos tjänstemännen på länsstyrelsen i Norrbotten. Höga vederbörande kände sig trampade på tårna och såg sina revir hotade. Men frågan är om dagens ordning med 21 olika länsbyråkratier är den rimliga och mest effektiva.
Hösten 2019 följde jag ett seminarium som Transportföretagen arrangerade i Luleå. Där vittnade Magnus Sundström, Wibax AB i Piteå, om hur samma typ av frågor hanteras på helt olika sätt beroende på var i landet det sker.
I en länsstyrelse tog det bara sex månader att behandla ett ärende om lagringen av kemiska produkter i en hamnterminal. I en annan länsstyrelse pågick processen fyra långa år, trots att det handlade om samma typ av terminal!
Jag är den förste att säga att det behövs en stark stat. Men både folk och företag ska kunna förvänta sig bra service och bemötande från myndigheterna, liksom rimliga handläggningstider och hög kvalitet på regelgivningen.
Särskilt viktigt är det just nu i en region som Norrbotten som har fantastiska framtidsmöjligheter. LKAB planerar att investera 400 miljarder under 20 år för att ställa om till en koldioxidfri process för produktion av järnsvamp senast 2045. Länet har chansen att bli världsledande i den gröna omställningen, vilket är bra får både jobben, klimatet och den regionala utvecklingen.
Men om planerna ska gå i lås så måste tillståndsprocesserna bli snabbare och effektivare, vilket även LKAB-chefen Jan Moström underströk vid ett webbsänt seminarium i veckan.
Uppenbarligen ser även regeringen att något behöver göras. Den tillsatte under fjolåret en utredning för att se över det nuvarande systemet för miljöprövning och få förslag på ändringar och åtgärder för att effektivisera arbetet.
Det är bra. Men det är, som Claes Nordmark påpekar, samtidigt ett underkännande av dagens myndighetsutövande.
"Det här borde ligga inom ramen för deras ordinarie uppdrag", konstaterar kommunalrådet helt riktigt i NSD.
Även regeringens utnämning av Peter Larsson, som samordnare för att underlätta för större företagsetableringar och företagsexpansioner i norra Sverige, går att betrakta som ett underkännande av myndigheternas agerande.
Larsson, som är seniorrådgivare hos Sveriges Ingenjörer och ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien, är en utmärkt person och klockren för uppgiften.
Men egentligen ska det inte behövas en särskild statlig samordnare för att klara tillväxten i norr. Som bekant finns det redan en statlig länsmyndighet som säger att den arbetar för en hållbar utveckling och en stabil arbetsmarknad i Norrbotten.
Men tydligen finns tvivelsmål om länsstyrelsen fixar uppgiften. Allt fler tycks tvärtom uppfatta länsstyrelsen som en bromskloss i arbetet för jobb och regional tillväxt. Därför krävs nu en extraordinär insats i form av Peter Larsson.
Det säger en del om problemen med dagens länsbyråkrati och myndighetsutövande, liksom om de utmaningar som väntar den tillträdande landshövdingen Lotta Finstorp.
Sannolikt skulle behövas en dos "glasnost" och "perestrojka" även hos länsstyret i Norrbotten.