1 september 2016 presenterade Moderaterna en rapport som präglades av viss självkritik och självrannsakan.
Dåvarande partisekreteraren Tomas Tobé och rapportförfattarna konstaterade att antalet utanförskapsområden i Sverige ökat under alliansregeringen 2006-2014.
2014 fanns det 130 utanförskapsområden, enligt en SCB-undersökning som M låtit göra. När M gjorde en motsvarande granskning 2006 var det 105 områden.
"Vi menar ju att tidigare regeringar, även alliansregeringen, inte lyckades vända utvecklingen", framhöll Tobé i en TT-intervju i anslutning till rapportpresentationen.
I samma intervju, 2016, underströk Tobé även att det skulle ta mycket lång tid att vrida utvecklingen i rätt riktning, "troligtvis flera mandatperioder framöver".
Nu, bara några år senare, är det emellertid annat ljud i skällan. Det är inte längre tal om Moderaternas egna tillkortakommanden eller deras ansvar för utanförskap och gängkriminalitet. Istället skylls alla verkliga eller förmenta problem på nuvarande S-ledda regering.
Efter helgens fruktansvärda dödsskjutning i Botkyrka, där en tolvårig flicka miste livet, fylldes flödena på sociala medier snabbt med moderater som pekar finger åt regeringen och kräver justitieministerns avgång.
Glömda är alla gamla tidigare uttalanden om att det här är problem som inte låter sig lösas under en eller två mandatperioder. Men saker och ting har givetvis inte förändrats sedan 2016. Det tar tid att utbilda nya poliser och innan lagskärpningar får effekt.
Det råder dock ingen tvekan om att nuvarande regering och justitieminister tar gängkriminaliteten och skjutningarna på största allvar. Rättspolitiken har varit högprioriterad efter regeringsskiftet 2014.
Redan i maj 2017 hade det S-ledda justitiedepartementet leverererat 100 propositioner – en betydligt högre reformtakt än under tidigare M-ledning.
Arbetet går nu vidare.
1. Antalet poliser blir fler, sakta men säkert. Nya polisutbildningar har startats i Malmö och Borås. Varje halvår levereras omkring 600 nya aspiranter till polisstationerna runtom i Sverige.
2. Påföljderna fortsätter att skärpas. Bland annat vill regeringen slopa straffreduktionen för unga när det gäller brott som ger minst ett års fängelse.
3. Ett särskilt 34-punktersprogram mot gängkriminaliteten har utarbetats. Till exempel tillförs mer pengar för möjliggöra fler och tidigare LVU-omhändertaganden bland barn och ungdomar som är på väg att glida in i allvarlig kriminalitet.
Mycket av detta borde ha gjorts för länge sedan för att förebygga och undvika dagens problem. Men socialdemokratin kan inte gärna beskyllas för underlåtenhetssynderna under den M-ledda regeringen 2006-2014, när polisutbildningen föremål för stora neddragningar och vissa lagskärpningar hamnade i den politiska långbänken.
Glöm aldrig att under åtta långa år gick nya jobbskatteavdrag före större investeringar i rättsväsendet och den sociala sektorn.
Under hela denna period hade dessutom Johan Forssell, Moderaternas nuvarande rättspolitiska talesperson, tunga befattningar – först som stabschef i statsrådsberedningen 2006-2010, därefter som riksdagsledamot och lagstiftare 2010-2014. Han var i hög grad delaktig i utformningen av politiken.
Mot den bakgrunden kan man ju tycka att Forssell och hans partivänner borde använda sig av betydligt mindre bokstäver i dagens diskussion om kriminalpolitiken. Men de räknar antagligen med att minnet är kort hos väljarna och att deras egna misslyckanden ska vara glömda vid nästa riksdagsval.