Det är inte ens tio år sedan arbetare från Bangladesh blev beskjutna av sin grekiska arbetsgivare. De plockade jordgubbar på en bondgård och hade inte fått betalt på flera månader. När de bad om pengarna öppnade chefen eld.
Händelsen på den grekiska jordgubbsfarmen är exceptionell, men samtidigt del av ett större problem. Säsongs- och migrantarbetare i lantbruket i Europa är ofta utsatta, då de jobbar långa timmar under svåra villkor.
Den europeiska federationen av fackföreningar inom livsmedels-, jordbruk- och turismsektorerna bedömer att runt fyra miljoner arbetare i EU jobbar svart eller under slavliknande förhållanden i lantbruket.
Det gör dem till en betydande del av de totalt 10 miljoner arbetare som är anställda i branschen (ungefär tio miljoner till jobbar inom sektorn, men de är inte anställda utan utgörs av bönderna själva och deras familjer).
En del får ingen eller väldigt lite lön. Andra tvingas bo trångt ihop i baracker eller tält, där det är omöjligt att uppehålla goda hygieniska standarder. Detta har förstås lett till stora problem nu under pandemin, och på flera gårdar runt om i Europa har hundratals migrantarbetare smittats i kluster.
Jag vill kunna veta att frukten, tomaterna eller bären på extrapris i mataffären är plockade av någon som fått lön och betalat skatt. Och jag vill inte att mina eller andra EU-medborgares pengar ska gå till att finansiera utnyttjandet av redan utsatta arbetare.
Som det ser ut idag kan även de jordbrukare som behandlar sina arbetare illa plocka ut bidrag från EU. I jordbruksstödet – vilket utgör mer än en tredjedel av EU:s budget – finns inga krav på hur anställda ska behandlas, och inga kontroller görs för att förhindra svartarbete. Man är mer sträng med djurens villkor än arbetarnas.
Men det kan snart förändras. Ett socialt krav i jordbruksstödet har drivits på av bland annat Socialdemokraterna i Europaparlamentet, där man röstade om frågan i onsdags.
Ändringsförslaget gick igenom med ett tiotal rösters marginal. Det betyder att Europaparlamentet nu tagit ställning för att jordbruken i EU ska följa relevanta lagar och kollektivavtal där de finns.
Nu är det upp till medlemsländerna att stötta parlamentet i de kommande trepartsförhandlingarna tidigt nästa år. Svenska regeringen måste ta tydlig ställning i frågan.
Även svenska jordbrukare borde ha ett stort intresse av att reglerna skärps, då de ofta sköter sig långt bättre än sina motsvarigheter i södra Europa.
De svenska politiker som vill minska EU:s budget anger ofta jordbruksstödet som den utgift man vill skära ner på. Det är ett enkelt svar, eftersom posten är så stor – kanske lite väl enkelt då man lätt glömmer bort vilken stor betydelse stödet har för den europeiska matproduktionen.
Men Sverige borde driva på för ett jordbruksstöd som motverkar att arbetare utnyttjas. Regeringen kan fokusera på det och ett mer miljö- och klimatvänligt jordbruk i EU. Ska vi vara snåla kan vi åtminstone vara det av en bra anledning.