Liberalernas kris är existensiell

"Nyamko Sabuni gav inget till den stora minoriteten i partiet", konstaterar Nils Harnesk, S-politiker i Luleå.

"Nyamko Sabuni gav inget till den stora minoriteten i partiet", konstaterar Nils Harnesk, S-politiker i Luleå.

"Nyamko Sabuni gav inget till den stora minoriteten i partiet", konstaterar Nils Harnesk, S-politiker i Luleå.

Foto: NSD Arkiv

Gästkrönika2021-03-31 06:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag lyssnade för en tid sen på ett avsnitt av Sveriges Radios podd “Det politiska spelet” som handlade om Liberalernas kris. En av SR:s inrikespolitiska kommentatorer gjorde en intressant spaning som kanske visar sig stämma; som det politiska landskapet ser ut just nu, med den ökade polariseringen och ett allt tydligare konservativt block i riksdagen, är kanske ett parti som L en omöjlighet.

Det är uppenbart att det finns en konservativ lutning inom en del av partiet, liksom att det finns en liberal sammansättning, i minoritet, som tar avstånd från allt tänkbart samarbete med ultranationalister.

Liberalerna saknar en tydlig riktning, har gått kräftgång länge, både nationellt och lokalt. I många lokala fullmäktigeförsamlingar ligger de på gränsen att falla ur. I Norrbotten föll partiet ur regionfullmäktige i samband med valet 2018. 

Traditionellt har de varit starka hos akademiker och deras starkaste område har var skola och utbildning. Förtroendet hos väljarna i skolfrågan har stadigt rasat sen 2011.

Partiet är i kris och har varit det en längre tid. 

Det är klart att det då uppstår konflikter och förslag på hur man ska ta sig ur den. Men det Nyamko Sabuni lyckats åstadkomma är i praktiken en existentiell kris.

På partiets hemsida kan man läsa att “liberaler hatar politiskt förtryck, främlingsfientlighet och intolerans”. Liberalismen har historiskt sett tillhört mitten-vänster-grupperingen i svensk politik. Det var med socialdemokratin som liberala statsministern Nils Edén från Piteå drev igenom allmän och lika rösträtt. 

Under demokratins genombrott var det liberalism och socialism som var de starka drivkrafterna till det fria och öppna samhälle vi lever i idag och vars starkaste kritiker återfinns inom Sverigedemokraterna.

Liberalernas partiledning fick under partirådet igenom allt, rakt av, utan jämkning. 

Man gav inget till den stora minoritet som motsatt sig ett samarbete med SD. Inga kompromisser. Det om något visar den skarpa skiljelinjen i partiet, det finns inte utrymme till försoning. Det sätt partiledningen genomförde det kommer sannolikt leda till en partisprängning.

Det är bara att gratulera Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Det är bara de som kommer att tjäna på detta.