Den 11 april ställer sig Johan Olsson på startlinjen uppe på Dundret i Gällivare. Då väntar NSD Classic och Olsson ska bland annat möta Marcus Hellner. En tävling som i praktiken kan bli Olssons sista i karriären.
34-åringen har tackat för sitt i landslaget, men nu säger han till NSD att det inte alls är säkert att han satsar på långlopp nästa vinter. Kanske vill han bara lägga skidorna på hyllan helt.
– Det återstår väl att se egentligen. Jag har lite olika alternativ. Antingen blir det långlopp och Ski classics eller så blir det att tacka för mig helt och hållet, lägga skidorna på hyllan och börja jobba, säger Olsson.
Vad ska du jobba med då?
– Ja, vad ska jag jobba med? Dels så har vi ju ett företag, jag och min fru. Vi föreläser båda två och det är någonting som jag skulle ville göra mer. Sen har jag även fått några förslag från såna som vill anställa mig helt enkelt. Som tycker att jag är nånting att ha.
Vad för typ av förslag?
– Det vill jag inte säga.
Johan Olsson har en bländande karriär bakom sig, han har bland annat vunnit två OS-guld och två VM-guld. Han avslutade sin landslagskarriär genom att komma trea på VM-femmilen i Falun för en knapp månad sedan. Men säger att han fortfarande grämer sig över det missade guldet.
– Jag känner fortfarande att det på något sätt var guld eller ingenting. Det är klart, det blev ett brons och det är jättebra. Samtidigt så ville jag försvara min titel från Val di Fiemme.
Olsson var i superform under VM och storfavorit inför femmilen, men ett tungt snöfall gjorde loppet oerhört svårkört och det var i princip omöjligt att skapa luckor i det lösa föret.
– Under de där dagarna kändes det som att jag hade formen för att nästan kunna återupprepa något liknande som i Val di Fiemme. Men tyvärr gjorde ju vädret att det var omöjligt. Det är ju så det är. Man har ju de förutsättningar man har, ibland har man vädret på sin sida, ibland inte. Det jämnar väl ut sig över en karriär på nåt sätt.
På frågan om Johan Olsson skulle kunna tänka sig en tränarkarriär svarar han:
– I nuläget skulle jag inte kunna tänka mig att vara landslagstränare. Det innebär ju i stort sett lika mycket resor som att vara utövare. Men att vara tränare för någon enstaka individ som kanske vill veta litegrann hur jag gjorde för att lyckas så bra på mästerskap, det är definitivt någonting som jag skulle kunna tänka mig.
Personlig tränare alltså?
– Ja, precis. Att vara det åt någon som kanske behöver ha en nytändning i karriären. Det var ju något som jag lyckades väldigt bra med. Jag stagnerade lite mitt i karriären och stod still i några år, sen fick jag en enorm utveckling på slutet. De sista 3-4 åren har jag ju åkt väldigt, väldigt bra egentligen. Även fast jag har varit väldigt sliten de sista två åren.
Har du fått någon förfrågan från någon åkare?
– Nej, säsongen är ju i full gång. Det är nog ingen som har vågat fråga.
Kan du tänka dig jobbet som landslagstränare om några år?
– Det är väldigt svårt att säga var man är om några år, först och främst så vill jag nog ge vårt bolag, det jag och min fru gör med föreläsningar och mental träning, skriva böcker och så, en chans. Men samtidigt, är det något jag kan så är det ju träning. Det är ju det som har varit min starka sida. Jag har ju varit min egen tränare ända sedan Jocke Abrahamsson slutade. Och jag lärde mig väldigt, väldigt mycket av det.