Åtta spelare från sju olika länder ska bilda en enhet.
– Visst kan det bli kulturkrockar. Men vi har scoutat de utländska spelarna väldigt noga för att undvika problem och slippa spelare som stjäl energi, säger tränaren Ivan Nordqvist.
En engelsman, två amerikaner, en kanadensare, en rumän, en bosnier, en afghan och en finländare – där har ni de utländska inslagen i BBK.
– Å så Ivan, en ryss, skämtar Ivan Nordqvist.
Det är förstås engelska som gäller i omklädningsrummet?
– Svengelska, säger Ivan Nordqvist. Det brukar gå bra med kroppsspråket också.
Samtliga importer, utom de två engelska provspelarna (en har åkt hem), är engagerade som ungdomstränare.
– Kemin verkar fungera, åtminstone än så länge, säger Nordqvist om nyförvärven. Det känns som om laget är starkare i år och att balansen är bättre än de senaste åren.
Många av de utländska importerna är förstås flyttfåglar som häckar en sommar och sedan drar vidare.
Haris Devic, lagets mest värdefulla spelare, är ett undantag. Han är inne på åttonde året i Sverige, och liksom en annan BBK:are, David Roberts, har han funnit sig väl tillrätta i ett nytt land.
Känner du dig som svensk?
– Nej, jag känner mig som en bosnier. Jag besöker mitt hemland varje vinter och två veckor under sommaren. Men jag trivs utmärkt i Boden.
Han har ett råd till de utländska spelarna:
– Skaffa dig ett liv utanför fotbollen. Allt får inte kretsa kring sporten. Att träffa en tjej är inte helt fel, säger Devic, som själv är gift och har två barn.
Haris Devic är en träningsnarkoman och en evighetsmaskin som nästan aldrig är skadad. Att utse honom till lagets värdefullaste spelare är ingen överdrift. Användbar både som back och mittfältare och ofta lagets främste målskytt. Senast i genrepet mot Kemi som BBK vann med 3–2, gjorde han alla tre målen.
Vad händer när fotbollskarriären är slut? Devic säger:
– Jag vet inte vad jag ska göra när kroppen inte orkar längre. Jag vet bara inte.
Fotnot: Den engelske målvakten Dan Waring har fått hemlängtan och flyttar hem efter två veckor.