Under flera års tid har Svenska hockeyförbundet subventionerat damlagens pris på internationella transferkort, ett dokument som krävs för att utländska spelare ska få spela ishockey i det svenska seriesystemet, i olika grad. 2015/2016 var kostnaden 3 500 kronor per spelare och inför 2016/2017 höjdes priset till 5 500 kronor.
Nu har dock förbundsstyrelsen bestämt att subventionerna ska upphöra helt och hållet, vilket medför att kostnaden för det internationella transferkortet kommande säsong uppgår till 12 500 kronor per spelare – en ökning med 127 procent.
– Kostnaden för de internationella transferkorten är dels en avgift till internationella förbundet, dels en person som nästan uteslutande jobbar med det här på vårt kansli. Om vi subventionerar det här så skapar det en kostnad som måste tas från någon annan del av verksamheten, säger förbundsordförande Anders Larsson, som var med när beslutet togs.
Orsaken till förbundets ändring är enkel: Man vill helt enkelt se färre utlänningar i SDHL.
– I dag finns det relativt många utländska spelare i SDHL. Är det då rimligt att hockeyförbundet subventionerar det? Det tycker vi inte, vi ska inte göra det billigare att värva utländska spelare istället för att ta in en ung svensk spelare. Men sen får varje klubb avgöra hur de vill jobba, säger Larsson.
Men finns verkligen spelarunderlaget för att ta in en svensk för varje utländsk spelare?– Nej, just nu finns det ju ingen uppbyggd juniorverksamhet att ta ur, det är en resa som vi får göra. Vi hoppas att det ska gå relativt snabbt.
Hade det ändå inte funnits en poäng i att ta den här höjningen stegvis, kanske utslaget över två eller tre års tid, vi pratar ändå om klubbar som har en förhållandevis liten budget jämfört med motsvarigheterna på herrsidan?– Det är klart att man kan argumentera på det sättet, men det viktigaste för oss i styrelsen – när det här förslaget kom från tävlingsnämnden – var att ta ställning till vilken verksamhet vi vill subventionera. När man tittar på antalet utländska spelare i SDHL i dag känns det orimligt att ta pengar från annan verksamhet och ge till det här.
En ökning på 7 000 kronor per spelare kan framstå som en liten kostnad för ett lag i Sveriges högsta serie. Men sanningen är en annan. Den absoluta merparten av spelarna i SDHL ser aldrig skymten av någon lön och många betalar för att få spela, på ett eller annat sätt. Storklubben Linköping hade 14 utländska spelare i fjolårets trupp. Sportchefen Kim Martin Hasson är inte tillfreds över förbundets arbetssätt.
– Det här har vi inte räknat med i vår budget. Vi ska nog få det att gå ihop ändå, men det är en jobbig situation. Vi hade kunnat spendera de här pengarna på att ge spelarna bättre förutsättningar, säger Martin Hasson.
Ni har inte fått någon förvarning om att det här skulle hända?– Nej, och det stör mig. Många lag är ju nästan klara med sina trupper. De får väl ta hur mycket betalt de vill, men de kan ju åtminstone berätta det för oss – och helst förvarna så att man vet att det kommer att hända innan man ska bygga laget. Vad ska jag göra nu? Skicka hem folk? Det känns ju inte seriöst. Vi får försöka lösa det här trots att vi egentligen kanske inte kan.
De vill ju ha fler svenska spelare i ligan, hur ser du på det?– Vi har inte tillräckligt många svenska spelare. Då innebär det att vi får ta in 13- och 14-åringar för att fylla ut – och det kommer att skada ligan. Jag tycker det är jättetråkigt.
Men är det inte rättvist att det kostar samma för herrar och damer?– Visst, man kan tänka så – men ser våra respektive budgetar likadana ut? Det är inte ens nära.
Hårdsatsande Luleå Hockey hade 10 utlänningar i truppen i fjol. Klubbdirektören Stefan Enbom är irriterad över chockhöjningen.
– Det är fruktansvärt olyckligt, det känns inget bra. Vi försöker bygga upp något och behöver varje krona för att förbättra förutsättningarna för tjejer, säger Enbom.
Men är det verkligen förbundets sak att subventionera utländska spelare?– Nå, det är också så att SDHL inte får några som helst ekonomiska medel från centralt håll. Förbundet äger alla rättigheter, det är de som har möjlighet att sälja till exempel en SM-final, de pengarna ser vi inte en krona av. Sen finns det ju sponsorer specifika för SDHL, till exempel Svenska Spel – vars tar de pengarna vägen?
Hur ser du på att de vill minska andelen utlänningar i ligan?– Jag svårt att förstå den inställningen. En av anledningarna till att vi satsar så hårt och har så starka förebilder, är ju att bygga upp ett intresse. På sikt ger det oss en helt annan produktion av svenska elitspelare, men här och nu finns den inte. Då är det här helt fel väg att gå, säger Enbom, som känner igen tongångarna från förbundskapten Leif Boork, som i vintras skapade debatt genom att säga att han tyckte det fanns för många utländska spelare i ligan.
– Den debatten är mycket märklig och jag förstår inte att förbundet lägger sig i den. Vi ska vara glada att vi har en så bra liga att utländska stjärnor vill spela i den.
Men det är inte bara storklubbarna som har gott om utländska spelarna i truppen. Längst ner i förra säsongens tabell fanns Sundsvall och SDE, med 14 respektive 11 utländska spelare.
Anledningen till den stora mängden utländska spelare? De får inga andra.
– Jag tycker att det slår lite snett. Jag vet ju hur vi har det, jag tänker mig att det är samma för Sundsvall, vi dammsuger marknaden men det är oerhört svårt att hitta svenskor som vill spela med oss. Vi har ingen SHL-klubb i ryggen, vi harvar i botten – vi måste ha utländska spelare i laget för att kunna bedriva verksamhet, säger SDEs lagledare Helene Åström.
Att flytta upp yngre spelare istället för att ta in utlänningar är inte ett verklighetsförankrat alternativ, enligt Åström.
– Visst, våra 15-åringar är oerhört duktiga, de kämpar för att ta en plats i vår a-trupp och kommer att få vara med på träningar och säkert på några matcher – för att se och lära. Men därifrån till att de ska spela regelbundet mot till exempel Michelle Karvinen eller Jennifer Wakefield är det lång väg. Det blir inte rättvist.