Max Wiik & Peter Lindvall

Basketbloggen

Mästarklubbens stjärnjakt

Bloggen har tidigare tittat i spåkulan och kommit fram till att den regerande mästaren Södertälje kommer att fylla sin sista importplats innan transferfönstret stänger i månadsskiftet. Framför allt behöver laget en till målgörare som kan avlasta och komplettera stjärnan Toni Bizaca.

Och i dagens upplaga av Länstidningen berättar klubbens sportchef Robert Andersson om planerna.

” Marknaden är begränsad och det är en utmaning att hitta spelare som är det vi söker och samtidigt är inom ramen för vår budget. Men det finns spelare på den nivå vi letar på, det finns en handfull spelare som antingen är utan jobb eller vill förändra sin situation”, säger han och fortsätter:

"Det vi har sett är att Toni (Bizaca) behöver avlastning i det offensiva spelet."

//Lindvall

 

Berg-och-dalbanan

Vi börjar med några reflektioner efter BC Luleås blytunga seger mot toppkonkurrenten Norrköping.

1) Luleå är fortfarande obesegrat hemma den här säsongen.

2) Adam Rönnqvist hittade syn offensiva rytm igen efter några mellanmjölksmatcher och visade Norrköpings Tim Schüberg vem som egentligen borde få en kallelse av Svenska basketbollförbundet när nästa landslagstrupp tas ut. 

Sedan går vi raskt över till en herre som heter Yannick Anzuluni och som har varit en av lagets ledande spelare den här säsongen men som samtidigt måste vara en liten mardröm att coacha. 

Det har nog aldrig varit mer tydligt än under måndagskvällen som blev en enda hisnande berg-och-dalbana där Anzuluni blandade briljans med totala hjärnsläpp och mentala kullerbyttor.

Å ena sidan svarade den 205 centimeter powerforwarden för flera stora spel i avgörande lägen.

Å andra sidan var allt han gjorde total oförutsägbart. Defensivt svarade han för hur många misstag som helst och tappade sin spelare kors och tvärs..

Offensivt forcerade han det mesta och tog skott som inte fanns - obegripligt nog med ganska gott resultat.
Kort och gott: Med Anzuluni på planen kan tränare Peter Öqvist inte ha en susning vad som ska hända och man kan bara ana hur det känns.
Uppsidan med Anzuluni är att han passar perfekt i Öqvists system, är en fantastisk skön karaktär som lockar publik till Luleå energi arena och när han lyckas spela både samlat och smart en alldeles utmärkt basketspelare med en otroligt hög kapacitet.

Och när BC Luleå, eventuellt, står där i en sjunde och avgörande SM-final kommer det vara Yannick Anzuluni som gör de avgörande poängen - eller kastar bort bollen som ger motståndaren segern.
Var så säkra.
//Lindvall
 

Deadline day i basketligan herr

23 februari var det "deadline day" i NBA. Med andra ord den sista dagen då det var möjligt att genomföra trades säsongen 2016/2017.

Spelare skickas som postpaket fram och tillbaka tvärs över landet. Någon i Orlando, Florida byts mot en spelare i Toronto, Kanada. Ena dagen strosar du runt i t-shirt, shorts och snabba brillor i 25 gradig värme - och nästa hackar du tänderna av dig i nordliga nordamerikas vinterkyla.

Det är en del av charmen med NBA. Blockbuster-trades kan rita om hela spelplanen för vem som dominerar ligan på några ynka sekunder.

Det fascinerar mig än i dag.

Det händer att jag leker med tanken hur det skulle se ut om trades var tillåtna i basketligan herr. Jag tror att det skulle bli ganska exakt så här.

DEADLINE DAY I BASKETLIGAN HERR. TORSDAGEN 23 FEBRUARI 2017.

08.00. BC Luleås klubbdirektör Lars Mosesson kliver in genom portarna till Luleå Energi Arena. Han tar meterlånga, bestämda kliv mot kaffemaskinen. Det är dags för dagens tredje kopp. Och det kommer att behövas - för det här blir en lång dag.

08.10. Ett dovt ljud hörs från Mosessons vänstra ficka. Raderna "I see a bad moon rising. I see trouble on the way" kan skönjas genom det omönstrade kamgarnstyget i hans kavajbyxor.

Det är Malbas-tränaren Henrik Svensson som ringer. BC Luleå-pampen är tveksam till Svenssons intentioner men svarar ändå.

LM: "Jaha?".

HS: "Tjena Lars det här är Henrik Svensson från Ma...".

LM: "Ja, ja, ja, ja, jag vet. Kom till saken".

HS: "Okej. Lugn nu. Adrian Rodgers, Jordan Peltier, Lasse Elback och Marko Marinkovic mot Adam Rönnqvist. Vad säger du? Ska vi köra?".

LM: "Du vet att vi redan har tre icke-EU-spelare, va? Vi kan inte ta in en till. Det går inte! Det är emot reglerna. Kom igen nu, Henrik".

*Lars Mosesson lägger på luren*.

08.30. Luleås klubbdirektör lyfter yuppienallen för att själv ringa dagens första samtal. Eller andra blir det egentligen. Men det första där han själv knappar in siffrorna.

Det är dags att förhandla med rivalen Södertälje Kings.

VB: "Vedran Bosnic".

LM: "Vad ska ni ha för Toni Bizaca? Va? Vad ska ni ha? Va?"

VB: "Who is this? Is this Adnan again? Stop calling me".

LM: "Det är Mosesson. Säg nu. Vad ska ni ha?".

VB: "Basketball is beautiful game".

LM: "Jag vet att du förstår mig".

VB: "Work hard every day. Practice makes perfect".

*Mosesson avslutar samtalet*.

10.00. Nere i Östergötland sitter Norrköping Dolphins Lasse Johansson lugn på sitt kontor i Stadium Arena. För några veckor sedan plockade man upp Fredrik Larsson från Malbas. Och han har inga planer på några trades överhuvudtaget. Det kommer inte på fråga.

Tränare Adnan Chuk hade helst sett en till importspelare i truppen. Men hans frustration har övergått i uppgivenhet. Istället för att själv värva spelare tar han till nya metoder.

Han ringer till Södertälje-tränaren Bosnic.

VB: "Vedran Bosnic".

AC: "Hi Vedran! I am you from the future".

VB: "Adnan. I know it's you".

AC: "No. This is you as an old, angry man".

VB: "I can't do this anymore".

AC: "You need to trade Valter Lindström and Toni Bizaca for Hugo Waldeck from Norrköping. It's a great deal. If you don't - you will never win a championship again".

VB: "ADNAN! STOP CALLING ME!".

*Chuk bryter samtalet*.

12.00. Nere i Malmö går det desto sämre att få svar från klubbkollegorna. Henrik Svensson har ringt alla ligalag i serien. Ingen plockar upp luren längre.

15.00. Dagens första trade offentliggörs. Jämtland och Nässjö har kommit överens om att skicka 16-årige Daniel Johansson mot William Gutenius.

Nässjö behöver frigöra lite pengar inför sommarens free agency. Jämtland vill rusta upp inför slutspelet.

Daniel Johansson, som fortfarande studerar på gymnasiet och har en obefintlig lön, är förtvivlad. Han tvingas vinka hej då till föräldrarna, alla klasskompisar och byta skola mitt under säsong. Från Östersunds skogar till... Nässjös skogar.

18.00. Konkurshotade Uppsala Basket meddelar att man precis gjort klart med NBA-spelaren Jonas Jerebko. Ytterligare ett naturligt steg i den fortsatta svensksatsningen. Klubben uppmanar allmänheten att swisha in pengar så att de har råd att betala hans lön. Varenda krona räknas.

20.00. Tillbaka i Luleå Energi Arena. Lars Mosesson skakar som en dvärgschnauzer i en torktumlare. Inte för att han är arg eller orolig. Men för att han missbedömt koffeinbehovet och precis svept dagens 3000:e kopp.

21.00. Luca Romano i Umeå är säsongens mest aktive sportchef. Han har värvat Rudy Mbemba, licensierat Omar Krayem, kontrakterat Terrence Oglesby och lovat Mello-stjärnorna i De Vet Du en plats i laget.

Vid nio-hugget på torsdagskvällen meddelar han att guarden Albin Frank lämnar Umeå BSKT. Han kommer att ersättas av TV-personligheten, gastronomen och kulturhistorikern Edward Blom.

23.45. Malbas-allt-i-allon Henrik Svensson gör ett sista försök. Efter att ha agerat sjukgymnast, läkare, tränare, busschaufför, vaktmästare och fyscoach kliver han in i sportchefsrollen igen.

Samtalet går, återigen, till BC Luleås Lars Mosesson.

LM: "Nu får du ge dig. Det blir ingen trade".

HS: "Vi måste göra någonting. Det här går inte".

LM: "Okej. Om jag får Jordan Peltier och Lasse Elbaeck så får du Karl Persson. Det är det enda jag kan ge dig".

HS: "Vem är Karl Persson?".

LM: "Det är en juniorspelare. Han var med oss en match. Där har du din deal. Kör nu. Eller vågar du inte?".

HS: "En juniorspelare jag vet in..."

LM: "KÖR NU!"

HS: "Okej, då. Du har en deal".

00.00. Deadline day är över. Sammanfattningsvis hände det här:

Jämtland bytte Daniel Johansson mot William Gutenius i Nässjö.

Umeå BSKT släppte Albin Frank. Edward Blom, känd från tv, tog hans plats.

Adnan Chuk busringde till Vedran Bosnic.

Jonas Jerebko skrev på för Uppsala Basket.

Lars Mosesson drack 14 liter kaffe.

Malbas bytte två av sina nyckelspelare, Jordan Peltier och Lasse Elbaeck, mot junioren Karl Persson från BC Luleå.

Summan av kardemumman: Vi behöver trades i basketligan.

//Wiik

Elitidrottare är bara vanliga dödliga människor

I de allra flesta elitidrottsklubbar finns en välutvecklad apparat kring behandling och förebyggande av fysiska skador.

Inom basketen får man exempelvis börja med knäkontrollsprogram redan från högstadieåren. Och när du kommer upp till eliten finns det allt som oftast lagläkare och sjukgymnaster nära till hands under match och träning.

Det är väldigt rimligt. Basket, och alla andra idrotter, är fysiskt ansträngande och sliter på våra kroppar. Skador uppstår och är en av baksidorna med elitidrott. Men lik förbannat något som ingår.

Men hur hanteras egentligen psykisk ohälsa i våra idrottsklubbar?

Personer som jobbar med sport på heltid är också människor. Precis som för truckförare, kassabiträden och arbetssökande består livet av bättre och sämre perioder.

Problemet är bara att man förväntas vara överlycklig som professionell idrottare. Du förväntas gå på moln. Samtidigt som du konstant omges av tuffa prestationskrav - i en miljö som triggar psykisk ohälsa.

"Du lever ju din dröm. Du har ingen rätt att klaga!". "Din otacksamme jävel. Uppskatta det du har!". "Vet du hur många som hade offrat en arm för att vara i din sits?".

Jag kan bara föreställa mig hur sådana fraser snabbt förvandlas till skrikande fantasifoster i huvudena så fort de känner sig deprimerade. När ångesten kommer svepandes runt kroppen som en iskall, blöt handduk. Eller när livet helt plötsligt saknar mening efter en lång och tärande skadeperiod.

Allmänheten har en bild av elitidrottare som målmedvetna tuffingar. Tävlingsinriktade personer som vet vad de vill och inte tvivlar på sin egen förmåga.

Det stämmer ofta. Men den bilden är också problematisk.

Jag tror att den gör det ännu mer tabubelagt att lida av mental ohälsa än vad det redan är. Och på grund av den utpräglade maskulina norm som råder inom idrott är det troligen ännu svårare att erkänna det också.

Att det sedan är bevisat att fysisk ansträngning direkt motverkar psykiska problem gör det hela ännu mer komplicerat.

Under början av 2016 visade en svensk enkätundersökning, enligt idrottsforskning.se, att drygt 30 procent av vårt lands elitidrottare har upplevt psykisk ohälsa.

Men jag kan nog räkna på en hand antalet gånger jag sett någon av dem öppet berätta om sina problem. Man vill inte visa sig svag eller sårbar - än mindre i sportens värld där mycket handlar om att vara störst och bäst.

Det här är inte bara siffror i någon undersökning. Jag VET att det förekommer. Det finns baskeligaspelare som knaprat piller i skymundan. Personer som döljer sitt psykiska tillstånd och lider bakom lyckta dörrar.

Man måste inte fläka ut sig och berätta detaljerat om sina problem för hela världen. Absolut inte. Däremot ska ingen behöva hålla det gömt någonstans djupt inne i kroppen mot sin vilja.

Ingen ska behöva skämmas.

Jag vet inte hur hanteringen ser ut kring mentala problem i den svenska idrottsrörelsen. Men enligt den ovan nämnda artikeln är Frankrike det enda land som systematiskt genomför psykiatriska bedömningar av sina elitidrottare i samband med årliga hälsokontroller.

Så ska det naturligtvis inte vara. Det måste bli ofantligt mycket bättre.

Men huvudsyftet med den här texten är inte att kräva mentala hälsokontroller eller att alla måste prata mer öppet om sina problem. Även om det behövs.

Jag vill bara belysa och påminna allmänheten om att proffssportare också är vanliga dödliga personer. Att det faktiskt till och med kan vara vanligare för dem att må dåligt.

Och att oavsett vad du tror, tycker eller tänker, så är det helt okej att känna så. För jag lovar att du inte är ensam.

//Wiik

Jättetalangens nya succé i USA

Ni vet att Elijah Clarance, som kommer spela för Illinois State nästa säsong, gör succé med sitt high school-lag St. Maria Goretti.

Ni vet att Melwin Pantzar fortsätter att skörda framgångar i Real Madrids ungdomslag.

Och dessutom har Sheriff Drammeh axlat rollen som startande point guard för Hawaii i NCAA.

Det går bra för svenska ungdomar runtom i basketvärlden.

Men nu vill jag uppmärksamma två killar som jag under 2016 berättade att de skulle till USA för att följa sina drömmar. Nämligen Ebou Dibba och Musa Jeng som båda två nu lirar med det välrenommerade high school-laget St. Benedict's Prep.

Och det går riktigt, riktigt bra för deras lag

St. Benedict's har spöat toppskolor som Oak Hill Academy (59-47) och Montverde Academy (50-49) de senaste veckorna.

Förutom det säkrade även svensklaget sitt tredje raka state championship när man besegrade Blair Academy med 47-44 förra veckan. Jag hittar inte fullödig statistik från matcherna. Men enligt rapporter ska framför allt Ebou Dibba har imponerat stort.

I matchen mot Montverde var han en av planens bästa spelare. Och det som imponerar mest är hur han förändrar matcher med sitt aggressiva försvarsspel.

Om Dibba fortsätter i den här farten lär han, som den playmaker med bra storlek och stopper-kvaliteter defensivt han är, gå en ljus framtid till mötes.

Klart är i alla fall att svenskarna börjar göra namn för sig själva på andra sidan Atlanten. Jag kommer att fortsätta följa deras framfart där - var så säkra.

Här kan ni läsa vad jag tidigare skrivit om svenskarna Ebou Dibba och Musa Jeng som lever sina drömmar i USA.

//Wiik

Så ska BC vinna prestigemötet

Det vore väl magstarkt att påstå att kvällens topprysare mellan Södertälje och BC Luleå kommer stå som facit var SM-guldet landar om några månader. Det är alldeles för många matcher kvar att spela av grundserien, skador kan komma i spel samtidigt som fler lag förstås vill blanda sig i striden. Norrköping är ett av dem och om Jämtlands hysteriska formtopp håller i sig över tid kanske det laget kan komma att segla upp som en outsider. Jonte Karlssons Borås känns dock i dagsläget inte som ett lag som har spetsen att bråka om en finalplats.

 

Nåväl. Vi återgår till kvällens möte i Täljehallen som givetvis kommer handla om massor av prestige. Vinner hemmalaget kommer läget vara 2-2 i matcher och med tanke på poängskillnaden mellan lagen lär mästaren Kings vara steget före i inbördes möten.

 

Formtekniskt känns BC lite bättre just nu men Södertälje har hemmaplan och en stor fördel där. Då kommer allt ned till dagsform, stora spel i den fjärde perioden och vilket lag som kan ta bort motståndarens styrkor.

 

För Peter Öqvists gäng handlar det om att plocka bort Södertäljes pick-och-rull-spel, där guarden David Lejasmeiers styr, samt stjärnan Toni Bizacas målgörande.

Södertälje måste få koll på tempot, sakta ned matchen och kontrollera bakplansduon Rozzell/Rönnqvist.

 

Då har ni förutsättningarna för kvällen.

//Lindvall

 

Max Wiik och Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru, mina fem söner och en vovve som heter Syrran.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se


Fakta om Max 
Född: 1991
Bor: Umeå
Yrke: Frilansjournalist (snälla anställ mig) 
Gillar: Mjölk, arraksbollar och min spinnmaskin till katt: Holger
Kontakt: maxwiik@hotmail.com 

  • Twitter