Utrikesminister Margot Wallström (S) talade klarspråk i torsdagens säkerhetspolitiska debatt i riksdagen.
”Vi svajar inte vår bedömning. Den militära alliansfriheten har tjänat landet väl”, konstaterade hon.
Wallström avvisade de borgerliga kraven på att utreda svenskt Nato-medlemskap.
”En utredning skulle skapa skapa osäkerhet och onödig polarisering”, konstaterade hon.
Utrikesministern är inte ensam om bedömningen. Sådana slutsatser dras även inom delar av borgerligheten.
I en debattartikel i Dagens Nyheter 25 januari 2014 höjde erfarne Hans Blix (utrikeminister i FP-regeringen 1978-79) ett varningens finger för svensk Nato-anslutning.
Samma artikel var även undertecknad av de tidigare ambassadörerna Sven Hirdman och Rolf Ekéus.
I artikeln pekar Blix och de övriga på att ett svenskt Nato-medlemskap riskerar att öka Rysslands misstro mot väst och antagligen leder till en upptrappning i Östersjöområdet.
”På rysk sida skulle man uppleva ett svenskt-finskt medlemskap som en stor säkerhetspolitisk förändring till det sämre med tanke på ländernas närhet till nordvästra Ryssland med Sankt Petersburg, Murmanskområdet och Kaliningrad”, konstaterar trion.
Blix & Co vill i stället utveckla den klassiska svenska utrikes- och säkerhetspolitiken.
”I stället för att bli medlemmar av Nato bör vi ägna oss åt ett mer målinriktat arbete för säkerhetspolitisk avspänning och nedrustning i Europa”, framhåller de.
Det är kloka och starka argument, som borde leda till viss eftertanke och besinning även hos Natovurmarna inom M och FP.
Ingen är betjänt av att vi bygger nya politiska, ekonomiska och militära murar mellan väst och öst i Europa.
Vårt viktigaste bidrag till Europa måste vara att alltid verka för en fredlig utveckling, stabilitet och ett ömsesidigt förtroende mellan EU, USA och Ryssland.
Det är svårt att se hur ett svenskt Nato-medlemskap skulle kunna bli ett bidrag i det sammanhanget.
Den ryska björnen skulle förmodligen känna sig mer trängd och utsatt. Risken är att ultranationalistiska och extrema krafter får ännu mer vind i seglen i Ryssland.
En sådan utveckling skulle knappast stärka säkerheten i vår del av världen.
Som sagt: Alliansfriheten tjänar oss och norra Europa väl.