Svensk rättvisa till ett nyzeeländskt kranium
Vad hjälper det att grina brett och spöka?
Din mänsklighet får aldrig någon sång.
Beröra oss, det kan du ju försöka
med skallen i en sluten pappkartong.
Vi stal dig för att ingen av oss mätte
dig i ett mera jämlikare värde,
gav dig tillbaks som någon visst begärde
och tänkte ingen gång på vad du hette.
Idag är det väl alltför sent att bråka,
det viktigaste är att du får åka
och att vi ordnar det som varit galet
alltsedan sent på 1800-talet.
Nu slipper skallen din att ligga naken
hos oss här uppå ovansidan Jorden.
Och ursäkt? Svenskar sparar mest på orden,
att skallen hittar hem är huvudsaken.