I det senaste riksdagsvalet röstade nästan 86 procent av de röstberättigade i Sverige.
Det är en exceptionellt stark siffra i världen.
Som en jämförelse: I tisdagens presidentval röstade bara 53,1 procent av de röstberättigade i USA.
Det är en sorglig siffra för politiken och demokratin i USA.
Det fanns totalt mer än 231 miljoner röstberättigade amerikaner i år. Men av dem var det mer än 108 miljoner människor som avstod från att rösta.
108 miljoner amerikaner tyckte inte det var mödan värt att registrera sig och släpa sig iväg till vallokalen för att avgöra vem som ska företräda dem i världen fyra år framåt.
Jag kan i och för sig förstå att många hade svårt för de två stora partiernas kandidater – Donald Trump och Hillary Clinton.
Men det fanns alternativ för dem som ville markera mot Demokraterna och Republikanerna eller peka ut en helt annan färdriktning för framtiden. Det gröna partiets kandidat Jill Stein eller libertarianen Gary Johnson är två exempel.
Det låga valdeltagandet sätter även tungviktsfajten mellan Trump och Clinton i ett annat perspektiv.
Ingen av dem kan säga sig representera ett folkflertal. Av alla röstberättigade var det faktiskt bara 25,6 procent som röstade på Clinton och 25,5 procent på Trump (den sistnämnde vann eftersom han hade fler elektorsröster).
Det betyder att omkring 3 av 4 amerikaner inte har röstat på den tillträdande presidenten.
Tyvärr är det heller inget nytt för presidentvalet 2016. Sedan 1972 har valdeltagandet i USA pendlat mellan låga 50 och 55 procent.
Det borde väcka funderingar hos alla demokratiskt sinnade krafter i USA.
Rimligen borde det finnas ett intresse hos alla att öka valdeltagandet och det politiska engagemanget hos fler amerikaner.
En fungerande demokrati innehåller inte bara rättigheter. Demokrati förutsätter också att det finns aktiva och och engagerade medborgare som tar ansvar för vilka som företräder dem.