Afghanistan står för 90 procent av världens opiumproduktion. De flesta bedömare är överens om att den av USA och Nato ledda militära intervention misslyckats.
Sveriges deltagande i detta katastrofala krig ska nu utredas enligt beslut av regeringen. Det blir dock ingen vitbok framtagen av en oberoende kommission som krävts av S-kongressen 2013, Svenska Afghanistankommittén, Föreningen Afghanistansolidaritet med flera.
Istället har en enmansutredare fått uppdraget, Tone Tingsgård, vice ordförande i försvarsutskottet 1998–2006, det vill säga en person som varit med och beslutat om Sveriges deltagande i kriget.
I en skrivelse till utredningen har 27 kända opinionsbildare och kritiker till kriget krävt att ett antal viktiga frågor måste besvaras. Bland undertecknarna finns Thage G Peterson, Maj Britt Theorin, KG Hammar, Anders Ferm och Ulf Bjereld.
Det finns en rad oklarheter kring den svenska insatsen på grund av sekretessen kring nästan allt som rör kriget. Redan två veckor efter 11 september 2001 skrev försvarsdepartementet att planering påbörjats på USA:s begäran för svensk militär insats, vilket var före FN-beslut och riksdagsbehandling. I början av 2002 angavs som krav för svenska styrkan att det skulle vara en FN-insats på högst sex månader och med medverkan av muslimska stater. Det gällde endast att upprätthålla säkerheten i Kabul. Vi vet att av allt detta blev intet och i stället gick Sverige med i ett 13 år långt fullskalekrig under Natos ledning.
Mycket lite har framkommit om vad svenska soldater gjort. Alla krigsincidenter är hemligstämplade. Uppgifter om att svensk militär deltagit i så kallade capture-or-kill-operationer, där enskilda afghaner dödats i utomrättsligt dödande (targeted killings), har dock kommit fram bland annat i svenska medier. Utredningen måste gå till grunden med det, liksom det faktum att svenska militär 2009 anslöt sig till USA:s upprorsbekämpning (Counter Insurgency, COIN) som syftade till att allmänt jaga och eliminera talibaner, vilket saknar stöd i FN-mandatet.
Totala kostnaderna för kriget har inte redovisats. Riksrevisionen kunde 2011 bara konstatera att det var flera miljarder mer än vad som uppgivits.
Sverige hade ansvaret för PRT som kopplar ihop militära och civila insatser i provinsen Mazar-e-Sharif. Svenska politiker hävdade att den utländska militären var förutsättningen för det civila stödet.
Svenska Afghanistankommittén, liksom paraplyorganisationen för civila hjäporganisationer, hävdar precis motsatsen och att militärens närvaro riskerade att omöjliggöra för de civila organisationerna att verka.
Svenska regeringar har framfört olika motiv för det militära deltagandet: bygga demokrati, kvinnors rättigheter, flickskolor etc. Strateger på Försvarshögskolan har dock klart uttalat att det handlade om att kvalificera Sverige som partner till USA/Nato inför kommande internationella operationer.
Utredningen har att gå till botten med detta. Svenska folket har rätt att veta sanningen om 13 års krig.