På frihetstörst ställer jag krav,
på dem som från drönarattacken
fick fly över slätter och hav,
med fasornas tyngd över nacken.
De flyende kan tas emot
som är riktigt bleka i hyn
och flyr från rätt plats på vårt klot,
så den bombade bergiga byn –
ligger hitom Gdansk eller Fyn.
Jag kräver av medmänskligheten,
den samfällda ansvarigheten,
att ständigt bli högre och vidare
och tystlåtnare och timidare.
Så du som vill hjälpa din nästa
ska själv straffas för denna dumhet,
dig ska alla flyende gästa,
slå läger i köket och rummet.
Fast ändå – vem är det jag lurar?
Vad ser jag som min konsekvens?
Far jag då till Sydungerns gräns
med taggtråd och sten till dess murar?
Och öppnar mitt hjärta och hem,
det gör jag ju inte för dem
vars framtid har hamnat i kläm.
/En rädd, vilsen odemokrat
som måste ha rum för sitt hat.