Försvarspolitiken framställdes länge som en av Moderaternas paradgrenar. Men under de borgerliga regeringsåren 2006-2014 gick det mesta snett.
Det blev rena haveriet för försvarspolitiken.
- 2007 fick Mikael Odenberg lämna försvarsministerposten efter en hård budgetstrid med partikollegan och finansministern Anders Borg.
- 2012 fick Sten Tolgfors göra patron ur sedan han snärjt in sig i en härva av oklarheter när det gäller vapenaffärerna med diktaturen Saudiarabien.
- 2013 hamnade försvarsministern Karin Enström (M) i öppen konflikt med dåvarande ÖB Sverker Göransson.
Under de borgerliga regeringsåren tilläts dessutom försvaret av Sverige att förvandlas till ett politiskt stridsäpple. Den gamla borgfreden mellan regering och opposition bröts.
Till exempel togs beslutet om att skrota den allmänna värnplikten sommaren 2009 med bara tre rösters marginal, 153-150. Alliansregeringen visade noll intresse för Socialdemokraternas synpunkter.
I stället för bred enighet och kompromisser om huvuddragen i försvars- och säkerhetspolitiken fick Sverige uppleva infekterade bråk.
Förre försvarsministern Mikael Odenberg är inte heller nådig i sin kritik mot de moderata partikamraterna Sten Tolgfors och Karin Enström.
De var sämre statsråd än nuvarande socialdemokraten på posten, Peter Hultqvist, anser Odenberg, i en intervju i tidningen Dagens Industri.
”De var i någon mening ´non existent´ och då skedde allt från finansdepartementet och det var inte bra för politiken”, säger han till DI.
Odenberg ogillar även Moderaternas konfrontativa hållning när det gäller svenskt medlemskap i Nato.
”Trovärdigheten undergrävs om man tar till väldiga brösttoner i Natofrågan efter att ha bromsat den frågan i åtta år”, säger han med hänvisning till Moderaternas egna långvariga styre i försvarsdepartementet.
Det är en fullkomligt förödande kritik för Moderaternas nuvarande partiledning.
Mikael Odenberg är inte vem som helst. Som gruppledare i riksdagen 2003-2006 var han en av partiets verkliga tungviktare och viktigaste strateger.
Därför måste det kännas både plågsamt och pinsamt för Anna Kinberg Batra & Co när Odenberg nu totalsågar både det egna partiets politik och dess försvarspolitiska talespersoner.
För nuvarande försvarsministern Peter Hultqvist (S) är det bara att slicka i sig i berömmet från Odenberg Det är i allra högsta grad välförtjänt.
Försvarsuppgörelsen mellan regeringen och delar av den borgerliga alliansen våren 2015 innebar ett trendbrott.
Dels är det en viktig signal till omvärlden att det finns en bred enighet om huvuddragen i svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Dels innebär överenskommelsen ett rejält resurstillskott.
Försvaret får i genomsnitt två miljarder kronor mer årligen under perioden 2016-2020.
Viktig är också den nya inriktningen. Sverige skiftar fokus från äventyrliga insatser i främmande land till försvaret av det egna territoriet.
Det betyder inte att alla bekymmer är ur världen för försvarsmakten.
Men Peter Hultqvist har tagit ett rejält grepp om sin ministerportfölj och inlett ett arbete som inger respekt och skapar förtroende.