Den internationellt välkände regissören Luc Besson har gjort en Hollywood-dramatisering av demokratikämpen Aung San Suu Kyis liv. Filmen heter det ”the Lady” och funkar som en snabbintroduktion till Burma.
I en av scenerna sitter Aung San Suu Kyi i en taxi och samtalar med demokratiaktivisten och journalisten Win Tin.
Denne legendar har jag träffat IRL – ”in real life”, livs levande – när jag besökte Burma första gången 2012.
Win Tins dramatiska liv speglar förändringarna i Burma.
Win Tin fyller 85 år i år och började som journalist i Burma redan på 1940-talet. Då var Burma ett land med fri press.
Efter självständigheten 1948 hade Burma en positiv period.
U Nu, som blev regeringschef 1948, lånade tankegods från brittisk och skandinavisk arbetarrörelse.
Målet var ett välfärdssamhälle för alla, ”det lyckliga landet” (pyi daw tha). Men demokrati- och reformsträvandena drabbades av bakslag.
Militären ogillade U Nus diskussioner med minoritetsfolken om ökat självstyre. Även försöken att locka utländska investerare till landet mötte motstånd bland militären.
1958 tvingades U Nu att ge upp. Överbefälhavaren Ne Win blev ny regeringschef.
1962 genomförde Ne Win en regelrätt militärkupp. En hård och långvarig diktatur etablerades.
Win Tin och andra journalister drabbades av starka begränsningar.
Efter militärkuppen förbjöds alla oberoende tidningar. Censur infördes.
1989, året efter det stora studentupproret i Burma, fängslades Win Tin. Han var då 60 år.
Win Tins ”brott” var att han var en de ledande personerna i oppositionspartiet NLD (National League for Democracy) och att han försökte informera FN om kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landets fängelse.
För dessa ”brott” fick Win Tin själv sitta ofattbara 19 år i fängelse! Han frigavs 2008, 79 år gammal.
Denna lilla vithåriga och vänliga farbror var tydligen något av det värsta som militärregimen kunde tänka sig.
Nu får Win Tin emellertid äntligen uppleva vissa resultat av sitt livslånga arbete för demokrati och yttrandefrihet. År 2014 kan Win Tin ge utan en tidning utan föregående censur.
De styrande militärerna har förstått att landet behöver öppna sig för kapital och investeringar från omvärlden. Följaktligen har de lättat på strypsnaran och öppnat för en demokratisering.
Utan framsteg för de mänskliga rättigheterna blir det inga investeringar från EU och USA.
Press- och yttrandefriheten har tagit kliv framåt under de senaste åren. Men Win Tin är luttrad och varnar för bakslag.
”Jag har svårt att lita på militären efter alla år av förtryck”, säger han.
Sannolikt kommer NLD att vinna en brakseger om det blir ett schysst demokratiskt val 2015. Fyllnadsvalen i april 2012 visade att NLD har stort folkligt stöd.
Men omvärlden ska inte ta demokratiseringen för given. Mycket går åt rätt håll. Men det finns många oroshärdar i det vidsträckta landet.
Ett exempel är övergreppen mot folkgruppen rohingya i gränsområdena mot Bangladesh. Ett annat är den segslitna konflikten i Kachin.
Därför är det viktigt att behålla det internationella trycket på de styrande i landet.
Den burmesiska demokratin är inte ens i sin linda.
Win Tins kamp för mänskliga fri- och rättigheter är ännu inte färdig.