Folk gråter på gatorna. Vad är det som har hänt? Jo, Cindy slutar i ICA:s reklamfilmer.
Skådespelaren Cecilia Forss är rädd att hon alltid ska förknippas med ICA-Cindy. Om hon medverkar som polisutredare i en kriminalfilm kommer folk att tissla på biografen.
”Titta, där är ju Cindy, varför sa hon upp sig hos den trevlige Stig på ICA och började hos den där feta och otrevlige kommissarien?”
Det här berättade Cecilia Forss för Amelia:
”Jag var inte beredd på att folk skulle skrika en massa saker efter mig på stan, komma fram och vilja ta på mig eller fota mig i tunnelbanan. Det var obehagligt och påträngande och gjorde att jag mådde riktigt, riktigt dåligt.”
Men nu är det alltså slut för Cindy men den lyckosamma ICA-såpan fortsätter. Och jag hoppas att de som saknar Cindy kan gå vidare i livet.
Guldbaggegalan är över. Man borde ha något liknande i politiken.
Bästa klipp: Anders Borg när han lät hästsvansen falla.
Bästa kortfilm: Annie Lööfs succéer som partiledare.
Bästa kvinnliga biroll: Vänsterns Malin Björk som gick från en blygsam statistroll till att bli partiets affischnamn inför EU-valet.
Bästa manliga biroll: Eskil Erlandsson i rollen som räddare i Annie get your gun.
Kristdemokraterna har anlitat den gamle missnöjespolitikern Ian Wachtmeister som konsult.
Tillsammans med nöjesprofilen Bert Karlsson lyckades ju IW erövra 25 riksdagsplatser för populistpartiet Ny demokrati. Det var i valet 1991. Och några av företrädarna för är bland de besynnerligaste figurer som återfunnits i riksdagens talarstol.
Vill man se politiska stollar så finns det ett utbud på Youtube. Exempelvis John Bouvin som kritiserade svenskt bistånd till Afrika då han menade att det minskade barndödligheten och därmed orsakade en kraftig befolkningsökning.
IW utpekas också som en av konsulterna bakom Alf Svenssons lyckades personvalskampanj inför EU-valet 2009 (även Leif GW Persson stödde Grännapolitikern, vilket vi nogsamt noteras i Perssons akt).
Ian Melcher Shering Wachtmeister af Johannishus har också viskat goda råd i Jimmie Åkessons öra. Att Wachtmeister, 81, anlitas som konsult säger väl en del om KD:s djupa kris. Men hur kan partiet samarbeta med en man som var med och grundade ett främlingsfientligt parti?
”Om oppositionen (S+V) vinner valet vill de höja både restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga. Det vore en fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer att få stora konsekvenser för vår tillväxt”, skriver bröderna Bergfors i restaurangkedjan Max i ett brev till de anställda.
Det är svårt att tolka det på annat sätt än att bröderna vill påverka de anställda att rösta borgerligt. Risken man löper är att många som vill se ett regimskifte till hösten kommer att köra förbi Maxrestaurangerna i fortsättningen.
Tack för den här tiden då, Max. Hamburgarna är goda men jag gillar inte den politiska eftersmaken.
Stalin & Sotji. Stalin gillade att pyssla med växterna vid sin villa i Sotji. Ofta engagerades medarbetarna i arbetet med att rensa och räfsa.
Många såg en chans att glänsa inför ledaren. Och en del av dem som ena året påtade i rabatten var ett annat år förvisade till Gulag.
En konsekvens av Stalins väl tilltagna semestrar i Sotji var att det inte var några biopremiärer i Moskva och andra sovjetiska städer. Ledaren skulle nämligen godkänna alla filmer och i Sotji fanns inte möjligheter att se film. Så publiken fick vänta.
”Han (Stalin) lade sig inte bara i filmproduktionen i största allmänhet utan intresserade sig i detalj för vad som stod i manuskripten och hur regissörerna arbetade. I hans arkiv finns belägg för att han någon gång till och med skrev sångtexter till filmerna.” (SS Montefiore).
Vad jag vet så skriver inte Putin sångtexter. Men det kanske kommer, det också.
Tevereklamen är i regel ett ovälkommet avbrott i programmen. Nu inför OS gäller det att stålsätta sig och hoppas att man inte lägger in reklamen om plackbekämpning mitt i en stafettspurt. Men ibland lyckas reklammakarna.
Avsnitten när man bjuder japaner, ungrare och andra på Kalles kaviar är faktiskt riktigt fyndiga.
Filmtips: Crossing Over. Ett välgjort drama om invandrare i Los Angeles, vars öden länkas samman på ett skickligt sätt.
Lästips: Minnets spelplats av Gunilla Palmstierna-Weiss, som fyller 86 senare i år. En intressant och detaljrik genomgång av kultur och samhällsliv i Europa, från trettiotalet och framåt. Men det retar mig att författaren kallar Nobelpristagaren Bertrand Russell för pacifist.
Den som förstår den allmänna relativitetsteorin kan ju sedan ge sig i kast med spelbolagens uppdelning i verkliga pengar och fiktiva pengar.
Ha en ljuvlig januarihelg i de fagraste av landskap, Norrbotten och Lappland.