En kall vindil drar genom träden och man förstår att det är slut på det fina vädret och att regnet är nära.
Ungefär så kändes det när SVT:s nyhetsprogram under ett dygn nyligen radade upp rubrikerna om Socialdemokraterna:
”Forskare kritiserar Löfvens jobbpolitik. Målet som partiet satt handlar enbart om retorik.”
”Löfven anklagas för att vilja tysta debatten inom S”.
” Socialdemokraterna skrotar inte hela fas 3”.
Jo, jo, där vände den mediala vinden i SVT. Fokus skiftade från Reinfeldt och alliansens misslyckanden till upplevda brister hos Socialdemokraterna.
Det är absolut inte oväntat. För till en del handlar det om den mediala dramaturgin, behovet av ständigt nya berättelser.
Efter en lång tid av rubriker om alliansens misstag och oppositionens växande övertag uppfattas det som slitna vinklar. Då vänder man på kuttingen och det kritiska ljuset riktas mot oppositionen.
Och inget fel i det. Oppositionens förslag ska utsättas för samma tuffa granskning som regeringens.
Man kan också säga det är nu den verkliga valrörelsen börjar.
Kommer Socialdemokraterna väl förberedda till den? Både ja och nej.
Partiledningen har lagt fast en grundlinje och håller sig stramt till den. Så få preciseringar som möjligt, för att i görligaste mån undvika kritik från motståndarlägret.
Problemet med ett sådant försiktig tassande är att man står utan konkreta svar på en del frågor som väljarna förväntar sig få besvarade.
Forskarna har rätt när de säger att de hittills framlagda arbetsmarknadspolitiska förslagen inte räcker för att få ner arbetslösheten till Europas lägsta.
Men det är det ingen som påstår heller. Som Stefan Löfven påpekade i ett svar till forskarna, så består S-politiken av fler komponenter än arbetsmarknadspolitik.
Satsningar på byggande, infrastruktur och innovation kommer att öka sysselsättningen. En mer aktiv näringspolitik kanske också.
Men det är svårt att få grepp om hur långt S-politiken kan bära eftersom oklarhet råder om på vilket sätt satsningarna ska genomföras, vilka konkreta effekter de kan väntas ge och hur de ska finansieras.
Vill Socialdemokraterna öka sin trovärdighet bör man vara lite mer konkret än vad Stefan Löfven och Magdalena Andersson hittills varit.
Ett exempel är argumentationen om ungdomsarbetslösheten. Alla vet hur dålig regeringens politik varit och att den kostat miljontals kronor för varje enskilt jobb.
Kritiken är klockren. Men jag också skulle vilja se den andra sidan av kalkylen. Hur många ungdomsjobb räknar S med att skapa och med vilka insatser?
Då får valrörelsen nytt bränsle.
Och vinden kan vända igen.