I september är det 25 år sedan Estland, Lettland och Litauen blev självständiga. Det blev möjligt eftersom Jeltin styrde i Ryska federationen och Gorbatjov i Sovjetunionen som ännu existerade. Ett kuppförsök i Moskva hade misslyckats.
Folkfronter i de tre länderna drev på. 23 augusti 1989 bildade två miljoner människor kedja mellan huvudstäderna Tallinn, Riga och Vilnius för självständighet och som demonstration på årsdagen 50 år tidigare mot Molotov-Ribbbentroppakten som placerat de baltiska länderna i den sovjetiska intressesfären.
Jag har besökt länderna nästan 50 gånger sedan 1989. Vid återbesök i Estland nyligen konstaterade jag att ekonomin är hyfsad, men ändå bromsats upp av krisen i Europa och nedgången i Ryssland.
Ojämlikheten mellan individer och regioner ökar.
Baltikum har snabbt integrerats i väst som medlemmar i Nato och EU, och måhända vänt Ryssland ryggen alltför ensidigt.
De trycker t o m på Finland och Sverige att bli medlemmar i Nato. Våra länder har andra historiska och strategiska skäl för att vara militärt alliansfria och stå utanför Nato.
Vid ett seminarium på temat Sverige, Norden och baltiska länderna i Stockholms ABF-hus förespråkade Sveriges tidigare utrikesminister Lena Hjelm-Wallén och Ulf Sundqvist, tidigare statsråd och ordförande i finska SDP, fortsatt militär alliansfrihet för våra länder.
"Vi är ödesbestämda till varandra", sa Sundqvist.
Estlands Sverigeambassadör Merle Pajula förklarade Estlands Natomedlemskap utifrån geografiska förutsättningar.
"Ryssland tar väst på allvar när väst är samlat", hävdade Pajula.
"Vi får aldrig sluta fråga om mänskliga rättigheter och annekteringen av Krim, men också nå ut till ryska befolkningen", sa Sveriges Estlandsambassadör Anders Ljunggren.
Andra delen av seminariet handlade om civilsamhället. Ilze Ruse, till nyligen chef för lettiska UDs EU-avdelning menade att EUs Östersjöstrategi handlar om att rädda havsmiljön, länka samman regionen och öka välståndet.
Mänskliga kontakter är viktigast, och vänortssamarbeten mellan kommuner behövs, enligt Ruse.
Mediabevakningen av Baltikum är minimal, och samarbetet mellan folkrörelser har nästan upphört sedan de blev medlemmar i EU 2004 och svenska bilaterala biståndet bortföll.
Detta borde åtgärdas för att åter stärka civilsamhällets kontakter och befästa stödet till självständigheten.