På skakiga bilder syns syriska aktivister som håller upp sina mobilkameror mot krypskyttar. Plötsligt uppstår ögonkontakt, skytten siktar med sitt gevär mot linsen och allt blir svart.

Med ”The pixelated revolution” är Rabih Mroué en av de konstnärer som dissekerar krigsbilder i utställningen ”Bilden av krig”, på Bonniers konsthall. Han resonerar kring vad det innebär att vi ser någon dö, men att döden samtidigt ”händer utanför kameran”.

Viljan att tränga bakom bilderna i nyhetsrapporteringen förenar konstnärerna, enligt kuratorn Theodor Ringborg, som själv skriver en avhandling om bilden av våld, vid Goldsmiths University i London.

Artikelbild

| montage. Martha Rosler sammanfogar bilder av lemlästade vietnameser med förmögna amerikanska människors hem i montageserien: ”House beautiful: bringing the war home”, på Bonniers konsthall.

– Jag hoppas att folk kommer hit, och att de dagen efter när de öppnar en tidning eller ser på nyheterna och tyvärr får se den här typen av bilder har en förändrad relation till dem, säger han.

Fotografierna kommer från hela världen och olika tidsåldrar. Här finns bland annat ett ljudkonstverk från det syriska dödslägret Saydnaya. I montageserien ”House beautiful: bringing the war home” sammanfogar Martha Rosler bilder av lemlästade vietnameser med förmögna amerikanska människors hem.

Susan Schuppli har i stället filmat grymheterna i det forna Jugoslavien: ”Material witness” användes som ett vittnesmål mot Milosevic.

Alla dessa bilder kan samtidigt göra både gott och ont, påpekar Theodor Ringborg som pratar om den inneboende motsättningen:

– Bilden kan användas som bevis, medvetandegöra en befolkning och aktivera ett folk men också användas för att framställa rädsla, propaganda eller göra våld på den som avbildas, säger han.

Avbildandets potentiella övergrepp syns tydligt i Phil Collins ”Att skapa en flykting”, där någon filmar en ung flyktingpojke som blir fotograferad. Fotografen regisserar killen som uppenbart obekväm testar poser, visar ett ärr på magen, flackar med blicken.

– När man tar ett kort på någon i en sådan situation, även om man gör det rätta för att man medvetandegör, så finns det ett övertramp för att man inkräktar på den personens varande.

Theodor Ringborg ser ett problem i att dagens konflikter visas med allt mer våldsamma bilder – ofta estetiska likt tavlor – medan andra oroshärdar knappt avbildas alls. Dilemmat illustreras på en vägg där Newsweeks förstasidor är uppradade, med konstnären Alfredo Jaars kommentarer kring vad som samtidigt händer i Rwandas krig. Till slut syns en bild från folkmordet, med rubriken ”Helvetet på jorden”.

– Måste våld vara så spektakulärt för att uppmärksammas?

Utställningen vill framför allt bidra till en djupare förståelse. Bilderna visar inte bara ett ofrånkomligt mänskligt lidande, menar Theodor Ringborg som citerar John Bergers essä ”Photographs of agony”.

Våldet döljer ibland anledningarna till övergreppen: avsaknad av politisk frihet för den utsatta.

Han hoppas att konsten kan lära oss att upptäcka bildernas politiska innebörd.

– Konsten kan bidra till konversationen om våld eftersom den inte behöver vara sann mot bilden, den kan arbeta aktivt med bilden på ett sätt som journalister och aktivister inte kan. (TT)