Havremagasinet öppnar utställningen på lördag. Den är finalen på ett samarbetsprojekt med fem kulturinstitutioner i Barentsområdet och en kärngrupp av konstnärer.

– Vi bestämde att migration var ett intressant tema, som ord och begrepp, säger Ricky Sandberg.

Migration står för förflyttning oavsett om det är människor, djur eller växter. Elva konstnärer speglar det ur olika perspektiv.

Artikelbild

| Starkt. Minna Rainios och Mark Roberts verk har inte visats tidigare. Det här är en berättelse från andra världskriget när finska flyktingar flydde från Finland till Sverige över Torne älv. Men historien berättas av syriska flyktingar idag. "Samma gräns, samma problem, samma längtan efter fred, säkerhet och trygghet", säger Ingela Ögren Weinmar, intendent. När nutid blandas med dåtid blir det starkt.

Utställningen har utvecklats och förändrats sedan premiären i Svolvaer november 2016. Nu har den kommit till Boden. Havremagasinet bjöd in ytterligare svenska konstnärer, totalt medverkar fyra.

– Vi gav dem i uppdrag att göra nya verk med utgångspunkt från Boden och begreppet migration. Det har skett på lite olika sätt. Knutte Wester hade till exempel en tillfällig ateljé på en flyktingförläggning, säger Ricky Sandberg.

Han berättar att när Knutte återvände efter en månad i USA så var ateljén tom. Först blev Wester arg och ledsen, men började sedan tänka på vad några bortstädade gjutformar betyder mot de här människorna som förlorat allt.

– Då blev hans konstnärliga process att ta tag i det som är borta. Han är otroligt känslig i sitt sätt att vara och sitt sätt att berätta. Hans konstnärsprojekt blir otroligt personliga och nakna, säger Sandberg.

Artikelbild

| Borta. Knutte Wester hade en ateljé på en flyktingförläggning. När han återvände efter en månad i USA så var den tom och förläggningen hade bommat igen. Först blev han arg och ledsen, men sedan blev hans konstnärliga process att ta tag i det som är borta.

Boden har bara varit en öppen stad i drygt 20 år. Från stängd militärstad tar kommunen nu emot många asylsökande och flyktingar.

– Många frågor ställs på sin spets just i Boden, som blir intressanta även internationellt. När man fördjupar sig i begreppet migration kan man med hjälp av konsten se det i ett större sammanhang och förstå vad som händer i världen just nu. Vi känner hur hotet från främlingsfientlighet och nationalism tränger sig på, särskilt i Boden med Nordiska motståndsrörelsen. De satsar inför valet på flera orter, varav Boden är en. Då kan en sådan här utställning få en upplysande del i samhället. Vi tror att konsten har en funktion att upplysa så att vi tänker lite djupare i de komplexa frågorna, säger Ricky Sandberg.

Artikelbild

| Biflod. Ricky Sandberg, konsthallschef, berättar att projektet som Antti Tenetz jobbat med bygger på forksning om laxarna som vandrar upp efter fem älvar, varav två är gränsälvar.

Pilar de Burgos verk heter "Det sanna innersta väsen...tillåter inga gränser". Det bygger på en visuell bild hur rötter helt tagit över en byggnad.

Hon har skapat ett konstverk där rötter forcerar en mur av betong, som är en imitation över de murar som sätts upp för att begränsa och stoppa kontakt mellan områden, människor och länder.

Artikelbild

| Vatten. Jet Pascuas konst handlar om vatten som följer minsta motståndets lag. Han jobbar med collageteknik med upphittade objekt. "Han jobbar mycket med vatten som utgångspunkt", säger Ricky Sandberg, konsthallschef.

– Men naturen stoppas inte utan växer över till andra sidan muren och fortsätter sitt liv. Varför bygger vi murar? Naturen är så klok, utan naturen överlever vi inte.

Människor fortsätter också sina liv. Ibland flyttar de av olika anledningar; flykt eller för att de vill pröva något annat eller på grund av kärlek.

Artikelbild

| Migration. Loulou Cherinets verk Touchstone bygger både på bilder och filmer från Boden och Addis Abeba.

Rötterna representerar också vener i människans kropp. Ljud är ytterligare en ingrediens i verket. Människor berättar på olika språk varför de kom till Sverige och hur det var att lämna sina familjer och länder.

– Vi förstår inte, men någon förstår alltid och det ger hopp. Men för att förstå måste man lyssna, säger Pilar de Burgos.