Tjuvjakten inträffade i slutet av april 2010. När naturbevakare kom till platsen kunde de mycket tydligt se vad som inträffat - hur en järv jagats av två skotrar, kilometer efter kilometer, och blivit påkörd upprepade gånger innan den slutligen avled av sina skador alternativt slogs ihjäl.
Spårade skotrarna
Naturbevakarna spårade skotrarna till en stuga en dryg mil därifrån och det rådde enligt dem inga tvivel om vem som utfört hetsjakten och dödandet, eftersom andra skoterspår saknades.
Men försvaret ville inte alls köpa den beskrivningen. Advokat Christina Lehto, som företrädde den åtalade på vars skoter man funnit järvblod, menade att det dels fanns flera, alternativa förklaringar till detta, dels att dokumentationen av spårningen var bristfällig och inte alls visade att skoterspåren verkligen gick till och från den aktuella stugan, då bilder på detta saknades.
Hon menade också att järvblodet kunnat hamna på hennes klients skoter på flera olika sätt, bland annat då han i sitt arbete med rovdjursinventering kommit i kontakt med detta och att det inte var bevisat att det var exakt den döda järvens blod man hittat, då exempelvis ett syskon har samma DNA.
Och advokat Hans Andersson, företrädare för den andre åtalade Arjeplogsbon, menade att bevisen på intet sätt band hans klient till brottet, antydde till och med att man undvikit att presentera visst tekniskt material för att det gav "fel" resultat och yrkade att åtalet skulle ogillas helt.
"Bevisfiffel"
Detta fick kammaråklagare Christer B Jarlås att tända till. Han tyckte det var närmast oförskämt att anklaga Norrbottenspolisen för bevisfiffel och poängterade att det var han som gett polisen i uppdrag vad som skulle undersökas och redovisas. Han tryckte vidare på att naturbevakarna spårat skotrarna hela vägen från stugan till brottsplatsen, dessutom flera gånger, även om man nu inte presenterat bilder på exakt allt i tinget.
Och talet om syskon-DNA på järvblodet tyckte han var rent nys, särskilt i beaktande av att en hanjärv - som det här var frågan om - vandrar iväg mycket långt från sin födelseplats för att hitta ett revir och knappast kunde ha ett syskon där.
Jarlås ansåg åtalet styrkt i sin helhet och yrkade på två års fängelse för båda de åtalade. Dom meddelas den 4 april.