Den 20 januari 2015 skrev jag om en av kommunalrådet Niklas Nordströms resor till USA.
Luleås socialdemokratiska kommunalråd hade träffat företrädare för datajätten Facebook.
”De gav ett klart besked: Om det inte sker en förändring av energiskatten kan de inte investera i fler datorhallar i norra Sverige. Då kommer många investeringar i stället att hamna i Finland”, berättade Nordström.
Finlands lockbete – lägre energiskatt för de energikrävande datorhallarna – hade gjort intryck på Facebook, liksom andra företag i branschen.
Det blev starten för ett intensivt påverkansarbete från Norrbotten.
Niklas Nordström, Fredrik Lundh Sammeli, Hannah Bergstedt och andra S-företrädare från länet tog alla chanser som gavs för att snacka med näringsminister Mikael Damberg, finansminister Magdalena Andersson och andra regeringsföreträdare. Lugnt och sakligt – och med stöd av fakta och siffror – framförde de sina argument.
Det skedde i riksdagshuset, departementskorridorerna, Almedalen eller när statsråden var med på något partimöte i Norrbotten.
De norrbottniska S-politikerna pekade på att Sverige sedan länge har lägre energiskatt för de elintensiva basnäringarna. Något som ansetts viktigt för att försvara jobben och konkurrenskraften för svensk skogs-, stål- och gruvindustri.
De framhöll att den digitala industrin borde behandlas på samma sätt och ha samma elskatt som annan energiintensiv industri.
”Jag har svårt att se en snabbare väg för att öka de utländska direktinvesteringarna i Sverige. Det handlar om miljarder som kan investeras i byggnader, maskiner och infrastruktur”, argumenterade Niklas Nordström i NSD 20 januari 2015.
Mikael Damberg var snabbt med på tåget – och sakta men säkert övertygades Magdalena Andersson och Finansdepartementet.
Hennes företrädare Anders Borg (M) hade talat om att göra en översyn av frågan. Men Magdalena Andersson inte bara utredde. Hon levererade.
9 juni 2016 kom beskedet att den S-ledda regeringen bestämt sig för att sänka elskatten för serverhallar.
Nu kommer resultaten av regionpolitikernas slit och regeringens beslut.
7 maj 2018 kunde inte bara Norrländskan, utan också New York Times, berätta att Facebook storinvesterar och nästan fördubblar sin verksamhet i Luleå.
Nyhetsbyrån Reuters rapporterade till hela världen att lilla Luleå i norra Sverige, på samma breddgrad som Fairbanks i Alaska, utvecklats till en ”hotspot” för datacenter och annan energiintensiv industri.
Om detta borde vi också tala om under de 103 dagar som återstår till valdagen 9 september. De politiska slutsatserna är nämligen tydliga.
För det första visar Facebooks satsning vikten av att norra Sverige företräds av hårt arbetande politiker som nätverkar, driver på och ger röst åt regionens krav.
För det andra understryker den värdet av att Sverige har en regering som lyssnar och tar till sig kraven och synpunkterna från hela landet.
Det är ingen tillfällighet att den S-ledda regeringen prioriterar igångsättandet av Norrbotniabanan, mer pengar till Norrlandsfonden, stödet till Norrlandsjordbruket eller lägre elskatt för Facebook och andra energiintensiva industrier.
Det finns ett samband mellan riks- och lokalpolitiken som inte existerade under alliansstyret 2006-2014 – och det har betydelse för de stora investeringar som nu sker i norra Sverige.