Matproduktion –en fråga om frihet

Pär Hulkoff och Lotta Hulkoff har ofta lekt med tanken om en egen gård, de skulle vilja bruka marken och producera livsmedel i Tornedalen. En önskan som inte är helt okomplicerad. – I dessa tider tvingas gårdsägare att belåna sina tillgångar för att täcka sina skulder, och utan lönsamhet är ingen produktion hållbar, säger Pär Hulkoff.

Pär Hulkoff konstaterar att det är svårt att livnära sig som lantbrukare i dag.

Pär Hulkoff konstaterar att det är svårt att livnära sig som lantbrukare i dag.

Foto: Linda Danhall

HAPARANDA2013-12-20 06:11

Pär Hulkoff konstaterar att Norrbotten har allt färre lantbruk.

– Den övergripande problematiken är att det inte finns lönsamhet i lantbruken. Det går att få lönsamhet kring plastartiklar och ”mumbo jumbo”, men inte i livsmedel. Är det en sund ekvation? Man måste ställa sig själv frågan, är jag beredd att betala för bra mat eller vill jag konsumera undermålig föda, säger Pär Hulkoff.

”Alla möjliga konstigheter”

Han är inte förvånad över att exempelvis allergier ökar.

– Maten vi importerar innehåller alla möjliga konstigheter. Med en snabb analys av genmanipulerad potatis eller majsproduktion, som i förlängningen leder till minskad fertilitet, eller på köttproduktionen där djuren föds upp på mat som innehåller antibiotika för att djuren ska hålla sig friska, kan man kvickt och enkelt konstatera att någonting inte stämmer. När vi går till doktorn kommer penicillin sällan på tal på grund av resistensfaktorn, men i det utländska kött vi äter, förekommer antibiotikan frekvent. Då kan vi klia oss i kålroten och fråga oss om detta är en vettig lösning?

Pär Hulkoff försöker tänka ett steg längre.

– Så länge vi producerar mat är vi självstyrande. När vi blir beroende av andras födoämnen blir vi lätta att kontrollera. Urbanisering och inflyttning till städer minskar vår frihet och när vi slutar bry oss ger vi plats för märkliga makter att ta över. Vi matas med giftig mat, dokusåpor och lakritsshots på krogen, medan vi i tysthet förlorar vår frihet.

Han hänvisar till JP Morgans verk från 1934 ”Bankers manifesto”.

– Han skrev redan då om det sinnrika med att skuldsätta hela världen, i dag är det en alltför påtaglig verklighet. Det är inte bra för samhällsutvecklingen att låta en liten grupp härja fritt och fatta besluten åt oss. Som det är nu styrs mycket av en liten elit, med världsfinanser, globalisering och absolut makt i sina händer. Det låter konspiratoriskt, men det är dags att öppna ögonen.

”Livnärde oss själva”

Samhällsutvecklingen går snabbt och för inte alltför länge sedan hade var och varannan gård egna djur som höll hushållet med mat.

– Vi livnärde oss själva. Fokus på vad som är viktigt har förflyttats från mat i magen till pengar och makt. I grund och botten måste den lilla människan börja fundera på vad som är viktigt i livet.

Pär Hulkoff och Lotta Hulkoff funderar en del på möjligheten att livnära sig på lantbruk.

– Lantbrukare vill väl, och vill producera bra mat. Men hur ska de konkurrera gentemot genmanipulerade, snabbväxande lågprisprodukter från tredje världen? Kraven på lantbrukare här är rigorösa, men inte för lantbrukare utomlands. Det är snudd på att lantbrukare här betraktas som kriminella.

”Tjädrarna minskar ”

Ett problem som Pär Hulkoff också lyfter fram är nutidens metod för att finansiera ett gårdsinköp.

– Skogen mejas ned för att finansiera bankernas räntor. Skogen är absolut förnybar men den är långsamt förnybar och priset för timmer är det samma i dag som för hundra år sedan. Det är skrämmande hur lite vi värdesätter naturen. Det går inte att bedriva turistverksamhet i vildmark utan skog och kalhyggen får andra konsekvenser som att exempelvis tjädern minskar. Kullarna blir mindre och färre, då deras naturliga habitat försvinner. Tjädern behöver ca 300 hektar barrskog, och är en så kallad paraply art. Det betyder att där tjädern lever finns en mångfald utav andra arter som också försvinner när skogen huggs ned. Tjädern har bidragit till att hålla folken vid liv här i trakterna, det är bortom tragiskt att vi nu är på väg att utrota den. Vi förstår inte konsekvenserna av vad vi gör, vi behöver vakna upp och tänka till. Allt präglas av rovdrift, vi jagade ihjäl den sista Mammuten och vi återupprepar mönstret gång på gång.

Pär Hulkoff vill se mer tankekraft.

– Vi måste själva göra Norrbotten starkt, ingen annan kommer att göra det åt oss och vi kan fråga oss hur välskötta, näringsgivande lantbruk helt plötsligt blivit bidragstagare utan att vi egentligen förstått hur det gått till, säger Pär Hulkoff.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om