Några år i början av 60-talet var The Shanes bland det hetaste man kunde se i en svensk folkpark. Staffan Berggren, gitarrist och sångare, var med från start.
– Man kan säga att han var Norrbottens första rockgitarrhjälte, säger Shanes originalbasist Svante Elfgren.
Han och Staffan Berggren hamnade i samma femteklass när de flyttade till Tuolluvaara våren 1957. Ett par år senare var det bara musiken som gällde för Staffan Berggren – och snart hade han bildat bandet The Shanes tillsammans med kompisarna Tommy Wåhlberg och Tor-Erik Rautio. Svante Elfgren fick frågan om att hoppa in som basist.
– Så jag sa att det kunde jag – eller jag kan inte, men jag kan lära mig, säger Svante Elfgren.
Staffan Berggren sjöng, spelade gitarr och skrev i stort sett alla låtar de första åren.
– Han hade en stark vilja och en stark musikalisk integritet. Det skulle vara som han hade tänkt sig – han hade sin idé, och oftast var den ju bäst, säger Svante Elfgren.
Till en början spelade The Shanes flitigt runtom i Norrbotten, med Staffan Berggrens pappa som chaufför till länets olika dansställen. Det stora genombrottet kom dock efter en musikgala i Älvsbyn ledd av Thore Skogman.
– Vi lirade före honom, och när han kom hem till Stockholm sa han till chefen på EMI Ivan Nordström att han hade hört ett band från Kiruna som inte var så tokiga, säger Svante Elfgren.
Det var dock inte alltid helt enkelt att komma från Tuolluvara och nära en rockstjärnedröm. Vid ett tillfälle erbjöd sig en orkesterledare söderifrån på besök i Kiruna att ordna skivkontrakt till The Shanes – förutsatt att bandmedlemmarna bar kolt. Detta trots att ingen i bandet var same.
– Vi bad honom mer eller mindre fara åt helvete. Då sa han att han skulle se till att vi aldrig tog oss till Stockholm, säger Svante Elfgren.
Orkesterledaren fick fel. Skivkontraktet blev ett faktum och The Shadows-inspirerade förstasingeln "Gunfight Saloon" släpptes 1964. Väl nere i Stockholm tog karriären fart på allvar – Shanes blev ett av Sveriges största band med flera låtar på radions Tio i topp-lista. Vårvintern 1965 följde filmaren Eric M Nilsson med bandet på turné, och resultatet – "Shanes: fyra dygn med ett popband" – finns fortfarande att se på Öppet arkiv.
– Vi var nog rätt tajta i och med att vi hade lirat ute så pass mycket tidigare. Och Staffan var den obestridda musikaliska ledaren – en väldigt duktig gitarrist och musiker, säger Svante Elfgren.
En av höjdpunkterna i karriären inträffade den 29 juli 1964, när The Shanes var bokade som förband till en viss popkvartett från Liverpool: The Beatles. Trummisen Tor-Erik Rautio lyckades imponera på de brittiska stjärnorna med ett medlemskort från legendariska rockklubben Cavern Club, som bandet besökt under en Englandsresa.
– När Tor-Erik tog fram sitt membership card blev de jävligt intresserade: "Wow, have you been to Liverpool?". Vi pratade ett tag – vi tyckte att de skulle komma till Kiruna och det gick de med på. Men det blev förstås aldrig av, säger Svante Elfgren.
Under sommaren 1965 gick Staffan Berggren och The Shanes skilda vägar. Så småningom flyttade Staffan Berggren till Eskilstuna och slog rot – men när bandets originaluppsättning skulle återförenas år 2000 dök han naturligtvis upp. Spelningen i Badhusparken i Piteå var välbesökt, och fler återföreningar har det blivit genom åren.
– Det var skithäftigt. Vi var sju man på scen, riktigt roligt, säger Svante Elfgren.
Staffan Berggren blev 72 år.
– Han var en schyst kille som stod med fötterna på jorden och inte kompromissade med sin musik. Det präglade Staffan – han var en konstnärssjäl. Man skulle spela det man själv stod för, och det skriver jag under på fortfarande, säger Svante Elfgren.