Du ser på honom med blicken. Du vill inte fråga hur han mår eller vad han gjorde i går efter skolan.
För du vet precis vad han gjorde, han satt där med sin mor och åt chokladpraliner. Du känner hur avundsjukan frodas till hat. Du ogillar skarpt hans person.
Du ser därför ned på honom, han, den där med en ful och snobbig jacka. Du trycker in honom mot väggen och skriker.
- Din bortskämda jävla horunge!
Han visar inte att han bryr sig. Han försöker att inte inte visa så mycket. Du vill ju att han ska reagera, att han ska få sig en tankeställare så du blir ännu mer frustrerad. Du börjar slå, du slutar inte på 5 minuter, inte på 10, inte heller på 15. Han gråter fortfarande inte, han är stark ty han har blivit härdad. Tillslut kommer någon.
Vet du om att han du nyss kallade för bortskämd, har en far som är manisk och en mor som är alkoholist. Jag har en fråga till dig, varför ställde du inte frågan ”Vad gjorde du i går efter skolan” till honom innan?
Vet du om att han varje dag måste hjälpa sin bror och syster. Har du funderat på varför han ofta slappar och ständigt är alldeles blå under ögonen, men ändå försöker skratta bort det hela.
Vet du om att hans lillasysters gråter, hon gråter varje kväll för att hon ser sin bror lida. Hon är fem år. Hon har redan frågat. Han har förnekat allt. Hon vet inte vad hon ska göra.
Men du kanske kunde ha frågat i alla fall, du är ju trots allt inte hans lillasyster eller lillebror. Du är en klasskamrat, en medmänniska.
I går såg hans bror sorgen i sin storebrors ögon, sorgen när han torkade upp mammas spyor. Undrade du varför hans bror inte gått till skolan? Tror du att han också är lat? Vet du om att hans bror inte vågade gå till skolan för att han visste, han visste vilket helvete hans bror genomled varje dag, varje rast och varje blick.
Han berättade inte men han kände och han känner också frustration. Han känner nästan att han vill hämnas, att han vill skada någon. Han är tio år nu.
Brorsan som jag nämner han är tolv år, han är lika gammal som dig. Ni är inte speciellt olika, ni har ungefär samma intressen, ni gillar ju basket båda två. Du ser inte hans mamma, pappa, bror eller syster men du ser honom varje dag i skolan.
Jag kräver inget svar. Förgången tid är förflutet. Inte värt att grubbla. Jag tror att han förlåter alla människor som svikit honom en vacker dag. Hans lillasyster tycker han är den snällaste i världen just precis nu. Jag kräver däremot att du agerar och ställer dig frågan – hur han mår och vem han egentligen är?
Jag vet att jag anklagar dig, jag är fullt medveten om vad jag gör. Tänk bara på vad du gör, nästa gång innan du dömer någon för att du tror. Jag menade dock inte att klandra dig, du är ju en grabb eller en tjej.
De jag verkligen vill sträcka ut pekfingret åt, är dina lärare som är så fruktansvärt blinda att de inte ens förmår att kontakta socialtjänsten.
Sven, matteläraren fattar allt, han är din kompis mentor. Han har till och med ignorerat ett utvecklingssamtal för att Sven inte vill möta hans mamma. Hur kan han vara så blind? Det är min främsta frågeställning.
Vet du förresten vem han fick jackan av? Det var inte hans mamma eller pappa som gav honom den, det var hans morbror som var på besök en gång för många år sen. Just då var hans mamma nykter.
Kom ihåg det här, snälla du och lycka till i livet!