Under en bussresa mellan Luleå och Jokkmokk hinner man fundera på mycket. Det gjorde jag också på vägen till fredagens försvarspolitiska konferens i Jokkmokk.
Bland annat gick mina tankar till Sven Sjöberg, som miste livet på järnvägsstationen i Vassijaure 20 maj 1940.
Sjöberg, en ung värnpliktig soldat från Piteå, lär vara ende svensk soldat som förlorade sitt liv i en regelrätt eldstrid under andra världskriget.
Den dramatiska händelsen i den lilla norrbottniska fjällbyn utspelade sig månaden efter Tysklands attack mot Norge och Danmark.
Det militära pansartåget Kiruna stod parkerat i Vassijaure för att försvara svenskt territorium.
Ett tyskt flygplan flög in över den norsk-svenska gränsen, som ligger bara sju kilometer från Vassijaure. Svenskt luftvärn och soldater på tåget öppnade eld.
Vice korpralen Rudolf Mayr, spanare på det tyska planet, besvarade elden.
22-årige Sven Sjöberg, som befann sig på perrongen, träffades, skadades allvarligt och avled bara några timmar senare.
En minnessten vid den nu nedlagda stationsbyggnaden påminner om tragedin. Jag besökte platsen sommaren 2014.
Händelserna i Vassijaure 1940 säger en del om Malmfältens strategiska betydelse i Europa. Både Storbritannien och Tyskland hade intresse av att skaffa sig kontroll över järnmalmstillgångarna i norr. Under två månader pågick det hårda slaget om malmhamnen i norska Narvik.
I dag kan det framstå som en avlägsen historia, långt från dagens fridfulla förhållanden på Nordkalotten. Men händelserna är en lärdom för vår tid.
Järnmalmsproduktionen i Norrbotten är fortfarande lika viktig för Europa. LKAB svarar för hela 90 procent av Europas järnmalmsproduktion även 2017.
I Norrbotten finns dessutom centrala delar av det svenska energisystemet. Vattenkraftverken i Lule älv producerar massor av ren och fin elektricitet som är till glädje för både folk och företag.
Skog, malm, stål och vattenkraft är alltjämt enorma nationella tillgångar. Enbart svensk skogsindustri hade ett exportvärde på hela 127 miljarder kr år 2015.
Därför handlar försvaret av Sverige inte bara om militär närvaro på Gotland och u-båtsjakt i Östersjön.
Det finns enorma värden att försvara även i den norrländska glesbygden. Den råvarurika Nordkalotten är och förblir geopolitiskt högintressant.
I ett anförande under försvarskonferensen i Jokkmokk framhöll Andrés Jato, Sveriges Arktisambassadör, att Arktis rymmer 30 procent av världens oexploaterade gasresurser och 13 procent av jordens oexploaterade oljetillgångar.
”För Ryssland är det ett superstrategiskt område”, konstaterade Jato.
Även Mikael Frisell, chef för I19 i Boden, pekade på att Arktis har fått ökad militärstrategisk betydelse.
”Arktis och Nordkalotten måste få tillräcklig uppmärksamhet och fokus”, sa han med tydlig adress till försvarsminister Peter Hultqvist (S), tidigare försvarsministern Karin Enström (M) och andra försvarspolitiker som var på plats i Jokkmokk.
De försvarspolitiska tungviktarna har skäl att lyssna.
I direktiven till den nya försvarsberedningen talas mycket om ”försvarsförmågan på Gotland”. Gott så. Men det behövs också en starkare arktisk dimension i svensk försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik.
Den svenska huvudlinjen måste givetvis vara att verka för avspänning och för att Arktis förblir en fredlig och stabil region. Det gäller att utveckla dialog, handel och mellanfolkliga samarbeten mellan Ryssland, USA, Kanada, Sverige, Norge, Finland och andra med intressen i området. Det finns ingen vinst i att Arktis börjar präglas av växande motsättningar.
Men om olyckan är framme måste det finnas militär kapacitet för att kunna försvara även norra Sverige.
Försvarsberedningen borde därför få ett tydligt uppdrag att se över och förstärka försvarskapaciteten även i norr.