I sin regeringsförklaring 12 september kungjorde statsminister Stefan Löfven att ”en ny mediepolitik för en mångfald av fria medier i hela landet ska presenteras”.
Gott så. Fria massmedier, som granskar och speglar samhället, är en hörnsten i en fungerande demokrati.
Men nu ska dessa fina tankar omvandlas till skarp och konkret mediepolitik, vilket inte är lika enkelt.
Ett är bara riktigt säkert: Det gamla presstödet har mer än fyra decennier på nacken och är illa anpassat för dagens medieverklighet.
Det formades i en tid när Internet, mobiltelefoner, Ipad och sociala medier inte fanns på kartan. Men det är lätt att säga att mediestödet ska moderniseras men svårare att göra det.
Den statliga medieutredaren Anette Novak gjorde ett tappert försök i betänkandet ”En gränsöverskridande mediepolitik” (SOU 2016:80).
I en debattartikel i Medievärlden förutspådde emellertid Robert Sundberg, ledarskribent i Dalademokraten, att hennes modell skulle få allvarliga konsekvenser för många presstödsberoende andratidningar.
Han nämnde ett tapp på 4,5 miljoner kr för Dalademokraten, vilket skulle äventyra existensen för arbetarrörelsetidningen.
Många remissinstanser var också tveksamma till Novaks förslag – och nu verkar det inte längre vara aktuell.
Arbetet med att utforma ett nytt modernt mediestöd fortsätter emellertid i regeringskansliet.
Det tycks även finnas ett utkast som diskuteras. Det har dock inte stillat oron.
”Att döma av det förslag som har börjat läcka ut har man varken lyssnat på varningarna eller övervägt konsekvenserna”, skriver Peter Akinder på ledarsidan i tidningen Östra Småland 27 oktober.
Hans Bülow i tidningen Sydöstran i Karlskrona är inne på samma linje i en ledare samma dag.
Jag hoppas det saknas grund för tidningskollegornas farhågor.
Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) har sagt sig vilja göra något åt de vita fläckarna i medielandskapet, alltså platser där det inte finns några redaktioner eller journalister alls.
Det är en utmärkt ambition. Men det vore djupt olyckligt om denna goda idé går ut över tidningar som Dalademokraten, Sydöstran eller Östra Småland.
Då kastar man ut barnet med badvattnet. Då har inte medielandskapet blivit rikare.
Därför gäller det att hitta en balans mellan stödet till det nya som behöver växa fram och till redan etablerade lokaltidningar.
Det är rimligt att ge utvecklingsstöd till seriösa medieaktörer som vill täcka ”de vita fläckarna” men det får inte ske på bekostnad av mediemångfalden i regioner som Blekinge, Småland, Dalarna, Värmland eller Gävleborg.
Då blir det ju bara att det man vinner på gungorna det förlorar man på karusellerna.
2015 försvann de anrika tidningarna Dagbladet i Sundsvall och Folket i Eskilstuna från tidningskartan.
Två viktiga tidningsröster tystnade. Mångfalden och lokaljournalistiken försvagades i Medelpad och Södermanland. Det vore sorgligt om den utvecklingen fortsätter i andra delar av Sverige.
För att använda Stefan Löfvens ord: Inriktningen måste vara ”en mediepolitik för en mångfald av fria medier i hela landet”.