En arkeologisk studie i Vivungi, 10 mil öster om Kiruna, som gjordes i höstas fastslår ny information. Det är helt banbrytande och förkastar vad man tidigare känt till om järntillverkning i norra Skandinavien. Fyndigheten visar att man framställt stål via järn på platsen redan för 2 500 år sedan, det vill säga ungefär 500 år före Kristi födelse. Järnet framställdes via malm från närområdet och tillverkningen var i storskalig form.
– Resultatet visar att den etablerade bilden av när man började med järnframställning historiskt sett är fel. Man har tidigare alltid påstått att centrumet för järnframställning skulle vara i Mellanöstern och att kunskapen sakta men säkert skulle ha flyttats linjärt mot norr. Den rådande bilden är att kunskapen om järnframställning nådde Sverige på 1600-talet. Men våra fynd visar att det skedde ungefär 2000 år tidigare, säger Carina Bennerhag, arkeolog och doktorand i teknikhistoria, vid Luleå tekniska universitet.
Tidigare fynd i trakterna av Sangis i samband med byggandet av Haparandabanan, 2006-2010, kunde också visa samma resultat. Rester av att järn framställts på hög kvalitetsnivå. Analyser av utgrävningsmaterial visar att man, förutom att ha speciella "blästugnar" där slaggen och malmen separerades, också använde avancerade tillverkningstekniker.
– Analysen av en så kallad holkyxa som vi fann, visar exempelvis, att man vid tillverkningen använt sig av "sandwichteknik", som bygger på att man använder flera material i olika temperaturer. Det är en mycket avancerad teknik.
Men med nya rön kommer också fler frågor. Vem levde i områdena och framställde stål så skickligt? Varifrån kom kunskapen? Man utgår från att det är jakt- och fiskefolk som framställt järnet. Ny parallell forskning visar att norra Sverige fick nytt genetiskt DNA, österifrån för 2 500 år sedan.
– Det är jätteintressant. Vid Sangis-utgrävningen hittade vi också ett smycke av brons som härrör från Volga-Kuma-området vid Uralbergen. Den typen av ugnar som vi fann både i Sangis och i Vivungi har tydliga likheter med ugnar som man funnit i Finland och Karelen, säger Carina Bennerhag.