– Nog fick man puls men hotad kände jag mig aldrig. Björnen är en stabil och vänlig individ som inte attackerar människan utom vid mycket speciella tillfällen, säger han.
Tor Tuorda arbetar med två olika filmprojekt, dels om skogssamerna och dels om gammelskogen. På annandag påsk begav han sig med skidor ut i skogen väster om Jokkmokk för att leta upp ett tjädervin, en gammal spelplats för tjäder. Tanken var att bygga ett gömsle för att sedermera kunna dokumentera spelet både med stillbilder och rörligt.
På vägen stötte han på tydliga spår efter björn.
– Det var smutsig snö och spår efter ramarna. Lite längre fram låg en prydligt ihopvikt renhud, de gör ju så björnarna. Och så en krossad renskalle med hornen kvar.
Bakom den fanns ett runt hål i marken.
– Jag var två meter ifrån när hela hålet fylldes av en björnskalle. Jag vek sakta av och begav mig bort från idet. Pratade lugnt och jojkade. Efter cirka 30 meter stannade jag och vände mig om. Där stod björnen på bakbenen i idet och följde mig med blicken.
När han vände sig om en kort stund senare hade björnhonan återvänt till idet.
– En fantastiskt trygg individ. Hon hade kunnat dräpa mig på 15 sekunder, men inte.
Batteriet i kameran var slut så några bilder blev det inte. Men på tisdagen var han tillbaka med skidorna, en fungerande kamera och ett 200 millimeters objektiv som riggades upp 25 meter från idet.
Ingen björn syntes till, trots att han gjorde diverse lockljud. Efter en väntan skidade han fram till idet.
– Jag såg något som rördes, och anade att det var en björnunge. Då tänkte jag "Shit! Var är honan?". Hon kanske var på jakt och väntades tillbaka när som helst. Då drog jag mig tillbaka till stativet.
En kort stund senare stack björnungen upp huvudet, och sträckte nyfiket på sig.
– Jag tog några bilder men ville inte fresta lyckan mer utan vände hemåt.
Tor Tuorda är en erfaren naturmänniska och anser att björnen inte är farlig för människan, utom när de är med sina ungar, har ett nydräpt kadaver eller är skadskjutna.
– Det var roligt att med en berättelse ur verkligheten få belägga det jag lärt mig sedan barnsben. Både min morbror och morfar var björnjägare. Jag har själv mött björnar tidigare och aldrig känt mig hotad. Jag har heller aldrig hört talas om någon som blivit attackerad av björn på vårvintern, trots att liknande händelser måste ha inträffat otaliga gånger under historien.
Fotnot. På sin blogg skriver Tor Tuorda själv om händelsen.