Det är inte alla delar av Sverige som de senaste dagarna har välsignats av det regn som många just nu längtar efter. Mer specifikt har regnet varken fallit i de inlandsområden där brandfaran är som störst – och inte heller över de platser där elden härjar som värst, i trakterna kring Ljusdal och Sundsvall.
Det naturen ännu inte har varit beredd att hjälpa till med får vi helt enkelt ta tag i på egen hand, och det är faktiskt imponerande att se hur folk mitt i semestertider har slutit upp och engagerat sig i den här frågan; såväl civilsamhället som enskilda individer har de senaste veckorna uppvisat en enastående vilja att engagera sig och hjälpa till.
De möjligheterna finns fortfarande och är uppskattade – och för den som är hågad kan det vara värt att veta att samordningen av volontärinsatserna på uppdrag av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) organiseras av Röda Korset.
Alla kan inte stå längst fram och hålla i en brandslang – men många kan bidra med det markstöd som ofrånkomligen blir nödvändigt vid så här omfattande evakuerings- och släckningsinsatser.
Det finns en dubbel vinst i civilsamhällets engagemang: Frivilliginsatserna är inte bara till nytta för stunden och i den akuta nödsituationen – de är någonting man kan dra lärdomar av för framtiden, och en viktig förberedelse inför eventuella kommande krissituationer. På samma sätt som erfarenheterna från skogsbranden i Västmanland 2014 har kommit till nytta den här sommaren, kommer de lärospån som görs denna sommar att komma till nytta i framtiden.
Det är också viktigt att se att varken krisinsatserna eller solidariteten enbart kommer från ansvariga myndigheter eller från det svenska civilsamhället, utan också från våra grannländer och från våra organiserade politiska samarbeten.
Mycket uppmärksamhet har den konvoj av polska brandbilar och brandmän som färdats genom landet fått, och det är värt att notera att de brandflyg som kommit från Italien är en del av de gemensamma europeiska förberedelserna inför katastrofer. Och på samma sätt som Sverige genom åren visat sig villiga att hjälpa till vid internationella kriser, så har vi i vår tur fått hjälp tillbaka: Den internationella solidariteten står sig stark.
Det finns fortfarande partier – framförallt på den yttersta högerkanten – som menar att rätt väg för Sverige vore att lämna den Europeiska Unionen. Den rådande situationen visar, liksom mycket annat, entydigt att det vore en dålig idé.
De senaste veckorna har det också – framförallt från högerextremt håll – spridits rykten om att Sverige skulle ha tackat nej till att låna ryska brandflygplan. Dessa uppgifter är falska: Enligt MSB har det inte kommit något sådant ryskt erbjudande, och att man inte heller har begärt hjälp från det hållet handlar om att den sortens plan man har användning för är av en annan typ.
Kombinationen av desinformation och glorifiering av just Ryssland som framförs av högerextrema röster är förbryllande – men den utgör ett återkommande inslag i framförallt sociala medier som alla medborgare bör vara vak- och uppmärksamma på.
Det är dock ett undantag, som enbart tjänar till att visa att vissa röster inte drar sig för att ljuga ens om krislägen som detta för att främja sina grumliga agendor. Och det vi framförallt kan ta med oss från denna torrsommar är att samhället står starkt, och att beredskap, organisation och solidaritet är det vi behöver för att möta de kriser som kan möta oss i framtiden.