I lördags skrev NSD om högskolestudenterna Klara Åkerlund och Alice Hartvig som tröttnat på att ständigt bli utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp, i alla tänkbara miljöer och situationer.

– Om man sprider det här till alla man känner, sprider hur vanligt det är, hur fruktansvärt förtryckande det är, hur tröttsamt det är, hur arga och ledsna vi blir... Då sker det i alla falla någonting, en slags reflexion, sa Klara Åkerlund bland annat.

Det är väldigt vanligt med sexuella trakasserier. I Sverige har nästan hälften av alla kvinnor någon gång blivit utsatta, detta enligt en undersökning gjord av Inizio förra sommaren.

Artikelbild

Anna Forssberg, Tjejjouren.

Anna Forssberg är samordnare på Tjejjouren i Luleå. Dit kan alla som definierar sig som tjej höra av sig när de mår dåligt, har drabbats av trakasserier, sexuella påtryckningar eller helt enkelt bara behöver prata med någon.

– Vi har en chatt där man kan skriva till oss. Men det går även bra att ringa och mejla. Det är helt anonymt, vi sprider ingenting. De som hör av sig får prata om precis vad de vill, säger Anna Forssberg.

På Tjejjouren finns cirka 20 jourtjejer – samtliga volontärer – som ställer upp som stöd för de tjejer som hör av sig. Det kan handla om allt från några korta svar på chatten till en fika på stan.

– Vi är ganska flexibla och försöker göra det vi kan. Jag har följt med tjejer som gjort aborter, säger Anna Forssberg som är den enda på jouren med en fast anställning.

Artikelbild

| Vanligt. Många tjejer drabbas av sexuella trakasserier på daglig basis. Många mår dåligt. Därför finns Tjejjouren i Luleå. Dit kan man höra av sig helt anonymt om man känner att man behöver stöd och hjälp.

– Det är det som skiljer oss från en myndighet, vi kan göra mycket mer. De hade ju tagit betalt för allting. Vi kan hjälpa till med de mesta som tjejen eller kvinnan behöver hjälp med.

Ni tar inte betalt?

– Nej, absolut inte.

Tjejjouren i Luleå har funnits sedan 1998. Behovet av stöd har hela tiden varit stort. De som hör av sig är oftast tjejer i högstadieåldern och upp till 21­–22 år. Men alla är välkomna att ta kontakt.

– Behovet har alltid varit lika stort, men det är enklare att ta kontakt i dag. Du har det i mobilen, du kan chatta med oss när du sitter på bussen om du känner för det, säger Forssberg.

Många som hör av sig har drabbats av olika former av sexuella trakasserier och övergrepp.

– Vi har ingen anmälningsplikt här, vi har tystnadslöfte. Även om en tjej skulle berätta att hon blivit våldtagen så säger jag inte det till någon. Då skulle hon tappa all tillit för mig. Vi försöker mer få henne att prata och samla mod, vi vill att hon ska anmäla men det är ingenting vi kan propsa på henne, säger Anna Forssberg.

Hon anser att porrindustrin är en stor anledning till den höga frekvensen av sexuella trakasserier i samhället nu.

– Jag tror att man måste börja prata om det. I dag handlar pornografin till jättestor del om att förnedra och dominera. Vad gör det med våra unga människor som tittar på det här? Om du tittar på porr så är kvinnan helt underordnad. Jag menar, det ska inte vara en norm att ha analsex. Tjejer ska inte behöva känna att det är något alla gör.

Hör många tjejer av sig med sådana funderingar?

– Många känner ju krav. ”Min kille vill att vi ska göra såhär, vad tycker ni? Är det normalt? Mina kompisar har gjort det här och det här.” Vi är inte intresserade av att döma eller skuldbelägga någon. Däremot lyfta ämnen, prata om saker.