Smedjegatan kan bli valfråga – igen

För tolv år sedan vid valet 2002 höll striden om biltrafik på Smedjegatan att splittra Socialdemokraterna. Nu kan en 300 meter lång gatstump åter bli en het valfråga i höst.
Om Vänsterpartiet får som det vill så blir Smedjegatan stängd för biltrafik och då får vi kanske ett "Striden om Smedjegatan, del två". Kommer ni ihåg hur det gick förra gången?
Luleå fick ett nytt kommunalråd, ett Kulturens Hus och Smedjegatan förblev öppen för biltrafik.

Smedjegatan 23 april 2003. Relativt nya kommunalrådet Karl Petersen på Smedjegatan, öppen för både buss och bil.

Smedjegatan 23 april 2003. Relativt nya kommunalrådet Karl Petersen på Smedjegatan, öppen för både buss och bil.

Foto: Maria Åsén

LULEÅ2014-02-20 05:00

I samband med byggandet på Kvarteret Hunden har Smedjegatan varit avstängd för biltrafik i tre år.

Det är Vänsterpartiets Bertil Bartholdsson som åter uppmärksammat frågan om biltrafikens vara eller inte vara på Smedjegatan.

– Busstrafiken har nästan fördubblats på tio år och biltrafiken har också ökat. Kommunen klarar inte luftkvaliteten i centrum. När trafiken släpps på på Smedjegatan kommer vi att se att det blir för trångt. För att vi ska ha ett levande centrum bör Smedjegatan behållas som bussgata, säger han.

Att frågan kommer upp på bordet igen är inget att förvånas över.

Gatan ska stängas!

Den 29 januari 2001 fattade fullmäktige beslutet att Smedjegatan skulle stängas för biltrafik.

Beslutet hade både sina anhängare och belackare men fattades av en majoritet. Sprickan genom socialdemokratin visas bäst av hur fullmäktigeledamoten Yngve Mettävainio som då också var styrelseordförande i LLT agerade.

Yngve Mettävainio hade under fullmäktigemötet propagerat mot stängningen av Smedjegatan för biltrafik men sa att han vid omröstningen skulle följa partilinjen och rösta för. Yngve Mettävainio sa att han upplevt en "kraftig folklig opinion mot en bussgata och den som inte märkt av den är både blind och döv".

"Busschefen" ville således innerst inne inte låta LLT ha exklusiv rätt till Smedjegatan...

Under vintern och våren 2002 fanns det två projekt som det surrade om på "gatans parlament", stängningen av Smedjegatan och konserthuset.

Socialdemokraten Karl Petersen som vid valet 1998 fått överlägset flest kryss i personvalet blev sidsteppad som kommunalråd och fick efter många om och men nöja sig med att bli fullmäktiges ordförande, "Borgmästare" som han kallade sig.

Fyra år senare var det annat ljud i skällan och det var i NSD som Karl Petersen släppte "bomben".

I en intervju med reportern Nils Anundby fredagen den 13 september, två dagar innan valet, sa Karl Petersen att han ville "utvärdera" beslutet om Smedjegatan.

Karl Petersens målsättning inför valet var att träffa 10 000 Luleåbor och det hade gett honom insikten att "luleborna vill ha ett konserthus men inte att Smedjegatan stängs".

Dagen efter, i lördagens NSD berättade flera politiker att de ville ompröva eller riva upp beslutet om Smedjegatan.

Nytt kommunalråd

Kommunalrådet Ulla Ölvebro menade dock att beslutet om Smedjegatan fattats i fullmäktige. "Ska beslutet ändras måste det ske i demokratisk ordning. Varker Kalle eller jag har makt och myndighetatt ändra på det ensamma".

Valet gav återigen Karl Petersen flest personkryss och han blev vid årsskiftet nytt kommunalråd, med Margareta Lindbäck vid sin sida.

Ulla Ölvebro i sin tur avgick som kommunalråd med motiveringen att hon ville undvika inre splittring och ytterligare stridigheter och menade att Karl Petersen spelat under täcket eftersom valets krysskung lovat att han inte kandiderade mot henne "Det är ohederligt. Det är det också när han två dagar före valet går ut och backar om Smedjegatan för att få fler kryss i valet" sa Ulla Ölvebnro i NSD.

Ewa Andersson var gruppledare för vänsterpartiet i början av 2000-talet.

"Inte slumpen"

– Jag kan tycka att det var tråkigt att vi inte kunde fortsätta den linjen (med enbart bussar, NSD:s anmärkning) vi hade beslutat om. Jag tycker att det var en klok linje men så är jag också en inbiten bussåkare och cyklist.

Socialdemokraten Mårten Ström var under åren1998–2002 vice ordförande i kommunstyrelsen men inte med titeln kommunalråd. Han satt också med i några kommunala bolagsstyrelser, bland annat LLT.

– Partiets linje var att Smedjegatan skulle vara stängd. Jag hade den uppfattningen att man inte skulle blanda biltrafik och busstrafik och jag är helt övertygad om att de problem som uppstår om Smedjegatan stängs går att lösa. Det måste finnas andra åtgärder att ta till för att leda om trafiken, exempelvis över Rådstugatan och Kungsgatan.

Tror du att Karl Petersens utspel om Smedjegatan dagarna före valet var planerat?

– Inte var det slumpen!

När NSD intervjuar Karl Petersen i februari 2014 i hemmet på Gültzauudden är han noga med att påpeka att han just är före detta kommunalråd och inte lägger sig i dagens politik. Däremot ger han gärna minnesbilder av det som hände 2001 och 2002.

Två frågor

– När jag blev kommunalråd var det två första frågorna ett konserthus och ett omtag i Smedjegatan. Det visade sig att en gatstump blev en del av valrörelsen. Frågan om Smedjegatan blev jättekomplicerad i vår partigrupp så i stället gjorde vi ett rådslag. Jag trodde att rådslaget kunde lösa upp den här knuten.

Ett rådslag blev det också.

47 procent av de röstberättade deltog i rådslaget och av dessa ville 68 procent att biltrafik skulle tillåtas på Smedjegatan, 25 procent röstade för enbart busstrafik och sju procent röstade blankt.

Rådslaget gav en tydlig vink till politikerna vad Luleåborna tyckte i frågan.

I samband med att biltrafiken fortsatte på Smedjegatan lades linjetrafiken om så att all bustrafik matades via Smedjegatan.

Karl Petersen är så här i efterhand nöjd med lösningen.

– Vi hade att tänka på de som bor efter Kungsgatan och Rådstugatan också som om Smedjegatan hade stängts för biltrafik hade fått en sämre miljö. Det hade blivit olidligt på Kungsgatan, för de som rör sig där, de boende och de som har affärer. Centrala Luleå ligger inklämd mellan två hamnar så det blir en komplicerad trafiksituation.

Enligt planerna ska Smedjegatan öppnas för biltrafik i månadsskiftet augusti/september i år.

Karl Petersen skriver i sina memoarer ett helt kapitel om Smedjegatan.

"Själv förstod jag att Smedjegatan kunde bli avgörande för valutgången. Jag uteslöt inte ens att socialdemokraterna kunde förlora makten på denna fråga. Det framförde jag internt till kommunalråden, men utan att vinna förståelse hos dem.

Vid ett tillfälle ropades jag fast av en kvinna vid incheckningen på Luleå flygplats. Hennes budskap var mycket tydligt. "Ni kommer att förlora valet om ni inte lyssnar på alla dem som rasar mot Smedjegatan" sa hon. Efteråt berättade jag om händelsen för kommunalrådet. Svaret var att "beslutet om Smedjegatan är fattat och någon omprövning blir det inte tal om".

Ju närmare valet vi kom, desto mer utrymme fick Smedjegatan i valdebatten och i tidningsspalterna. Den hade blivit en av de mest omdebatterade frågorna i valrörelsen.

Flera journalister vände sig till mig och ville ha min åsikt om Smedjegatan. Frågan var känslig. Det fanns några socialdemokrater i fullmäktige som var kritiska till att Smedjegatan skulle göras om, men de flesta tyckte att beslutet var bra. Därför avböjde jag in i det längsta att uttala mig.

Till slut gav jag en intervju i alla fall. En journalist på en av länstidningarna (NSD, vår anmärkning) fick tre dagar före valet en intervju där jag tog bladet från munnen. "Eftersom så många människor är kritiska till Smedjegatan, behöver frågan prövas i ett nytt beslut", sa jag. Det blev naturligtvis stora rubriker. Det kändes att mitt uttalande gick hem hos Luleåborna. Temperaturen i valdebatten höjdes rejält.

Nu var det bara två dagar kvar till valdagen och jag hade fått Smedjegatan att skaka till ordentligt. Men jag tror faktiskt att Socialdemokraterna, tack vare denna dramatik, fick tillbaka en del väljare som annars skulle ha röstat på ett annat parti. Att mitt uttalande bäddade för att vi socialdemokrater fick behålla makten, hörde jag också sägas".

Valresultatet resulterade i ett rådslag vårvintern 2003. Så här skriver Karl Petersen.

"Resulatet (av rådslaget, NSDs anmärkning) meddelades på fullmäktiges möte den 28 april. 68 procent röstade för både buss- och biltrafik på Smedjegatan. 25 procent röstade för enbart busstrafik. Sju procent röstade blankt. Av alla röstberättigade deltog cirka 47 procent.

Röstresultatet var mycket tydligt. Beslutet att Smedjegatan bli enbart bussgata revs upp. Smedjegatan blev en gata för både buss och bil. Därmed fick en av de mest omdebatterade frågorna i Luleå sin lösning.

Frågan om Smedjegatan omprövades och beslut ändrades. Därmed kunde jag med rent samvete fortsätta mina lunchpromenader på Storgatan.

Och se väljarna i ögonen".

Utdrag ur Karl Petersens bok "da capo" på förlaget Black Island Books (2010).

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!