Han har lämnat Skellefteå för ärkerivalen Luleå Hockey. Dessutom har han vunnit SM-guld, gjort comeback efter en nästan tre månaders lång skadefrånvaro och bidragit till en imponerande hemmaseger mot Frölunda.
För den stora massan är Johan Forsberg känd som ishockeyspelare – ändå är hockeyn långt ifrån den viktigaste ingrediensen i hans liv.
– Ofta tycker folk att jag är annorlunda, för jag säger att jag aldrig ser på hockey på TV. Jag tycker inte att det är kul. När jag väl kommer hem från ishallen så tänker jag inte på hockey, säger han.
Vad gör du då?
– Jag läser mycket, skriver mycket, löser korsord. Det låter som att jag är 70 år gammal (skratt).
Vad skriver du för något?
– Vad ska man säga att det är? Texter om livet. Mitt stoltaste skrivuppdrag just nu är att jag skriver en feministisk vänsterkantsteater med två tjejer från Skellefteå.
För de nästan 10 000 personer som följer Johan Forsberg på Twitter kommer det inte som någon överraskning att han skriver mycket om politik.
– Kanske är det politiskt, ja, det blir väl det ibland.
Du stör dig på orättvisor?
– Ja, verkligen. Varje dag. Ibland önskar jag att jag inte gjorde det.
Blir det tröttsamt?
– Jo, det är klart. Men det är svårt att inte bry sig.
Vad är det som främst engagerar dig?
– Orättvisor är väl ett ganska bra ord. Det handlar väl egentligen om det som är problemet i hela världen – ekonomiskt, sexistiskt, rasistiskt...
Johan Forsberg har en blogg där han skriver längre texter, men det är på Twitter han syns mest. Där får han också störst respons.
– Jag skulle nog säga att 98 procent av alla kommentarer jag får är positiva. Men det är också en del i att det är så tragiskt. Om jag skriver en sak så får jag inget negativt, men när mina kompisar som till exempel är tjejer skriver samma sak, då ska folk våldta dem. Det är sorgligt.
Jag tänkte rota lite i ditt huvud nu och gräva i några av dina tweets.
– Usch vad läskigt. Okej.
Du har bland annat skrivit att du "tycker synd om heterosexuella kvinnor som typ måste dejta män".
– Men det där är väl sant? Eller? Män som struktur är sämst. Faktiskt. De ligger i princip bakom allt dåligt i världen.
Män i grupp?
– Ja, det är ju så. Men det är ju jättegamla strukturer som blivit sämre allt eftersom.
Det är nog ganska lätt att tycka att du drar alla över en kam.
– Ja, men det måste man göra. Eller nej, det måste man inte. Men alla som tänker förstår ju att man inte drar alla över en kam.
Ett hockeylag är ett ganska bra exempel på män i grupp.
– Såklart, det är jättemansdominerat. Inte bara på isen, utan om man kollar generellt i hockey-Sverige.
Är det en viss jargong?
– Jo, det är det. Men det har blivit bättre, mer värdigt tycker jag.
Inne i omklädningsrummet?
– Ja, och på isen. Det är ju fortfarande folk som skriker att de ska slå ut tänderna på dig. Men det är inte så många som skriker att man är en bögjävel. Det är ett bättre klimat nu, det tycker jag.
Hur är jargongen inne i omklädningsrummet?
– Jag vet inte, vi pratar om allt möjligt. Det är inte så att vi sitter och spottar snus och pratar om vilka tjejer vi legat med.
Pratar ni politik?
– Absolut, det händer.
Du har också twittrat att du aldrig har spelat hockey med någon som är öppet homosexuell.
– Ja, då fick jag mycket uppmärksamhet. Alla tidningar började ringa och maila, de ville att jag skulle skriva debattartiklar.
Gjorde du det?
– Nej, jag har inte svarat på mailen. Jag tycker att det är viktigt, samtidigt vill jag inte skriva folk på näsan.
Tror du att du har spelat med många icke-öppet homosexuella?
– Ja, det tar jag för givet. Jag har ju spelat med flera hundra spelare. Eller mot. Det måste jag ha gjort. Jag skrev bara att jag tyckte det var konstigt. Men då pratade vi om det i omklädningsrummet. Jag tycker att... det är som ingen grej.
Varför skulle det vara en grej egentligen?
– Det är väl just den där jargongen. Det är klart att det blir speciellt för en första person som kommer ut, det är ju ganska mycket press. Du blir en förebild, kanske ofrivilligt. Du blir någon slags talesperson och jag tror inte att alla vill bli det. Det är klart att det är svårare för en idrottsperson att komma ut med tanke på att det är ett helt annat rampljus.
Men du tycker att det skulle behövas?
– Ja, jag tror att det skulle göra stor skillnad. Just att ha en förebild för folk som inte vågar. Det är ju inte bara i elitidrotten, det är ju samma sak i ungdomsidrotten också.
Tror du att det kommer hända saker på den fronten?
– Det tar jag för givet. Jag ser ingenting som skulle få det att gå åt andra hållet.
Anser du att idrott och politik hör ihop?
– Det är en jättesvår fråga. Vissa gånger tycker jag absolut att det är så. Och om man inte ska använda ord som politik tycker jag ändå att det måste finnas någon slags tolerans och medmänsklighet. Även om det handlar om att vinna.
Kan det vara så att man gömmer sig lite som idrottare ibland när vissa politiska frågor kommer på tal?
– Ja, det är en enkel utväg att säga att det inte ska handla om politik. Men många är så pass stora förebilder och kan påverka så pass mycket. Man behöver inte ta bort medmänsklighet och tolerans bara för att det är en kamp och för att man vill vinna.
En tweet till. Du har skrivit till förbundskapten Pär Mårts att du bojkottar OS i Sotji.
– Men det är ju ganska enkelt för mig, jag vet ju att jag inte är aktuell. Det är svårare om man heter Henrik Lundqvist.
Men om du varit OS-aktuell, hade det varit en fråga för dig?
– Jo, verkligen. Jag är glad att jag inte ställs inför den på något sätt. Jag tycker att det är fruktansvärt det som händer i Ryssland, just med homosexualitet och Putins olika lagar. Samtidigt kan det ju vara något som en hockeyspelare jobbat för under en hel karriär, att få vara med på ett OS. Men det går kanske att fördöma på ett bra sätt ändå, som vissa har gjort.
Typ Emma Green Tregaros regnbågsfärgade naglar på friidrotts-VM i Moskva?
– Exakt, det var jättebra.
Hur känner du när du tänker på hur det är i Ryssland?
– Det är helt galet, nu blir jag sådär irriterad igen. Jag kommer skriva 50 tweets när jag kommer hem. Det är fruktansvärt.
Hur skulle du beskriva dig själv som person? Som ishockeyspelare, debattör, twittrare?
– Mångsysslare kanske. Mitt yrke är att spela hockey och jag tycker verkligen att det är skitkul. Men om jag träffar nya människor så är det inte det första jag säger.
Att du spelar hockey?
– Nej, exakt. Men jag är ju hockeyspelare för många och det är inget jag skäms över. Tvärtom, jag är stolt över att få chansen att jobba med det här, många hade nog velat byta med mig. Men som sagt, man är mer än sitt jobb.
Vad vill du göra efter karriären?
– Jag vill jobba med ord på något sätt. En av mina förebilder, författaren Verner Boström, var en jättekonstig man som bodde i en stuga. Han åkte runt på en spark och sålde dikthäften. Det är så man vill vara. Märklig och skriva bra. Och bo i en stuga mitt ute i ingenstans... Men det måste finnas bra wifi.