Efter 30 år som frisör bytte Lena Lindbäck, 63, Alvik, yrke. Hon började arbeta vid hemtjänsten i Antnäs som har alla Sörbyarna som upptagningsområde. Det var för 14 år sedan och hon har trivts varje dag. Hon hänvisar inte minst till att hon känner de flesta äldre i trakten och att de känner sig trygga med henne.
– När jag var frisör klippte jag dem och nu när jag ska komma säger de ”glöm inte saxen”.
Lena pekar på ett hus ovanför David och Elsy Janssons vackra Norrbottensgård där vi träffar henne och säger:
– Där bor jag och min man. Vi var ute och åkte skidor och gick in här för att fråga om vi fick köpa en tomt och det fick vi.
Lena tycker att frisöryrket och hennes nuvarande yrke har mycket gemensamt.
– Man är lite av varje – psykolog, frisör, läkare, sköterska, elektriker och lite annat, säger hon och påminner David om när de bytte en massa glödlampor i adventsljusstakarna tills de kom på att det inte var något fel på dem utan att de istället hade glömt trycka på en knapp på en sladd.
David minns fadäsen och hur de skrattade åt den.
Lena erinrar sig den första gången som hon kom och fick hjälpa David att duscha sig. När han sedan satt och fikade och Lena torkade upp i badrummet hörde hon honom säga för sig själv ”Nog är Gud god men tacka vet jag en hemtjänstkvinna”.
– Då skrattade jag gott, säger hon.
Hon påpekar att David har mycket humor och att alla i hemtjänsten tycker om att komma till honom och Elsy.
– Vi är 24 kvinnor som arbetar vid Hemtjänsten i Antnäs och vi har delat upp oss i olika lag så att våra kunder slipper ha så många olika personer som kommer till dem.
David är i relativt god form. Hustrun Elsy sitter i rullstol och behöver mycket mer hjälp. Hemtjänsten kommer till paret sex gånger per dag.
– Det är frukost, morgontvätt, påklädning, lunch, läggning av Elsy när hon behöver vila, middag... Maten kommer de med från Samhall. Det är en väldigt bra service, säger Lena och David nickar nöjt.
David har arbetat som byggnadssnickare.
– Traktorkörning har varit hans stora intresse, säger Lena.
Nu tar sig David varken upp eller ner i en traktor.
– Men han fick sex små traktorer i julklapp. Vi skulle kunna hälla ut sand på bordet så att han fick köra runt med dem lite, säger Lena och både hon och David skrattar gott.
Elsy, 82, lyssnar och ler. Hon trivs lika bra som David med hemtjänstpersonalen. Hon arbetade själv i hemtjänsten under sina sista yrkesår. Dessförinnan var hon bland annat tidningsbud.
– Elsy har läst många sagor för mina barn, säger Lena tacksamt och tillägger:
– Och David har plogat åt oss.
Lena tittar kärleksfullt på David och Elsy och minns hur skeptisk hon var till att börja arbeta i äldrevården.
– Det var en kompis som ringde och berättade att ett nytt äldreboende skulle öppnas i Alvik och att jag som kände och var bra på att ta de gamla behövdes i verksamheten. Min första tanke var ”Nej, aldrig äldrevården”.
Ibland kan jobbet bli stressigt. Andra dagar finns det mer tid för kunderna. Pratstunder och närhet är för Lena viktiga inslag.
– Man lär sig att prata medan man utför det praktiska och vi kramas mycket. Sedan är det inte alla kunder som vill prata så mycket, säger hon.
Tillsammans med några kollegor arrangerar Lena glada fester för kunderna några gånger om året.
– Under 2014 hade vi fyra fester, säger David glatt.
Lena berättar att en dam som hette Asta Svensson donerade en större summa pengar till Nederluleå församling att användas till att ge äldre en guldkant i livet.
– Vi har fått 100 000 kronor per år som vi arrangerat fyra fester för – bland annat midsommarfest, sommarbuffé och julbord.
David säger:
– Det är glatt och trevligt med mycket god mat.
Levande underhållning brukar också ingå.
– Vi tar oss en svängom med alla, även de som är rullstolsburna, säger Lena.