Elsa Jönsson, 98 år, bor ensam i sin lägenhet i centrala Luleå sedan maken gick bort. Hon berättar att hon har turen att vara så pass pigg att hon inte behöver hemhjälp, utan hon sköter alla sina ärenden själv. "Det tycker jag man ska göra så länge man kan", säger Elsa när vi träffar henne. Varje dag tar hon en promenad med rullatorn för att "knäna blir så stela annars". Ibland sitter hon framför datorn, och symaskinen åker ofta fram när hon skapar en ny gardinkreation.
Men i lördags kväll tog Elsa Jönsson det lugnt i soffan framför TV:n. Och när det vid 19-tiden ringde på dörren gick hon för att öppna.
– Jag tittar alltid efter vem det är innan jag öppnar, berättar Elsa.
På andra sidan dörren stod en ytligt bekant kvinna i 30-årsåldern, som bor i närheten.
– Vi känner inte varandra direkt, men vi har hejat på varandra några gånger. Och nu sa hon att hon ville låna pengar, berättar Elsa Jönsson.
– Jag sa nej förstås, och sa att jag dessutom mest använder kort. Då ville hon låna kortet och gå till en automat för att ta ut pengar, men jag sa att det blir det inte fråga om.
Kvinnan bad då om att få ett glas vatten.
– Jag tyckte att hela situationen var konstig, men ja...jag hämtade ändå ett glas åt henne eftersom hon såg så rar ut. Hon drack lite och gick sedan. Och med det slutar sagan – nästan, säger Elsa Jönsson.
För den konstiga episoden låg kvar och gnagde i Elsa Jönsson under sena kvällen.
– På morgonen när jag klev upp fick jag en känsla av att jag borde kontrollera min handväska och mycket riktigt – plånboken var borta. Först ville jag inte riktigt tro att kvinnan kunde ha tagit den, så jag letade överallt. Men sedan förstod jag att det måste ha varit så det gick till.
Elsa Jönsson ringde polisen och i väntan på det sökte hon upp kvinnan eftersom hon visste var hon bodde.
– Hon nekade i sten och blev arg och skrek. Men när polisen kom så erkände hon för dem. Hon hade dessutom kvar två av mina kort, så det bevisar ju att plånboken måste ha funnits i hennes ägo, berättar Elsa Jönsson.
Till polisen ska kvinnan ha sagt att hon gett plånboken till två yngre pojkar.
– Jag vet inte, men troligtvis har de kanske planerat det här ihop. Hon ska ha sagt ett namn på en av pojkarna till polisen, men det stämde tydligen inte när de kontrollerade saken, säger Elsa Jönsson.
Elsa Jönsson vet inte om det är kvinnan som ligger bakom hela händelsen, eller om det faktiskt finns två personer som förmått kvinnan att göra detta. Men plånboken vill Elsa ha tillbaka och hon säger att hon tänker konfrontera kvinnan själv igen om inte polisen gör något.
– Jag tycker att det här är så oförskämt. Att bära sig åt så här mot äldre...
– Jag är inte en rädd person, men efter att det här hänt känner jag faktiskt en otrygghet. Den växer mer och mer. Men vad ska man göra – låta bli att öppna dörren fast det är någon man känner igen?