– Det blir långa dagar och man blir trött i kroppen. Men det är så värt det. Att kunna hjälpa någon som kanske varit på flykt i 30 dagar och ge dem ett välkomnande...det känns viktigt för mig, säger Alma Hedmark, som har varit igång fyra, fem dagar i veckan sedan strömmen av flyktingar hastigt ökade i början av september.
Gruppen av frivilliga heter "Vi som tar emot flyktingar i Norrbotten".
– Det var min förra kyrkledare Inger Asplund som lade till mig på Facebook. Hon tänkte att det var en typisk "Almagrej". Sedan dess har jag varit här i stort sett all ledig tid.
Alma går på estetprogrammet på gymnasiet, teater spets, och tränar dessutom konståkning. På tisdagen slutade hon skolan klockan elva. Kvart över elva var hon vid järnvägsstationen.
– Ibland har jag inte varit hemma förrän vid 20-tiden. I dag är jag kanske hemma efter klockan 18. Läsa läxor försöker jag hinna med på bussen (skratt).
Kläder som skänkts är upplagda på borden bakom stationen. Här finns också ryggsäckar, shampoo och tandborstar exempelvis. Matpaketen ligger färdiga med mackor, ost, frukt och en kaka.
– Först fick vi hitta sponsorer själva för att göra paket men nu har kommunen tagit över. Det är skönt. Det finns också svischnummer så folk kan skänka pengar.
Tidigare har det kommit två tåg på förmiddagen med flyktingar, men den här veckan är ett av tågen inställda. Det innebär att trycket lättat något.
– I början var det bara runt 100 per dag. Men sedan steg det jättemycket, till 800–1000. Nu är det 300-400 per dag, säger Alma Hedmark.
Den här tisdagen är det 319 flyktingar på tåget från Göteborg och Stockholm som kliver av strax före klockan 12.
Nästan alla ska vidare till Finland. Bussar som ska ta dem till Haparanda väntar på parkeringen.
– Ibland har jag varit "Dagens boss". Då håller man koll på läget. Hjälper nya volontärer, delar ut uppgifter, kollar så att det finns tolkar, sjukvårdare, mat och kläder på plats, säger Alma Hedmark.
Totalt finns ett 20-tal frivilliga på stationen som tar emot flyktingarna.
– Många tror att det är jobbigt. Att man får se en massa hemska livsöden och går härifrån tung i kroppen. Men jag är alltid glad när jag åker härifrån. Det är så enkelt, att ge en macka, en mössa eller ett leende. Sånt kan alla göra, säger Alma Hedmark.