Åke Naalisvaara och Gunilla Lindbäck är på plats med hundarna Dasha, Bella och Kadja, det är tidig tisdag förmiddag på Vitheden strax söder om Kälsjärv.
Hundarna ska testas på ett antal fornlämningar och syftet är att bedöma om sökhundar kan användas för att leta brända ben efter matrester.
Arkeologerna Olof Östlund och Frida Palmbo, båda vid Norrbottens museum, är förväntansfulla.
– Om försöken faller väl ut så kan hundar i framtiden fungera som komplement vid arkeologiska undersökningar, säger Olof Östlund.
– Det är ultimat om det fungerar, det skulle spara både tid och miljö, säger Frida Palmbo.
Gunilla Lindbäck, också utbildad i arkeologi, skickar ut Bella på sök i ett avgränsat område.
Bella, som är nio år, rutinerad och liksom de övriga hundarna utbildad på narkotikasök, söker efter ben i terrängen.
När hon "fryser" i rörelsen markerar hon ett fynd, varpå hon belönas.
Hon gör ett antal fynd under den tid vi är ute.
Åke Naalisvaara säger att de tränat hundarna genom att ben legat i vatten och vattnet har de sedan droppat ut på olika platser.
Benmaterialet har de fått från Norrbottens museum.
– Att gräva ned ben fungerar inte, vi vill inte röra i marken, säger Åke Naalisvaara som vidare berättar att hundarna har tre månaders utbildning i bensök nu och bedömningen är att de har två tredjedelar av utbildningen kvar.
Brända ben från matrester beskrivs vara ett av de vanligaste fyndmaterial som finns på förhistoriska boplatser i norra Sverige.
Markerna kring Vitheden beskrivs som väldigt sura.
– Det är bara brända ben som kan finnas kvar här och det är tack vare kalken som de finns kvar, säger Frida Palmbo som medan vi går i området hittar benrester.
Det är inte helt okända marker vi rör oss i, men de beskrivs som orörda.
– Vi har inte besökt det här området sedan inventeringen av det, i slutet av 1980-talet. Vi vet att här finns orörda boplatser, säger Olof Östlund som tillägger att det finns logik i att människor valde att bosätta sig här.
– Det är ett fint sandområde, stenåsen ger skydd och det finns vattendrag här.
Boplatserna uppskattas till 4 000 till 5 000 år gamla.
Diskussionerna inför arbetet med att utbilda hundarna lär ha inletts för fem år sedan, arbetet fortsätter och ytterligare tester väntar de blivande arkeologiska sökhundarna.